Barn på flykt utsatta

Lite om gårdagens seminarium om Barn på flykt.

Det blev ett intressant seminarium med information om både hur man på Tjörn tar emot ensamkommande flyktingbarn och hur man i asylutredningar struntar i barns egna asylskäl.

De barn som kommer ensamma bär med sig många trauman och kommer till en helt ny miljö i Sverige. Förutom detta kommer den oerhört plågsamma väntan på om man ska få stanna eller inte. De här barnen behöver stöd för att bearbeta sina upplevelser men får det inte i den utsträckning de behöver eftersom man inte vet om de får stanna i Sverige eller inte och då vill man inte påbörja en behandling. Det är oerhört viktigt att de som har ansvar för dessa barn också har full kunskap om och förståelse för vad barnen kan ha varit med om. Att de kanske har förlorat en eller båda föräldrar. Kanske att de till och med sett sina föräldrar eller andra anhöriga bli dödade. Förutom att de förmodligen varit med om en äventyrlig flykt från en del av världen till en annan.

Det som också är viktigt att ha med sig när man tar på sig ansvaret att ta emot ensamkommande barn är att ha en beredskap hur man ska hantera situationen om det blir ett avslag på asylansökan. Självklart för barnet självt som kanske har fyllt 18 år under utredningstiden. Men också för den eventuella familj han (oftast) eller hon bott i. Det skapas bindningar och det måste vara oerhört smärtsamt att veta att en person man lärt känna och tycka om kommer att försvinna till en oviss framtid. För vad väntar en ung kille när han återvänder till Afghanistan?

Alla ska ta sitt ansvar och ta emot ensamkommande barn men det är också viktigt att man är medveten om vilket ansvar man tar på sig. Och det man måste komma ihåg är att inget barn eller ungdom (inte vuxna heller för den delen) lämnar sitt hemland utan anledning.

En skrämmande redovisning hur man struntar i barn asylskäl fick vi också av Anna Lundberg, doktor vid Malmö Högskola. Enligt asyllagstiftningen ska man ta särskild hänsyn till barns egna asylskäl. Anna visade på exempel där barn inte hörts och där handläggare på Migrationsverket erkände att de tyckte att det var för svårt att höra barn som varit med om våld så då struntade man i princip i det (lite förenklat uttryckt). Helt klart är att det behövs mycket utbildning av dem som ska höra barn. Något som har talats om länge men som Migrationsverket tydligen missat. Det behövs en del för att leva upp till det som står i lagstiftningen om barns bästa.