Språkkrav på agendan igen

Idag skriver Gulan Avci och Nina Larsson, både folkpartistiska riksdagsledamöter i en artikel i SvD om folkpartiets språkkrav för att bli svensk medborgare.

Jag kan väl erkänna att när jag första gången hörde talas om förslaget sparkade jag bakut men när jag noga funderat några gånger tills så har jag accepterat det och tycker att det är bra.

Jag tycker inte att det är en mänsklig rättighet att få ett svenskt medborgarskap. Det är en rättighet att få uppehållstillstånd i landet om man har asylskäl. Som utretts i en asylsäker rättsprocess (något som är lite si och så med idag enligt min åsikt, men det är en annan historia). Det är numera också möjligt att få uppehållstillstånd i Sverige om man har ett arbete.

Ett uppehållstillstånd ger rätten att arbeta och många andra rättigheter. Efter tre år får man rösta till kommun och landsting bland annat. För att få ett uppehållstillstånd krävs inga språkkunskaper. Även om det självklart är viktigt att lära sig språket så fort som möjligt. För att kunna bli delaktig i samhället.

Precis som Gulan och Nina skriver i artikeln så lever man i ett språkligt fängelse om man inte förstår vad som sägs. Det har säkert alla som varit utomlands varit med om någon gång. Jag har gjort det i alla fall.

Det är viktigt att skilja på permanent uppehållstillstånd och medborgarskap. Som svensk medborgare har man både rättigheter och skyldigheter. Den främsta rättigheten är att man får välja de personer som i riksdagen stiftar våra lagar.

Det gäller alla svenska medborgare över 18 år. De som är födda i Sverige får information om hur det svenska samhället fungerar under åtminstone nio år i skolan genom den nioåriga skolplikten. De flesta ytterligare år. För att kunna följa med i samhällsdebatten och kunna själva skaffa sig en uppfattning om vad man tycker. Sedan är det upp till var och en att ta till vara sin rättighet. Tyvärr gör inte alla det. Det är demokratins grund att alla har lika rätt att rösta på den person eller parti som han eller hon tycker är bäst.

Jag tycker inte att det är märkligt att de som kommer hit under senare del av livet också får möjlighet att kunna följa med i samhällsdebatten och skapa sig en egen uppfattning. För detta krävs vissa kunskaper i svenska språket. Och självklart grundläggande information om det svenska samhället.

Hur lätt kan inte en person som inte kan svenska bli lurad att rösta på ett parti som har precis motsatta åsikter än han eller hon själv har.

Självklart ställer det också krav på samhället att erbjuda fullgod undervisning i svenska språket. Vilket också folkpartiet tagit initiativ till genom det så kallade SFI-lyftet med kompetenshöjning hos SFI-lärare och nationella prov. Sedan finns det säkert de som av olika skäl inte klarar av att lära sig ett nytt språk. Det måste finnas undantag.
Men bara för att t ex mannen inte vill släppa iväg sin fru till skolan så ska inte en kvinna stå utanför språkundervisning. Det måste vara ett krav för alla.

Som vanligt är det många som ifrågasätter detta och som tror att medborgarskap är en mänsklig rättighet och att Folkpartiet är ute i grumligt vatten. Jag kan inte se vad det skulle vara för fel att kräva vissa kunskaper för att få ta del av vissa rättigheter.

Nina och Gulan skriver också på sina egna bloggar om detta. Dessutom Karin L Vinge