Nu på bussen på väg hem från Stockholm och Pridefestivalen. Lite trött även om kvällarna inte blivit så jättesena. Riktigt roligt att träffa gamla vänner och nya. Kvällarna har bjudit på bra artistuppträdanden. Erik Saade, LenaPhilipsson och Agnes bl a. Så det gjorde inte så mycket att jag missade schlagerkvällen. Och dessutom trevlig samvaro.
Fredagskvällen bjöd dock på ett riktigt rejält skyfall. Tog lite tid innan alla sjöar runnit bort men sedan kom det fina vädret som fortfarande var kvar när jag lämnade Stockholm.
Folkpartiet och HBT-liberaler var förstås på plats med tält i Tantolunden. Och med i själva höjdpunkten av Pridedagarna,paraden.
Prideparaden var en fantastisk upplevelse. Uppskattningsvis var det en halv miljon människor s eom kantade gator och torg när paraden gick genom Stockholm. Jag hann inte ta några kort under själva paraden eftersom jag var fullt sysselsatt med att bära FP:s och HBT-liberalers banderoll. Ibland kändes det som om det var konstant motvind men jag och min medbärare kämpade tappert framåt hela vägen. Inom parentes, armstyrkan har inhämtats genom stavanvändning vid vandringar i Alperna. Kände mig "proud" att få bära.banderollen. Framför Barbro Westerholm som gjort mycket för HBT-personers rättigheter. I täten gick också fp-ministrarna Birgitta Olsson och Nyamko Sabuni.
Som jag skrev i min blogg när jag var på väg upp så vill jag vara med och manifestera allas rätt att älska den man vill. Man kan tycka att sådana manifestationer som prideparader inte skulle behövas. Visserligen har mycket gjorts för att förbättra tillvaron för HBT-personer. Med möjlighet till äktenskap och till adoption mm. Framförallt att det inte är olagligt att vara homosexuell eller att man betraktas som sjuk. Men det finns mycket kvar att göra. Fortfarande finns mycket homofobi kvar i vårt samhälle. Ett konkret bevis var på hemväg från pridefesten på lördagen. Vi passerade grupper av människor när bland annat regnbågsfärgade boan åkte ner i väskan för att inte visa att vi kom från priden. Rädslan att bli utsatt för våld och trakasserier finns där hela tiden.
Som liberal tror jag på alla människors lika värde fast vi är olika och unika med olika behov. Vi måste komma dit där vi inte delar in människor i grupper eller klasser och där vi ser varje människa som en individ. Som får stöd med att få just sitt behov tillgodosett, oavsett bakgrund.
Nu närmar jag mig Borås. Snart hemma efter en både rolig helg men en helg som också skapade en del eftertanke.
Bilderna är från paraden och fredagens ösregn. Dessutom Niklas Andersson, ursprungligen Bollebygd och Eri Saade. Den sistnämnda sjöng inte i kavaj hela kvällen. Men gav verkligen järnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar