Hur tänkte de?

I väntan på att lyckas komma in på bankens hemsida och fixa en e-legitimation som försvunnit, så jag kan registrera min moms, skriver jag några rader. Ja. Egentligen finns det en hel del annat att göra. Men några rader får det bli i alla fall över temat hur tänkte de.

Hur tänkte rektorn som sa att flickan sänder ut signaler så därför riskerar hon att bli slagen. Och hur tänkte läraren som läst på nätet om autism och “leker doktor” och tror att flickan har autismstörningar. (SvD)

Jag har inte alla fakta men om detta är sant är det fullständigt oacceptabelt. Ingen lärare eller rektor ska göra egna diagnoser som han eller hon inte har kompetens för. Men framförallt så får aldrig skolan acceptera att någon mobbas för att denne är annorlunda. Det ingår i skolans uppgift att förmedla en värdegrund som bygger på alla människors lika värde. Och motverka all form av mobbning och kränkning.

Förmodligen har en del skolor misslyckats i detta arbete. Inte konstigt att både direkt mobbning och mobbning på nätet ökar när det finns vuxna, t om lärare och rektorer, som tycker att det är helt ok att bli mobbad om man är annorlunda. Hur kan man överhuvudtaget säga att någon i princip får skylla sig själv att han eller hon blir mobbad.

Nästa hur tänkte handlar om chefen som delade ut disktrasor och diskborstar till sina anställda inom Bollebygds kommun. Med texten det goda mötet är förutsättningen. Nog för att man ska försöka bemöta smutsiga tallrikar och glas på ett bra sätt så de inte går sönder men jag kan inte påstå att mötet med disken på diskbänken är det bästa av alla möten. Har väl inte precis glimten i ögat när jag ställer mig och diskar. Har ingen diskmaskin som upplysning. De flesta som fick presenten var också kvinnor och även om det börjar bli mer jämställt så är det ändå kvinnorna som svarar för det mesta arbetet i hemmet. Hade man ingen bättre present att ge till de anställda skulle man ha låtit bli att ge något. Oavsett hur många disktrasor man har över. (BT, Radio Sjuhärad)

Den tredje hur tänkte är allra värst. Det handlar om tonåringen som misstänks ha placerat ut sprängladdningar kring lekplatser. I skrivande stund har man hittat ytterligare en. Oavsett om det är den nu misstänkte eller någon annan som gjort dåden så är de förfärliga men det finns oftast en orsak. Varför väljer man att utsätta barn för skaderisk. Det kanske är så att den skyldige själv blev mobbad som barn och nu ska ge igen. Det vet jag inget om. Det kan finnas en rad orsaker. (SvD, SvD2, DN)

Det enda jag vet är att man aldrig som vuxen, allra minst i skolans värld, kan rättfärdiga att någon mobbas. Ingen ska behöva få höra att det är ditt eget fel att du mobbas. 

Dagens bild får bli en ros.