Fortfarande sommar men hösten närmar sig

Sommaren har nog kommit lite tillbaka i alla fall.Sitter ute inlindad i en orange pläd som delades ut vid ett seminarium i Almedalen. Tänkte först inte ta med den men det ångrar jag inte. Har kommit väl till pass i sommar.Både inne och ute. Men bäst att passa på att sitta ute och njuta. Snart är hösten här antingen vi vill det eller ej.

Mötessäsongen är redan igång. Fem möten på tre dagar. På torsdag är det säsongens första kommunfullmäktige. Som alltid spännande hur långt det blir. Som det ser ut finns det en fråga som kan bli diskussion om. Mobila gatukonstväggar. Ett litet tryckfel hade dessutom smugit sig in i annonsen i BT. Där stod det mobila gatukorsningar i stället för gatukonstväggar. Undrar hur sådana skulle kunna se ut.

Redan igår startade det med möte med Väststyrelsen i Folkpartiet och därefter tal av ´partiledaren, Jan Björklund. I Göteborgs hamn. Härligt väder och fin miljö. Och bra tal som inleddes med att vi måste ha en human flyktingpolitik i Sverige. Andra punkter som kommer att vara viktiga för Folkpartiet och som Folkpartiet kommer att driva i höstens budgetförhandlingar med de andra regeringspartierna är satsning på forskning. satsning på infrastruktur och slopande av värnskatten och sänkt bolagsskatt. När det gäller infrastruktur handlar det bland annat om snabbtåg Borås-Göteborg, förbättrad E20 och utbyggd RV 40 till motorväg hela vägen till Jönköping. Välkomna satsningar.

Gårdagen avslutades med fotboll där Elfsborg slog Malmö FF rejält med 4-1. En kul och rolig match. På bilden Malmö FF supportrar innan matchen. Efter 3-1 blev de lite tystare.

Sommaren går som sagt mot sitt slut och jag har inte alls gjort allt jag skulle hemma. Några garderober har blivit städade men det finns många skåp och lådor och annat kvar att ta tag i. Men det hinns väl med. Jag har haft så mycket annat roligt att sysselsätta mig med. Och jag är ju pensionär men jag lever väl knappast som det.

Klockan är halv elva och jag sitter fortfarande utomhus och skriver trots att jag har svårt att se tangenterna. Tack vare att jag ändå tragglade mig igenom de fruktansvärda skrivmaskinslektionerna klarar jag av att skriva utan att titta rätt hyfsat. Och jag är glad att jag inte fullföljde mitt löfte att aldrig mer skriva maskin när jag lämnade mitt sekreterarjobb. Sex fulla sidor med engelsk text och tre kopior och en chef som ändrade hela tiden kan få vem som helst att ge upp. Nu är det ju en barnlek att gå in och ändra om det blir fel.

Men dags att sluta även om jag kanske inte går in ännu.