måndag 22 augusti 2011

En ovanlig dag

En konstig dag. Plötsligt kom de ofattbara händelserna i Norge tillbaka. Det var starkt att sitt hemma och se och höra alla namnen läsas upp. Hur måste det då inte ha varit att vara där på plats. Men det var också mycket stämningsfull musik. En av mina favoriter från 80-talet sjöngs och spelades. Mycket ljus och mycket värme. Plus många andra fina sånger med fina artister. (SvD,

Många tankar kring varför det hände snurrar i huvudet. Det som oroar är allt hat och all respektlöshet som finns i andras huvuden. Hat som visar sig som kommentarer på nätet. Ingen respekt för andra eller andras åsikter. Yttrandefriheten som gör det möjligt för alla att uttrycka sig används för att håna och hata andras åsikter. Och hatet, som inte bara handlar om åsikter utan också handlar om hat mot olika människogrupper och religioner, sprids med blixtens hastighet via nätet. Den snabba tillgången av information är inte alltid av godo.

När jag började skriva det här inlägget visste jag inte att dagen skulle bli ännu märkligare. Just nu lyssnar jag på Sky News och följer ett intensivt Twitterflöde om vad som händer i Libyen. Det verkar som om Khadaffis dagar är räknade. Hans son är gripen. (SvD, Expressen, DN, BT). Fantastiskt att se alla lyckliga människor. Hoppas att befrielsen också betyder demokrati och frihet. Lika fruktansvärt som det var att sitta och följa twitterflödet från Norge för en månad sedan lika härligt är det nu att se och höra bilder från Libyen. Fascinerande att se allt när det faktiskt händer. I det fallet är nätet fantastiskt. Och vilken häftig kvinnlig reporter som åker runt bland firande libyer med hjälm på huvudet.

Andra händelser idag som Juholts tal till exempel hamnar i bakgrunden. Även om jag inte har tagit del av det i detalj verkar det vara samma spenderbyxor på  som i somras i Almedalen. Allt åt alla. Det är glädjande att S (liksom SD) backar i dagens opinionsmätning. FP gick däremot framåt något. Men som alltid. Det är valdagen som räknas och nu ligger den väldigt långt borta. Om inget oförutsett händer förstås.

I sanning en innehållsrik dag.

Och över alltihopa har jag förberett kurs jag ska ha i veckan. Egentligen skulle jag ha gjort mer men sommarsol och sedan minnesstunden i Oslo kom i vägen. Egentligen borde jag redan sova men så började det hända saker i Libyen. Fast nu är det nog dags i alla fall. I morgon är en ny intensiv dag. Med möte inför kungabesöket. Excel-kalkyler och kundbesök. Som jag vet i alla fall. 

2 kommentarer:

Ingalill Björklund sa...

Tack för dessa viktiga nedtecknade tankar till oss att begrunda. Det är en fröjd att läsa dina blogginlägg. Jag gillar ditt sätt att hantera språket bl a.
Ja, dagen i går var en speciell dag - liksom dagen idag...Ska nu ta en långpromenad i strålande sol i de vackra omgivningarna här i "mitt" Lillehammer.

Anonym sa...

Citat: "Många tankar kring varför det hände snurrar i huvudet."

Anne-Marie, liknande saker händer nästan dagligen i andra delar av världen.
Utan att någon gör sig några som helst tankar. Utan manifestationer, minnesstunder och kondoleanstelegram.
Jag såg nyhet om "49 döda och över hundra skadade vid självmordsattentat" i Pakistan i fredags. De fick klara sig helt utan "stöd" från västvärlden. Och övriga världen också ?

I gårdagens Rapport ägnades de första åtta minuterna åt minnesstunden för Norge. Pakistan nämndes inte med ett ord.
Varför berör händelser i Norge så oändligt mycket mer än liknande händelser på andra håll ?

Tjalle