De som varit med om traumatiska händelser som krig, olyckor övergrepp mm kan drabbas av det som kallas posttraumatiskt stressyndrom, förkortat PTSD. Det visar sig som ångestattacker och kan dyka upp långt efter själva händelsen. Kanske flera år. Det som utlöser ångesten kan vara en händelse som påminner om den traumatiska händelsen.
Även om bara en del (enligt uppgift ca en tredjedel) av dem som varit med om traumatiska händelser råkar ut för PTSD så måste ändå de som har varit med om traumatiska händelser få hjälp att bearbeta dem. I Sverige idag finns många som varit med om krigets alla fasor. Det finns barn som sett någon förälder dödas inför deras ögon. Det finns kvinnor som utsatts för massvåldtäkter. Människor som har torterats mm.
Tyvärr är vi dåliga i Sverige på att hjälpa dessa människor att bearbeta sina trauman och ju längre man väntar desto större kan kostnaderna bli, både för den enskilde som drabbas och för samhället. Även om de nu klarar av sin situation kan det behövas väldigt lite för att de ska drabbas av PTSD. Barn kan utveckla det i vuxen ålder. Även de som var mycket små barn när händelsen inträffade.
Att få hjälp att bearbeta sina trauman gör att man lättare kan börja ett nytt liv i Sverige och underlättar således integrationen.
Men det känns inte som om den modell som man börjat prova i Schweiz är den mest tilltalande. På Svenska dagbladets hemsida kan man läsa att Schweiz har börjat testa Ecstasy för att behandla PTSD. Liknande tester görs enligt artikeln i USA. Ecstasy är klassad som narkotika och dess långsiktiga verkningar på hjärnan är inte klarlagda. Risken för beroende är stor och vad händer när ruset och det tillfälliga välbehaget försvinner?Det måste finnas andra vägar att gå för att få hjälp att bearbeta traumatiska händelser.
Att legalisera användning av narkotika, antingen det är i"bara" berusningssyfte eller i medicinskt syfte sänder fel signaler. I stället måste vi med alla medel bryta den trend som finns med en ökad användning av droger hos barn och unga. Det måste göras på många plan. Ökat samarbete över gränser för att minska inflödet av narkotika. Mer resurser till polisen inom landet för att få tag på langare. Mer upplysning i skolan. Ändrade lagar som gör att nya droger snabbt kan klassas som narkotika.
Fast som sagt de som har varit med om hemska händelser måste få hjälp att bearbeta dessa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Detta är typiskt. Du vet alltså bättre än ett helt forskarteam? Någon gång måste de väl prova? Vad gör du själv för att hjälpa PTSD-patienter?
Narkotika hit och dit. Morfin har använts i läkemedel sedan urminnes tider, än idag ges det bl.a. till cancerpatienter. Amfetamin används idag för barn med DAMP med gott resultat. Nästan alla "triangel"-mediciner är droger om man inte har recept. Hur snäv syn kan man ha? /A
Visst kan jag delvis hålla med signaturen "A" att narkotiska preparat ibland används idag som medicin och är till nytta. Men risken finns alltid att den som får det blir beroende. Och verkningarna på hjärnan av ecstasy är långtifrån utredda.
Och jag vidhåller att det sänder fel signaler framför allt till ungdomar .
När det sedan gäller att hjälpa människor med posttraumatiskt stressyndrom försöker jag att skapa opinion för att det över huvud taget finns PTSD. Och att det är viktigt att vi ser problemet och tar tag i det innan det är för sent.
MDMA (kallas Exstasy utav drogförsäljare och Media) kom till världen för över 90 år sedan, På 60-talet blev drogen populär (den kallades då Emphaty) hos Amerikanska Psykologer som såg att det fick patienter med svåra trauman att våga prata om sina hemskaste ofta förträngda upplevelser (Självaste Sigmund Freud gav ofta en knivsudd kokain i ett glas vin till sina patienter för att lossa tungans band) Ja så sen tog den illegala drogtillverkningen över, Empathy blev Extasy och pga ickekliniska tester (läs: drogen intages utan närvarande läkare på ett Diskotek som stimuli tillsammans med Alkohol, Amfetamin et cetera) så fick Världen sina första MDMA-relaterade dödsfall. Så om nu Läkarna testar MDMA på PTSD-patienter så ser jag inga problem med det Jag har själv en flickvän som tog sig igenom hela sin mörka uppväxt (vådtagen utav sin Far från 7 till 13 år) genom att ta LSD-25 och bearbeta sitt förflutna. (inspirerad utav Stanislav Grof. Boken finns på Svenska: Människans okända världar. Utforskning av det omedvetna genom LSD-terapi, Prisma 1977) Hursomhelst Jag ville bara säga att detta som SvD vill göra till en nyhet (dödsrelaterat Knark används som Medicin!!!) i själva verket har funnits i över ett halvt sekel. Mao: inget nytt under Solen
De används inte bara ibland, de används dagligen av tusentals människor som har behov av dem. Risken att bli beroende får vägas mot det goda som medicinen gör. Jag vill mena att det är värt det.
Vad gäller ungdomar, så tror jag inte att ett läkemedel oroar någon. Amfetamin ges som sagt till barn med DAMP, och det finns inga belägg för att någon undgdom blivit negavit påverkad av detta faktum.
Däremot sänder det fel signaler till ungdomar att föräldrarna häller i sig en bag-in-box varje helg. Det är på den nivån det ligger. Barn gör som vuxna gör. Om ungdomar köper Ecstasy på stan, gör det knappast det pga. att det finns psykofarmaka som innehåller samma substans. /A
Vadå "skicka fel signaler till ungdomar"? Vad skulle vi skicka för signaler om vi struntade i att använda ett preparat inom vården enbart på premissen att det även kan användas i reakretionssyfte? Till att börja med så skulle vi i sådant fall bli tvungna att sluta använda oss av morfinbaserade preparat inom vården, likaså amfetaminbaserade samt bensodiazepiner.
Skönt att se att du inte längre är riksdagsledamot. Även om jag starkt betvivlar att vem som än tog din plats har bättre koll. Tyvärr.
Jag kan för övrigt enbart hålla med David till fullo. Många av dagens sk. "dödsdroger" har enorma potential inom olika former av terapi (exempelvis som LSD, samt även MDMA).
/Linus, student inom neuropsykologi.
Jag visste när jag skrev mitt blogginlägg att jag stack ut hakan lite grann. Jag hade två syften. Jag tycker att frågan hur man hanterar droger är viktig. Visst håller jag med om att man inte ska ta bort morfin eller liknande mediciner i medicinskt syfte men det är mediciner som skapar beroende. Självklart ska en svårt cancersjuk person få hjälp att uthärda sin smärta genom att få morfin. Men man måste veta vilka långsiktiga verkningar medlen har på hjärnan. Efter vad jag förstått har man inte det när det gäller till exempel ecstasy. Sedan blir jag lite förskräckt när jag läser Linus inlägg när han använder ordet "rekreationssyfte" i samband med droganvändning. De som fått sina liv förstörda av droger tror jag inte idag tycker att det var i rekreationssyfte som de började. Fast då kanske de tyckte det. Vi får aldrig glömma att narkotika och droger för med sig grov kriminalitet och lämnar förstörda människor bakom sig. Därför menar jag att man måste vara oerhört försiktig när man använder narkotiska preparat även i "gott" syfte.
Mitt andra syfte var just att väcka frågan om att det finns många människor i Sverige idag som kan utlösa PTSD. Det kan vara de som var med i Tsunamin, blivit utsatta för grova övergrepp, de som flytt från krig m fl.
Det måste finnas en beredskap inför det men framförallt måste de som varit med om trauman så snabbt som möjligt få hjälp att bearbeta sina upplevelser. Och min uppfattning är att neddrogande inte är den bästa lösningen.
Anne-Marie, du skriver att en cancersjuk självfallet skall få hjälp att uthärda sin (fysiska) smärta genom att få morfin. Jag instämmer självfallet. Men när det gäller den cancerdrabbades psykiska smärta då? Ett flertal studier har visat att 3,4-metylendioxmetamfetamin (MDMA) har stor potential att kunna användas just i terapeutiska syften, både exempelvis för den drabbade och för den drabbades nära och kära (och har likaså använts inom just detta område, med postiva resultat). Du påstår även att MDMAs verkningar, främst dess långsiktiga, på hjärnan är relativt okända, och sålunda försöker du få MDMA att framstå som en ”research drug” (RC) vars verkningar är helt okända. Detta stämmer inte alls, MDMA upptäcktes 1912 och det har även gjorts många studier av dess effekt (ur olika perspektiv). Dess neurokemiska effekter är tämligen känd, likaså dess risker för att skapa ett beroende/missbruk. Gällande dess långsiktiga effekter så finns det en rad studier utförde, varav resultatet varierar (jag, liksom många andra anser att mer studier bör göras gällande just dess långsiktiga effekter). Studier gällande dess långsiktiga effekter är svåra att utföra av ett flertal anledningar, bland annat på grund av just dess klassificering. Många studier visar dock att inga permanenta skador på hjärnan uppkommer vid sporadiskt användande, det vill säga minne och kognitiva förmågor skadas inte - under förutsättningen att inte ett grovt samt långvarigt missbruk sker. För att ge lite perspektiv på detta så kan man tillägga att även ett grovt och långvarigt alkoholmissbruk även skadar minne och kognitiva förmågor (liksom andra delar av kroppen).
Det bör även poängteras att det är svårt att få ett ”unbiased” resultat när det gäller studier av rekreationsanvändningens långsiktiga effekter av MDMA på grund av att det är väldigt vanligt att det MDMA som säljs på gatan (i form av tabletter, så kallade Ecstasy-tabletter) ofta är utblandat med allt möjligt, bland annat droger som amfetamin, ketamin, metamfetamin, koffein, efedrin, 2c-b, mcpp och liknande. Därför kan det vara svårt att avgöra huruvida de långvariga effekterna främst beror på MDMA, eller på andra droger som återfanns utblandat med MDMA.
”Rekreationssyfte” är för övrigt den term man använder sig inom forskning för att kunna avskilja en viss droganvändning från en annan. Exempelvis använder sig narkotikaforskaren Ted Goldberg, docent i socialt arbete och verksam vid Socialhögskolan i Stockholm, sig av termer som ”rekreationskonsumenter” samt ”problematiska konsumenter”. Det är ju allmänt känt att man i Sverige inte gör någon större skillnad mellan brukare och missbrukare av narkotika, och sålunda görs ingen skillnad mellan rekreationskonsumenter och problematiska konsumenter. För att citera Goldberg: ”När man pratar om narkotika så pratar man om för tidig död, arbetslöshet, folk som förstör sin hälsa, folk utan bostad, folk som gör inbrott, prostitution – det är det man talar om som det stora problemet med narkotika. Men det är inte rekreationskonsumenten som uppvisar allt detta. Någon som röker en brajja på lördagskvällen istället för att ta sig en fylla, det är inte han som, så att säga, bryter sig in i våra bostäder och är arbetslös, utan det är dom tunga missbrukarna, som jag kallar för problematiska konsumenter. Då menar jag att vi måste ställa frågan - Vilka är det som blir problematiska konsumenter? Vad är deras väg till problematisk konsumtion? Kan vi lära oss något av den vägen som dom har gått och se till att inte fler människor går samma väg?”
Förstår du nu vad jag och många andra menar när vi använder oss av termen ”rekreationssyfte” när vi pratar om droganvändning? När vi använder oss av den termen i studier så syftar vi då inte på tunga missbrukare av ett preparat, utan snarare individer som sporadiskt använt preparatet ett begränsat antal gånger (utan att missbruka det). Denna grupp är självfallet intressant i studiesyfte, då den ej har konsumerat ett visst preparat i överdrivet stora mängder. För att använda oss av ett exempel: vill man studera hur normal alkoholkonsumtion påverkar människans lever så skall man väl inte studera en gammal alkoholmissbrukares lever. Allt den studien kommer att ange är att en överdriven och stor konsumtion av alkohol leder till stora och rentav dödliga leverskador. Men det säger dock inte så mycket om hur en normal konsumtion påverkar levern, eller hur?
Gällande att narkotika leder till kriminalitet och förstörda liv så har du en poäng, även om jag snarare skulle vilja påstå det är just missbruk som främst leder till detta. Dock resulterar ju dagens lagar i att även bruk innefattar kriminalitet i den bemärkelsen att rekreationskonsumenter även måste bryta mot lagen när de använder sig av en narkotikaklassad substans samt när de införskaffar den. Dock är detta en helt annan diskussion.
Du skriver att ”neddrogande inte är den bästa lösningen” när det gäller att bearbeta sina upplevelser av trauman. Detta påstående tyder på att du helt och hållet missuppfattat hur terapi med MDMA fungerar och är upplagt. Detta är inte ett ”lyckopiller” vi talar om, där den allmänna uppfattningen tycks vara att man tar sin dagliga dos för att hålla depressionens symptom borta (någon som för övrigt inte stämmer alls), och där det tar veckor innan någon form av förändring börjar. MDMA är ett terapeutiskt hjälpmedel där patienten snarare får en dos att kunna öppna upp sig bättre och lättare, för att bättre kunna konfrontera sina upplevelser. För att citera en artikel:"Marcela Gomez and Sue Stevens, two women who used MDMA in underground therapy. Gomez, 47, a rape victim, spent years suffering from panic attacks. Ecstasy, she says, helped her express her fears more openly. "MDMA lets you open a door and not be traumatized," she says. In 1996, Stevens, now 36, and her dying husband, Shane, used MDMA illegally to explore why they were wasting their last months fighting or not talking at all. The couple were lucid through the experience, occasionally telephoning a therapist for guidance and calmly planning Shane's funeral. "It wasn't like after drinking, when you can't remember what was said," recalls Stevens. “It was all still there.""
Ett tips som jag skulle vilja ge dig är att läsa igenom de referenser jag angett (som jag har baserat ovanstående påståenden på), som består främst av vetenskapliga artiklar samt en ”vanlig” artikel från Newsweek. De kan du hitta genom olika databaser som exempelvis Web of Science, PubMed samt Google Scholar (http://scholar.google.com). De kan dock vara svåra att få tag på om du inte har tillgång till ett konto som tillåter dig att söka genom ovanstående databaser, jag får mitt via universitet som jag studerar vid. Om intresse finns kan jag dock maila artiklarna till dig.
Den sista länken borde även vara av stort intresse för dig som tycks vara intresserad av PTSD. Ett tips inför framtiden är att läsa på inom ett ämne innan du uttalar dig om det, detta är särskilt viktigt med tanke på att du är politiskt aktiv.
MVH
/Linus
Referenser: Parrott, A. C., (2007). The psychotherapeutic potential of MDMA (3,4-methylenedioxymethamphetamine): an evidence-based review. Psychopharmacology, 10.1007/s00213-007-0703-5.
Kathryn S. Saadat, J. Martin Elliott, A. Richard Green & Paula M. Moran. (2006). High-dose MDMA does not result in long-term changes in impulsivity in the rat. Psychopharmacology, 10.1007/s00213-006-0470-8.
John H. Halpern, M.D. Phase II dose-response pilot study of 3,4-methylenedioxymethamphetamine (MDMA)- assisted psychotherapy in subjects with anxiety associated with advanced-stage cancer. Återfinns på http://www.maps.org/research/mdma/canceranxiety/fda-protocol/
Harry R. Sumnall, Jon C. Cole, Lisa Jerome. (2006). The varieties of ecstatic experience: an exploration of the subjective experiences of ecstasy. Journal of Psychopharmacology, Vol. 20, No. 5, 670-682 (2006).
Ronald L. Cowan. (2006). Neuroimaging research in human MDMA users: a review. Psychopharmacology.
J. C. Cole, K. Michailidou, L. Jerome, H. R. Sumnall. (2006). The effects of stereotype threat on cognitive function in ecstasy users. Journal of Psychopharmacology, Vol. 20, No. 4, 518-525 (2006). 10.1177/0269881105058572.
Ecstasy: A Possible New Role for A Banned Club Drug, http://www.msnbc.msn.com/id/7613571/site/newsweek/
Jag märker att jag glömde ange en länk (den länk jag ville att du främst skulle kolla in): http://www.maps.org/research/mdma/israel_protocol_04.06.pdf
Tack Linus för din intressanta redogörelse. Jag tar tacksamt emot de artiklar du hänvisar till. E-postadressen finns på bloggen. Som sagt jag vet att jag stack ut hakan men jag ser väl kanske inte lika positivt som du på detta med "rekreationsanvändning" av droger. Det kanske inte är alla som blir missbrukare men det finns de som blir det. Så jag tillåter mig fortfarande att vara skeptisk.
Men jag ska läsa på. Jag lovar.
När jag menar grov kriminalitet så avser jag både den kriminalitet som uppstår när man måste ha pengar till knark och den organiserade internationella brottslighet som smugglar narkotika. (och flickor mm).
Ecstasy er ikke særlig avhengighetsdannende - få mennesker bruker det regelmessig. Det er en god medisin mot traumer, og det bør legaliseres. I tillegg bør det dekriminaliseres, og det illegale markedet bør reguleres slik at vi kan få en effektiv skademinimering og garantere at piller kun inneholder MDMA og ikke andre farlige ingredienser. Vi bør også la folk ta mer ansvar selv, og ikke ha en slik elitistisk moraliserende holdning at "dersom det benyttes i medisin sender det feil signaler".
Anne-Marie,
Du bør prøve MDMA selv, det kan forandre ditt liv til det bedre. Og du vil også vite mer hva du snakker om.
hej jag är holländare och en riktig drog liberal . alt skit snack i sverige om hur farligt det är står mig upp i halsen. låt människor leva deras liv och kom inte med skitsnackat att det kostar samhället , är man så mån om det da ska man först se till at staten förbjuder alla tillsatser i matten, medicin är medicin och knark är knark , argumentet om vold genom knark är oxa bullshit mest våld och dödsfall beror på alkohol , rökning, kemiska tilsatser i vår mat, trafikolycker , så varför inga protester mod detta??????????? enda problem som staten har med droger är att dom inte tjänar . berätta för mig varför är du emot det, har du varit beroende (jag har varit /är det ,men människors frihet och självbestämmande är mycket viktigare det är enn grundläggande frihet. om staten och du verkligen skulle bry sig så mycket varför ta ni inte tag i alla skadliga ämmna som finns i maten???????? ha det så bra och rök en holk så du kan lungna ner dig. lev och låt leva
Hej Anne-Marie. Efter att ha läst igenom ditt inlägg samt kommentarerna här så har jag förstått att du inte var speciellt insatt i ämnet.
I din sista kommentar skrev du att du lovade att du skulle läsa på, så jag tänkte kolla hur mycket klokare du blivit under den senaste 5 åren!
MVH
Werner
Hej Anne-Marie,
Bra artikel om trauman. Jag håller med dig – droger bör inte användas mot trauman. Man måste också komma ihåg att de "forskarteam" som kommer fram till slutsatserna arbetar åt läkemedelsbolagen. Att få fram fel "slutsats" = bye bye.
Trevlig midsommar
Anne-Marie, du vet uppenbarligen inte hur det är att leva med ptsd, det framgår tydligt i det du skriver. Vidare är ptsd i sej missbruksdrivande för det gör så jäkla ont. Kan du bli av med din ptsd så finns det inte längre något behov av missbruk. Om det sedan krävs mdma så är det definitivt värt det för den som är drabbad. Som ptsd-drabbad hade jag utan att tveka gått igenom en mdma assisterad behandling.
Du är uppenbarligen inte drabbad av ptsd. Läs gärna på i ämnet innan du tar ställning.
Skicka en kommentar