måndag 30 augusti 2010

En dag efter

När kvällen kommer är huvudet ganska trött. Att försöka skriva intelligenta och intressanta blogginlägg är inte så lätt. Igår kväll började jag innan tennisen men var sedan blev det utfrågning av Jan Björklund och därefter var jag rätt trött så något fullföljande blev det inte. Och blogginlägg är rätt mycket färskvara.

Får väl göra ett nytt försök nu. Utfrågningen igår kväll skötte Jan Björklund galant. Gick tydligen hem hos pensionärerna. (DN) Jag förstår dock inte vad det är för kontroversiellt att de som kommer hit ska få en introduktion i hur det svenska samhället fungerar. I Borås idag får de som kommit som flyktingar hit det redan. Åtta partier i Borås har motionerat till fullmäktige om att även de som kommer hit av annan anledning ska få samma möjlighet.

En annan punkt i utfrågningen reagerade jag också på. När han utfrågades om sina barn. Det var ett övertramp tycker jag. En politiker eller annan offentlig person får finna sig i att få dela med sig av sig själv, även en del privat. Men det är oerhört viktigt att man får hålla sina barn utanför det offentliga. Barnen har inte valt att bli offentliga.

Ett av dagens förslag från det politiska hållet kom från Alliansen. (DN, SvD) Att skapa ekonomiska frizoner inom vissa områden där arbetslösheten är hög. Saken är inte utredd men ett förslag kan vara att företag som etablerar sig på sådana områden får lägre arbetsgivaravgifter. Ett annat förslag är att invandrartäta skolor som lyckas bra kan få ekonomisk uppmuntran. Genast är motståndarna ute och ropar om att man pekar ut redan utpekade. Det är väl riktigt men saken är den att man måste våga se problem som finns. Och det är ett problem att många människor är arbetslösa på ett och samma område. Ska man komma till rätta med problemet måste man faktiskt tala om att det finns. Sedan är det viktigt att värna att alla människor är individer och har olika behov. Invandrare är inte en homogen grupp som ska behandlas kollektivt. Förslaget kan säkert vara en del i ett batteri av åtgärder som behövs.

Att vuxna har ett arbete är viktigt ur många aspekter. Dels kunna försörja sig och få kontakt med det svenska samhället. Det är också viktigt för barnen att se att de vuxna arbetar. Barnen ser de vuxna som förebilder. Saknar de vuxna arbete kan också barnen tappa framtidstron och därför strunta i skola och utbildning.

Det finns en hel del till att skriva om men nu är det sovdags. I morgon blir det jobb med databas. Ska också försöka hinna dela lite broschyrer. Jag bör nog också ta en kik på kursen jag ska hålla på onsdag.

2 kommentarer:

Kraxpelax sa...

Valrörelsen är totalt likgiltig. Man struntar ju i den verkliga skändligheten: hetskampanjen mot de långtidssjuka. Våra samvetslösa politiker. Det går åt helvete med landet. Rädde sig den som kan.

-Peter Ingestad, Solna

Anonym sa...

Jag valrörelsen är tokig. Löfteskaruseller och skrämseltaktik istället för ideologiska debatter. Om man undersöker vad som hänt med de långtidssjuka Peter så ser man följande. Ca 1/3 är fortfarande sjukskrivna för de har allvarliga sjukdomar som gör att de inte kan arbeta alls. Ca 1/3 har gått tillbaka till sina jobb. I intervjuer har personer i denna kategori konstaterat att det var bra att någon fick dem att ta tag i sina problem och att det var roligt att komma tillbaka till det sammanhang som ett arbete innebär. Resterande 1/3 söker arbete. Självklart ska den som är sjuk kunna vara hemma med ersättning tills han eller hon är frisk. Men det kan inte vara så att bara för att du blivit sjuk så du inte klarar ditt nuvarande jobb ska du inte längre behöva arbeta alls även om du kan klara ett annat jobb. Vi behöver fler som jobbar - inte färre. Och det är inte schysst att säga till någon - var du sjuk, du behövs inte mer. Det tycker jag är hetsjakten!