Dagen efter internationella kvinnodagen

Igår var det internationella kvinnodagen. Att den behövs är utan allt tvivel. Vi har kommit långt i Sverige med jämställdhet även om vi har en hel del kvar. Fortfarande finns det män som slår kvinnor. Skälen kan vara många men det grundläggande är att mannen vill ha kontroll över kvinnor. Kvinnor har också fortfarande lägre löner än männen. Det är alldeles för få kvinnor som sitter på den ekonomiska makten. Det vill säga. Det är flest män som driver företag och som sitter i bolagsstyrelser. Kampen för att förändra dessa förhållanden måste fortsätta. Och mycket görs också av regeringen och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Lyssna gärna här på hennes tal från folkpartiet liberalernas riksmöte igår. Men jag blir så irriterad på dem som hävdar att man måste kalla sig feminist, annars är man inte trovärdig. Det måste väl i all sin dar vara handlingen som gäller.

Och det allra viktigaste är att man inte bara fastnar i frasen "fler kvinnor i bolagsstyrelser" utan också ser hur kvinnor har det utanför Sveriges gränser. Det finns många exempel och Nyamko tar upp en hel del i sitt tal som jag hänvisar till ovan. Mycket kvinnoförtryck bottnar i religiös fundamentalism. Och det gäller alla religioner. Ett av exemplen är den nioåriga flickan från Brasilien som blev gravid efter att hennes styvpappa våldtagit henne i flera år. För att rädda flickans liv genomfördes en abort av de tvillingar hon bar på. Men det är inte mannen som våldtagit som bannlyses av kyrkan utan mamman som såg till att flickan kom till läkare och läkarna som utförde aborten som bannlyses av den katolska kyrkan. En kardinal från Vatikanen har sagt att "liv alltid måste skyddas". Tvillingarna var två oskyldiga personer som hade rätt att leva. Men flickans liv då? En nioåring som ska föda två barn.

Fullständigt absurt. Mannen lär ändå bli straffad enligt "vanliga" lagar, förhoppningsvis. Gripen lär han vara i alla fall. Men biktar han sig får han syndernas förlåtelse från kyrkan.

En modig president ställde dock upp på flickan. (SvD)

Det finns många exempel världen över där män förtrycker kvinnor. I Afghanistan bränner talibaner skolor för att inte flickor ska få gå i skolan. På en del håll i världen förekommer fortfarande könsstympning av kvinnor för att det ska hålla sig till sina egna män. Med livslångt lidande som följd. Mord och våld i hederns namn förekommer på många håll.

Vi har en skyldighet att jobba för att alla dessa kvinnor får en mer dräglig tillvaro, även om det inte är lätt att förändra århundraden av traditioner där kvinnor varit förtryckta, ofta, men inte alltid, i religionens namn. Men vi har gjort resan. Kvinnor har fått rösträtt i Sverige. Kvinnor ärver lika mycket som män. Det är inte längre förenat med evig skam att föda ett utomäktenskapligt barn. Eller förbjudet att göra abort om man inte ser det rimligt att kunna klara av att uppfostra en liten hjälplös varelse. Det är förbjudet att slå barn och fruar. Vi får inte bränna häxor och det finns inte längre någon skampåle utanför kyrkan.

Men det är en lång väg att vandra och kvinnor i kvinnoförtryckta länder måste få en stöttning från omvärlden. Så länge som det finns modiga presidenter som Brasiliens finns det dock hopp. Men vi i Sverige kan börja med att ge asylsökande förtryckta kvinnor, som riskerar att dödas om de återvänder till sina hemländer, möjlighet att stanna i Sverige. Enligt den lagstiftning som finns men som det är tveksamt följs.