Det knastrar inte längre under fötterna på köksgolvet. Det vill säga jag har farit fram med dammsugaren. Äntligen. Det är inte jättestädat men det går att ta sig fram i huset numera. Får väl lägga in ett kol till jul. När jag har mera tid.
Den här veckan är det visserligen bara en halvdags kurs men en hel del arbete ändå och möten varenda kväll. Och sena lär väl fullmäktigemötena bli.
Idag är det i alla fall firandet av mittemellan barnbarnet som gäller. Elittennis i Sandared får vara liksom den stora julmarknaden på Åhaga, som brukar vara trevlig.
Och inte heller tänker jag gå ut och knacka dörr som vänsterpartiledaren Lars Ohly tänker göra. (SvD) Visst är det viktigt med direktkontakt med medborgarna men jag har inte riktigt anammat idén att gå och ringa på hemma hos folk. Jag tycker att i sitt hem ska man kunna få vara i fred utan att någon kommer och prackar på en någon åsikt.
Apropå det. Jag har ännu inte kommit mig för att ringa Nix så jag får fortfarande telefonsamtal hem från enträgna säljare som jag aldrig träffat i hela mitt och som undrar hur jag mår och hur min dag är och varför jag inte vill köpa just det han erbjuder. Eller vilken annan leverantör jag har idag. Det ska han eller hon rent ut sagt skita i.
Åter till operation dörrknackning. Förutom att jag inte vill att någon ska komma hem till mig och fråga vad jag tycker så finns det också uppenbara risker. Med tanke på hur äldre (och även andra) idag blir lurade att öppna dörren. Hur ska han eller hon veta vilka avsikter den som ringer på har. Om det är en politiker som vill sälja sitt budskap eller en skojare som vill stjäla pengar. (Ok. Jag vet att det finns de som tycker att politiker är skojare. )
Däremot är det viktigt att träffa medborgarna på gator och torg och på alla andra platser där människor finns. Och våga ta diskussionen. Även om det är obehagliga beslut som diskuteras.
Och flygblad är också ok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar