Jämställdhet och skolk

Tänkte jag skulle skriva några rader innan kvällens stora begivenhet. Melodifestivalen. Lyssnade på kortversionerna på nätet igår. Ingen som fastnade så där direkt. Men det blir säkert annorlunda att se och höra hela låtarna.

Annars kan jag väl säga att dagen gått åt till att träffa kvinnor. Först var det folkpartikvinnor från vårt länsförbund som träffades och diskuterade över ämnet från kaffekokerska till kommunalråd. Det blev en intressant diskussion med en blandning av gammalt och nytt. Kerstin Wägnerud som tidigare varit kommunalråd i Borås berättade om sin erfarenhet. Vi kunde nog konstatera att det hänt en del med jämställdheten men att jämställdhetsarbetet är långtifrån färdigt. Och vi var alla av den uppfattningen att det behövs träffar som den idag men att jämställdhetsarbetet bäst bedrivs inom partiet inte inom någon kvinnoorganisation. Inget ont därmed sagt om liberala kvinnor och dess ordförande Birgitta Ohlsson som gör ett stort arbete för jämställdheten.

Sedan bar det av till Sandared och tennis med tjejgänget. Hur länge är man tjej förresten? Det verkar som om det håller i sig åtminstone till pensionsåldern.

Innan jag övergår till Melodifestivalen måste jag också skriva lite om dagens utspel inom skolområdet från Stockholm. Att man ska kunna hämta skolkande elever med tvång. (SvD, DN, Aftonbladet)

Det behövs en rejäl eftertanke när och hur detta i så fall ska göras. Att föräldrar håller barn, och särskilt flickor, hemma från skolan är fullständigt oacceptabelt. Inte konstigt att eleverna inte klarar godkänt i skolämnena när de aldrig är där.

Det är viktigt att skolan både håller koll på frånvaron och jobbar med elever och föräldrar. Framförallt följer upp hur många det är som skolkar. Det får inte bli en obehaglig överraskning som det säkert blev för många skolor när Skolverket gjorde sin undersökning om skolket.

En skola i min kommundel visade sig ha många skolkande i samband med detta. Bland annat för att föräldrar inte låter sina flickor gå i skolan. Men skolan har också tagit tag i problemet . Och jag som skolkontaktpolitiker ligger på som en igel och håller mig underrättad om vad som görs. För det är inte acceptabelt med skolk..

Det är säkert så att de som skolkar, åtminstone de som gör det på eget bevåg, löper större risk att hamna i kriminalitet. Och förutsättningarna att gå vidare i livet och få jobb är inte särskilt lysande när man saknar betyg.
Men det skulle inte behöva gå så långt att man hämtar barn med polis till skolan. Fast om det är föräldrarna som sätter sig på tvären kanske det är det enda möjliga. För ungdomarnas skull. För det är ju de som drabbas. Och om någon kommer och hämtar barnen till skolan borde föräldrarna förstå allvaret. Men självklart måste man försöka så långt det går att lösa problemet på annat sätt.

Och i tid. Där finns bland annat med tidigt stöd till elever som inte hänger med. Så de slipper gå genom hela skolan utan att kunna hänga med på någonting eftersom de inte har grundförutsättningarna. Kan inte läsa till exempel. Jag förstår att man då hellre skolkar än bara sitter av lektionerna utan att förstå någonting.

Sedan har förvisso Maria Abrahamsson en poäng när hon på ledarsidan i SvD påpekar att undervisningen för de andra eleverna kanske påverkas negativt om någon skoltrött tvingas till skolan och i stället för att ta del av undervisningen stör den. Men det kan säkert också lösas på något sätt.

Men det allra viktigaste är nog trots allt att ta tag i det som kan bli problem tidigt. Så det aldrig blir problem. Men i extrema fall kanske det inte finns någon annan lösning än att hämta eleverna till skolan .

Men nu är det Melodifestival.