Det blev en intressant dag på skolriksdagen i Älvsjömässan idag. Förmiddagen inleddes efter välkomstanförande med tal av Jan Björklund, utbildningsminister (fp) och fortsatte sedan med en mycket intressant föreläsning om vad som har betydelse för bra resultat i skolan. Det är ofta inte mer pengar som är det viktiga utan hur man använder pengarna. Och att kvalitén på lärare är det viktigaste. Och hur viktigt det är att rektorn är pedagogisk ledare och coach.
De seminarier jag deltog i på eftermiddagen handlade om nyanlända barn och hur Luleå löst detta. Det sista seminariet på dagen handlade om entreprenörskap i skolan och i allmänhet. Ett inspirerande seminarium om hur man lyckats att vända upp och ner på en skola i Örebro genom att satsa på entreprenörskap och om hur Haparanda fått fart på orten genom samarbete med Torneo på finska sidan gränsen. Genom tasigförsamhet, våga tänka nytt, riva gränser, ha rätt attityd och vilja kan man verkligen förändra och driva igenom det som kanske kändes omöjligt.
Dagen avslutades med ett besök i "riktiga" riksdagen och träff med gamla kollegor och en rundvandring för att min folkpartikollega från Borås skulle få se riksdagen.
2 kommentarer:
Anne-Marie !
Ensamkommande barn ?
När jag ser bilder på de "ensamkommande barnen" så slås jag av att det mestadels (endast ?) är "karlar" med imponerande skäggväxt ! Finns det inga unga pojkar som behöver hjälp ? Och överhuvudtaget inga flickor/kvinnor ?
Ur Wikipedia:
"Allmänna arvsfonden bedömer att de ensamkommande barn som söker sig till Sverige ofta utgörs av den äldste sonen i syskonskaran. Ett speciellt problem för de ensamkommande är att de ofta inte emigrerat av egen vilja utan för att den egna familjen skickat iväg dem."
Aj-aj ??
Vänligen
Tjalle
Anne-Marie,
då det inte är alltfööör mycket ruljangs här antar jag att du inte har mot ett andra inlägg ?
Allmänna arvsfonden har undersökt vad “utsattheten” hos ensamkommande barn kommer sig av och skriver:
“Utsattheten bottnar framför allt i att de allt som oftast inte söker sig bort från hemlandet av egen vilja utan beslutet fattas av kvarvarande vuxna, närmare av den egna familjen. Att vara ”bortskickad” kan bli till en traumatiserande upplevelse även om man som barn eller ungdom försöker förstå anledningen till och söka förklaringar för meningen med de vuxnas beslut. De flesta som skickas iväg är pojkar i de övre tonåren, och de är oftast äldst bland sina syskon.“
Aj-aj igen ?
Vänligen
Tjalle
Skicka en kommentar