Jag hoppas ingen har missförstått min förra blogg. Jag är för ett mångkulturellt samhälle där man har rätt att fira sina egna högtider och inte måste tvingas fira våra. Läs min artikel som varit införd i Borås tidning.
Men som liberal anser jag att människor, oavsett om man är född svensk eller har fötts någon annan stans i världen, ska ha en frihet att göra egna val som passar honom eller henne bäst. Ingen pappa eller mamma eller präst eller imam ska bestämma vem man ska gifta sig med. Eller om man ska skilja sig. Men friheten begränsas av de gemensamma lagar vi har. Även om man tycker en lag är fel så är lagarna till för att följas av alla (även ministrar som inte gillar TV-avgift). Ett demokratiskt samhälle behöver gemensamma normer.
Men att följa gemensamma överenskommelser innebär också att vi ska följa de internationella konventioner vi skrivit under även om de inte har blivit svenska lagar. Vi har åtagit oss att ta emot de människor som flyr undan krig och förföljelse. Vi har en barnkonvention som säger att barns bästa alltid ska komma i främsta rummet. Där har vi brustit. Både genom en nedbrytande asylprocess där många gånger trovärdigheten ifrågasätts hos de som söker asyl. Och det sätt som man får vänta på ett beslut i flera år i sysslolöshet i flyktingförläggningar. Detta bidrar säkert till att man inte käner sig delaktig i det svenska samhället och vänder sig bort från det och i stället börjar leva efter sina gamla värderingar. I stället för att bli en del av samhället.
Där har integrationen misslyckats och där finns det mycket att göra.
Främst på dagordningen ligger att det måste bli fler jobb.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar