Idag har PJ Anders Linder en intressant krönika i SvD om den svenska skolan. Han säger det Folkpartiet liberalerna sagt länge att det är ungdomarna som fått betala priset för "sosseskolan". Den skola som inneburit att alla elever oavsett om man gått på yrkeslinjer eller studieförberedande linjer ska läsa till högskolebehörighet.
I stället för att de som gått yrkesförberedande fått ännu mer yrkesförberedande kunskaper för att vara färdiga för arbetslivet, mer eller mindre, direkt efter skolan så måste de skaffa sig ytterligare yrkeskunskaper efter skolan. Det vill säga de som orkat gå ända till slutet av skoltiden. Av dem som började gymnasiet 2003 hade bara 68 %, d v s lite mer än två av tre fått slutbetyg efter tre år. Och cirka en av fem slutför inte sin utbildning. Och de som slutar har alltså varken blivit förberedda för studier eller för arbetslivet.
Arbetslösheten är dubbelt så hög hos dem som inte fullföljt sin utbildning jämfört med dem som fullföljt den skriver forskaren och fackföreningsekonomen Jonas Olofsson som skrivit boken Krisen i skolan i en debattartikel i GP. Han förordar en mer arbetslivsanknuten skola när det gäller yrkesutbildningen. Då är man mer föreberedd när man slutar skolan och känner inte bara till handgreppen utan också yrkets "koder". ">Att lära sig ett yrke innebär att gå in i en gemenskap med gemensamma traditioner." skriver han.
Jag har svårt att förstå att samhället gör ungdomarna en tjänst när man föser in dem i samma fålla. Det vill säga att alla ska ha exakt samma utbildning oavsett förutsättningar och vad man själv vill. Det är förödande när de som inget hellre vill än att jobba praktiskt tvingas till att sitta stilla i skolbänken för att försöka lära sig det man inte alls är intresserad av. Slöseri med tid och resurser. Genom att lovprisa att alla ska högskolebehörighet så nedvärderas faktiskt praktiskt arbete.
Lärlingsutbildning och frivilliga studier till högskolekompetens på yrkeslinjerna är beslutat och kommer att införas. De som avstår studier till högskolekompetens ska ha möjlighet att läsa in dem senare.
Men vad händer om de rödgröna tar över makten i höstens val? Risken är överhängande att allt återgår till det gamla. De som inte alls är intresserade av att studera vidare ska tvingas att skaffa sig högskolebehörighet. Även i fortsättningen ska en av fem elever sluta skolan i förtid och ha dubbelt så stor risk till arbetslöshet. Även om socialdemokraterna till viss del omprövat, sent omsider, delar av sin skolpolitik kommer Ohly med alla sannolikhet att sätta käppar i hjulet för en mer verklighetsanpassad skolpolitik. Detta vore förödande för framtiden.
Att det ska vara så svårt att förstå att alla människor är olika och har olika förutsättningar. Och att vi faktiskt också behöver dem som utför praktiska arbeten. Alla kan inte vara sin egen hemmasnickrare eller målare. För att inte säga bilreparatör.
Även om vi är olika så är alla människor lika mycket värda och ska få möjlighet att leva sitt eget liv med egna val men med återkommande möjligheter till lärande.
5 kommentarer:
Ann-Marie, tycker du att gymnasieskolans och arbetsmarknadens samarbete fungerar väl idag? Alldeles för många elever på de yrkesförberedande programmen kommer ut till en arbetsmarknad som inte tar emot dem. Blir det lättare menar du med sänkta krav på dem? Både SN och LO har kritiserat ert förslag. En annan fundering är ju hur det blir i framtiden om/när dessa personer vill/tvingas byta yrke. Tunga arbeten kan man oftast i samma arbetsställning ett helt liv. Med tanke på de försämringar alliansregeringen gjort på arbetsmiljöområdet lär det knappast bli bättre. Det kan ju även vara så att det man väljer som 15-åring inte passar en som 35-åring. Vad göra då? Dörrarna till högre utbildning är stängda.
Självklart ska det finnas möjlighet att komplettera så man får högskolebehörighet. Men tänk dig in själv i en situation. Du har gått nio år i skolan. Kanske redan då är skoltrött. Och vill jobba med händerna. Men du måste läsa vidare. För att få arbete bara med grundskola är en omöjlighet. Att då tvingas läsa ämnen som du inte klarar av gör att du hoppar av. Jag begriper inte hur du tycker att det är bättre att någon läser det han eller hon inte klarar av och sedan hoppar av för att man inte orkar med i stället för att fokusera på att få yrkeserfarenheter.
Det måste väl vara bättre att få den undervisning som man klarar av och kan gå färdigt gymnasiet. Man måste se till individen och individens behov och önskan. I stället för att försöka stöpa alla i samma form. Det är en omöjlighet för alla är olika. Det är dags för vänstersidan att inse det.
Synd att du inte ville svara på min fråga. Den var inte retoriskt ställd utan med ärlig nyfikenhet. Dessutom har jag inte påstått att det är bättre att man hoppar av. Men jag har en tro på att alla vill och kan lära. Att man inte "klarar av" ett ämne i skolan kanske säger mer om skolans och lärarens förmåga än elevens?
Att slänga politiska floskler om att vänstersidan vill stöpa alla i en form är inte särskilt konstruktivt. Om man håller sig på den nivån, vad ska man säga om din syn då. Att ni har två olika former. En för intellektuella och en för hantverkare? Snacka om sortering. Varför just i gymnasiet? Kan man inte sortera tidigare?
Tänk om skolan ändå kunde förmå att se individen, och anpassa utbildningen utifrån elevens förutsättningar. Den dagen har vi en skola som gynnar både eleven och samhället.
Jag tror att med större samarbete mellan skolan och tilltänkta arbetsgivare kan de som går yrkesprogram ha lättare att få jobb när de är färdiga. Men det är ju på sina yrkeskunskaper de ska få jobb inte teoretiska ämnen. Det är ju det som är skillnaden. Mer praktiska kunskaper och mindre teoretiska.
Sedan är det intressant det du skriver att utbildningen ska anpassas utifrån elevens förutsättningar men ändå vill du inte att man ska delas upp. En ekvation som inte går ihop för mig. Eller menar du att man ska anpassa skolan efter dem som har det svårast. Då ser man ju inte heller till individen och individens förutsättningar.
Folkpartiets skolpolitik grundar sig inte på vetenskap utan på värderingar. Förhoppningsvis skulle det gröna i en rödgrön regering ge en verklighetsförankrad politik med vetenskapliga rön som grunden för skolpolitiken.
Skicka en kommentar