Låt människor ta eget ansvar så långt det är möjligt

Idag är det pappersröjardag. Förstår inte hur det kan bli så mycket papper i det papperslösa samhället. Fast jag håller ju på med rätt mycket och inte minst det politiska etablissemanget producerar papper i mängder. Och jag har svårt att läsa långa dokument direkt i datorn. Överblicken saknas. Och så kan man ju inte stryka under eller göra noteringar heller. Dataskärmen skulle bli ganska kladdig efter ett tag.

Men tänkte jag skulle ta en liten paus och skriva några rader. För närvarande, under några månader, har jag förutom BT, DN som papperstidning. I morse läste jag den sista av Maciej Zarembas artiklar om integrationen i Sverige. Nu finns den också på nätet.

Den är precis som hans andra artiklar tänkvärda. För att ifrågasätta andras kulturer kanske vi ska börja med att ifrågasätta vår egen enligt Zaremba. Först ska vi erkänna att vi har en kultur. Sedan ska vi kanske ställa oss frågan hur vi beter oss i olika situationer. I ett land där fortfarande Jante hindrar människor från att berätta att man gjort något bra. Eller där man är rädd att bryta åsikter för man vill vara alla till lags. Även om det, att man argumenterar för sin sak, kanske till och med högljutt, inte behöver betyda att man är ovän med den man diskuterar med.

Enligt Zaremba är det vårt välvilliga omhändertagande av dem som kommit hit som bidragit till den bristande integrationen. Sverige har behandlat personer som tagit sig från andra sidan jordklotet, med allt vad det innebär av umbäranden, som om de inte var i stånd att göra något själva. Utan att fråga dessa människor vad de bär med sig av kunskap och kompetens så har de svenska myndigheterna bestämt i deras ställe vad de behöver.

Zaremba gör också en jämförelse mellan hur Somalier lyckats i USA och i Sverige. I Minneapolis finns 800 somaliska företag. I hela Sverige finns bara 38. Dessa siffror säger en hel del. Det kanske inte är i den somaliska kulturen man ska leta efter förklaringar, utan i den svenska. Hur ser vi på människor som är entreprenörer och som vill starta eget. Där finns det fortfarande en misstänksamhet i samhället. Oavsett vem det gäller. En entreprenör eller företagare blir suspekt när han eller hon tjänar pengar på sitt företag.
Människor oavsett bakgrund måste få möjlighet att själv ta ansvar för sitt liv. Det är en grundläggande liberal tanke. Sedan finns det de som behöver ha stöttning på olika sätt och då ska de få det så att de kan klara sig själva. Då har vi socialliberalism. Att till exempel hålla reda på alla regler som gäller för en företagare är inte lätt. Där kan det verkligen behövas hjälp. Och för att klara ett jobb kanske man behöver kompletterande utbildning. Och då ska man få det. För den skull behöver man inte gå år ut och år in och bli tillsagd vad man ska göra.

Läs artikeln här. Där finns också länk till de andra artiklarna i serien.