Jämställdhet

Kan inte låta bli att följa debatten om "förtrycket av män" i SvD. Visst kan det vara så att männen kan hamna i bakvatten någon gång. Men det motsatta är betydligt vanligare. Men att Pär Ströms artikel skapat uppmärksamhet kan väl konstateras. 547 kommentarer och 106 blogginlägg. 107 med det här.

Att kvinnor har svårare att hävda sig på många sätt är helt klart trots kompetens och kunskap. Trots många års jämställdhetskamp finns det fortfarande många fall där en kvinna kommer till korta. Lönestatistik är ett talande exempel. Män stöttar män och eftersom det är flest män i ledande ställning på många områden så fortsätter det att vara män som får ledande samhällsbefattningar.
Nu menar inte jag att det alltid är så. Det finns trots allt framgångsrika kvinnor i ledning för stora företag och andra organisationer. Antonia Axelsson Jonsson är ett sådant exempel och det finns flera. Men jag tror att det skulle finnas fler framgångsrika kvinnor om de fick chansen. Men många män klarar inte alltid av att se starka och framgångsrika kvinnor. Det rubbar hela deras världsuppfattning som innebär att mannen ska vara den som är starkast. Så har det varit och så ska det alltid förbli. Och då motarbetar de kvinnorna.

Även DN hade en artikel igår som berörde kampen för jämställdhet. Där ett antal forskare påpekade att jämställdheten har en baksida. En del i artikeln handlar just om hur mannens cirklar rubbas om han blir arbetslös och kvinnan i familjen blir huvudansvarig för försörjningen. Separationer är vanligare enligt artikeln i de fall när mannen blir arbetslös jämfört med när kvinnan blir det.

Jag är ingen förespråkare för kvotering. Jag tycker att tjänster och befattningar ska tillsättas efter kompetens. Men ibland kanske det är andra kunskaper som ska värdesättas högre och framförallt måste kvinnor få samma möjligheter som män att få vidareutvecklas. Men kvinnorna måste också ta ett större ansvar själva och ta för sig. Och våga.
Och attityderna måste vara att det är självklart att även kvinnor kan och kan inneha en framträdande befattning. För den skull ska man kunna leva i en parrelation ändå.
Tyvärr tycker jag att artikeln i DN lite bidrar till att cementera gamla attityder. Det behövs inte skrivas att det är på ett visst sätt.
Det är viktigare att tala om hur det ska vara i stället och hur man ska nå dit. Ta fram och visa de exempel där familjen fungerar även när man lever i ett jämställt förhållande. Sedan tycker jag visst att man kan dela upp arbetet så att man gör de saker man är bra på. Även om det är viktigt att man delar på ansvaret om barnen. Men det som inte får ske är att den ene parten sätter sig framför TV:n varje kväll medans den andra parten sköter allt hemarbete. Jag tycker att det är dags att ha en balanserad debatt. Kvinnor och män är olika och visst måste man kunna bejaka sin kvinnlighet respektive manlighet. Men jag tror att kvinnor lika väl som män kan ha ledande befattningar. Sedan är det en individfråga om man passar eller inte.

Jag såg häromdagen ett inslag om det amerikanska valet där en man och en hustru blev tillfrågade vem de skulle rösta på och varför. Kvinnan svarade att hon inte trodde att en kvinna kunde vara stark nog att bli president. Mannen svarade att han röstar på batptistpastorn för han tror på äktenskapet mellan man och kvinna, att oskyldiga ska få leva (mot aborter) och skyldiga inte ska få leva (för dödsstraff). Tala om att leka Gud själv.

Vilka framtidsutsikter med en republikansk president.

Jag hoppas verkligen demokraterna vinner valet i USA. Oavsett vem av kandidaterna det blir.