söndag 23 december 2007

Julen på gott och ont

Nu är julen nästan här. Det kommer nästan lite snöflingor utanför fönstret. Det kanske är mer att betraktas som dimma. Julgranen är klädd. Lite småpyssel kvarstår. Jag förstår inte riktigt varför det finns vissa måsten för mig. Som bara ska göras annars är det inte jul. Och så är allt över på några dagar. Jag undrar hur vi skulle klara den här mörka tiden när det nästan inte alls blir ljust ute alls om det inte var för alla ljus vi tänder både inne och ute.

Men det är inte bara bra med julen och hetsen inför. Många är ensamma och får inte möjlighet att känna värmen och gemenskapen, även om många organisationer gör en hel del för ensamma och hemlösa.
Jultiden gör också att många människor skänker pengar till olika organisationer. Kanske för att döva samvetet. Vad de olika organisationerna gör med de pengar som samlas in har varit i fokus under de senaste dagarna. Det finns flera organisationer som inte låter huvuddelen av insamlamde med gå till just hjälpeverksamhet. Ett skräckexempel som SvD tagit upp är Hjälpfonden. Av 25 insamlade miljoner amvändes 1 miljon till det de skulle användas till.

Och inte heller lär en lagändring som är på gång att hjälpa. Den kommer bara att gälla stiftelser och många av insamlingsorganisationern är redan idag ideella föreningar och kommer inte att inrymmas i den lag med förslag på att minst hälften ska gå till hjälpverksamhet.
Det är bedrövligt att oseriösa människor som för egen vinnings skull, för det är väl det det gäller, ska lura av givmilda personer pengar. Att som SvD kalla svindlarna för entreprenörer tycker jag är ett illa valt ord i detta sammanhang. De är inga entreprenörer, som jag ser som något positivt. De är skurkar rätt och slätt.

En annan risk med julen är att människor förköper sig. Det är lätt att handla på kredit och när det sedan kärvar i ekonomin kommer kronofogdens betalningsförelägganden som ett brev på posten. I år har antalet ökat med 100 000 till 920 000. (DN)

Många butikskedjor erbjuder vid köp att man ska få ett kontokort just hos dem. Och man kan betala senare mot faktura. Risken finns att man handlar och handlar. När sedan räkningarna dimper ner i januari-februari och den nya prylen kanske redan gått sönder (förhoppningsvis inte) så står man inför faktum. Hoppsan var det så här mycket jag handlade för. Visserligen står jag där med en tjock plånbok som är färdig att spricka, men inte på grund av pengar utan av alla kontokort. Det är alldeles för lätt att handla på kredit och ta snabba lån.
Har jag inte tillräckligt med pengar idag. Vad är det som säger att jag har det om någon månad.

Det som jag funderar över är om det är så att många människor verkligen lever med så små marginaler eller om skuldsättningen beror på att man måste ha alla prylar som grannen har.
Förmodligen är svaret båda delarna.

1 kommentar:

Ekonomiskt Sinne sa...

hej!
ja, jag undrar oxå varför inte svenska folket har några marginaler??