tisdag 29 juli 2008

Djur och alkohol

Solen har nu kommit fram igen efter en lite mulen morgon. Några regndroppar har det visst kommit också medan jag satt inne och fördjupade mig i jämställdhetens historia i Sverige. Se dagens tidigare blogg. Så kontoret är utflyttat igen till solen och getingarna. Fast i skuggan.

Jag förstår av artiklar i DN och SvD att jag inte är ensam om att ha problem med getingar. Det går knappt att sitta ute och äta. Det är inte nog med att de finns. De är aggressiva också. Fast efter min egen gillrade getingfälla, som jag skrev om igår, har det blivit något bättre. De håller sig till den ända av bordet där skålen med likören finns. Jag har nämligen letat fram en sötsliskig likör som jag offrat på getingarna. De dricker och dricker. Och kommer tillbaka igen och igen och till slut raglar de omkring på bordet. Och då nyper jag dem. Ibland verkar det som om de slåss med varandra. Eller om det bara är att de krockar i luften.

Kort kan konstateras att getingarna beter sig som människorna när vi får för mycket i oss av alkoholhaltiga drycker. Raglar, slåss och krockar. Beroende verkar de också bli.

Sådant beteende visar inte de djur i Malaysia som dricker alkoholhaltig (3,5 %) nektar. (DN) De vinglar inte ens på benen. Att de vant sig och kroppen anpassat sig till att inmundiga ett visst mått alkohol ständigt kan vara en förklaring. Det är ju så med oss människor också. Kroppen anpassar sig till att "tåla" större mängder ju mer man dricker. Åtminstone till en viss gräns.

Nu har det nog blivit för mycket skrivande. Nu måste jag ägna mig åt Access 2007. Men jag återkommer med Joakim Malmbergs utmaning.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du super dem fulla och sedan dräper du dem! Nej, usch vad elakt!

Du kan inte finna en vätska som de gillar, de inte blir fulla på, men som gör så att de håller sig borta från din mat?

Getingarna på min baksida är konstiga. Vi har ätit fisk, vi har ätit kött, vi har ställt fram sockervatten åt dem. Men de bara cirklar omkring som om våran mat inte duger åt dem!

Att de är irriterande, de kan jag hålla med om. Skrämmer mig gör det inte dock. OM jag hade ett barn vid bordet däremot, då hade det nog låtit annorlunda. Läsk vet vi ju att de gillar

Anne-Marie Ekström sa...

Jag vet att det är elakt. Men det hjälper inte med annat sött. Och så närgångna som de är är det riktigt otrevligt. Det räcker inte med att de bara surrar omkring de sätter sig också på kroppen och på maten. Jag vill inte vara den som sväljer en geting. Dessutom vet man ju inte om man är allergisk eller inte. Ett getingstick kan vara en fråga om liv eller död. Det gäller mig eller getingarna. Och när det började hade jag mina barnbarn här.