Rödgrön skolpolitik – nej tack

Idag har PJ Anders Linder en intressant krönika i SvD om den svenska skolan. Han säger det Folkpartiet liberalerna sagt länge att det är ungdomarna som fått betala priset för "sosseskolan". Den skola som inneburit att alla elever oavsett om man gått på yrkeslinjer eller studieförberedande linjer ska läsa till högskolebehörighet.

I stället för att de som gått yrkesförberedande fått ännu mer yrkesförberedande kunskaper för att vara färdiga för arbetslivet, mer eller mindre, direkt efter skolan så måste de skaffa sig ytterligare yrkeskunskaper efter skolan. Det vill säga de som orkat gå ända till slutet av skoltiden. Av dem som började gymnasiet 2003 hade bara 68 %, d v s lite mer än två av tre fått slutbetyg efter tre år. Och cirka en av fem slutför inte sin utbildning. Och de som slutar har alltså varken blivit förberedda för studier eller för arbetslivet.

Arbetslösheten är dubbelt så hög hos dem som inte fullföljt sin utbildning jämfört med dem som fullföljt den skriver forskaren och fackföreningsekonomen Jonas Olofsson som skrivit boken Krisen i skolan i en debattartikel i GP. Han förordar en mer arbetslivsanknuten skola när det gäller yrkesutbildningen. Då är man mer föreberedd när man slutar skolan och känner inte bara till handgreppen utan också yrkets "koder". ">Att lära sig ett yrke innebär att gå in i en gemenskap med gemensamma traditioner." skriver han.

Jag har svårt att förstå att samhället gör ungdomarna en tjänst när man föser in dem i samma fålla. Det vill säga att alla ska ha exakt samma utbildning oavsett förutsättningar och vad man själv vill. Det är förödande när de som inget hellre vill än att jobba praktiskt tvingas till att sitta stilla i skolbänken för att försöka lära sig det man inte alls är intresserad av. Slöseri med tid och resurser. Genom att lovprisa att alla ska högskolebehörighet så nedvärderas faktiskt praktiskt arbete.

Lärlingsutbildning och frivilliga studier till högskolekompetens på yrkeslinjerna är beslutat och kommer att införas. De som avstår studier till högskolekompetens ska ha möjlighet att läsa in dem senare.

Men vad händer om de rödgröna tar över makten i höstens val? Risken är överhängande att allt återgår till det gamla. De som inte alls är intresserade av att studera vidare ska tvingas att skaffa sig högskolebehörighet. Även i fortsättningen ska en av fem elever sluta skolan i förtid och ha dubbelt så stor risk till arbetslöshet. Även om socialdemokraterna till viss del omprövat, sent omsider, delar av sin skolpolitik kommer Ohly med alla sannolikhet att sätta käppar i hjulet för en mer verklighetsanpassad skolpolitik. Detta vore förödande för framtiden.

Att det ska vara så svårt att förstå att alla människor är olika och har olika förutsättningar. Och att vi faktiskt också behöver dem som utför praktiska arbeten. Alla kan inte vara sin egen hemmasnickrare eller målare. För att inte säga bilreparatör.

Även om vi är olika så är alla människor lika mycket värda och ska få möjlighet att leva sitt eget liv med egna val men med återkommande möjligheter till lärande.

Mest skola men lite annat

Skolan återkommer ständigt bland artiklar på nyhetssidor och debattsidor. Och skolan är faktiskt viktig. Det är där grunden läggs till vår framtid. De kunskaper som barn och unga förvärvar i skolan ska de använda senare i livet för att föra utvecklingen framåt. För att vi ska kunna behålla och utveckla vår välfärd och vårt välstånd. Och då menar jag inte bara inom vårt lands gränser. Att påverka övriga världen så att det blir demokrati i fler länder. Att kvinnors och barns situation förbättras över hela världen.

Det är förvisso en stor uppgift och kanske låter oöverstiglig men med en bra skola som fokuserar på kunskaper tror jag att det är möjligt. Självklart är det viktigt att hitta "nyckeln" till att barn och unga får intresse för skolan och dess ämnen. Och att de tycker att det är roligt. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att livet inte alltid är roligt. Ibland måste man också göra tråkiga saker. Därmed inte sagt att man ska plugga psalmverser eller rabbla årtal. Fast att lära texter utantill är väl inte särskilt främmande för dagens unga. Men i stället för psalmer är det hit-låtar. Helt ok.

Jag tror att det förslag som presenteras i gymnasieutredningen i morgon att kraven för att komma in på gymnasiet ska skärpas är bra. (SvD, DN) Att man måste ha godkänt i fler ämnen än svenska, matte och engelska. Det är fullständigt helkorkat att man kan komma in på en naturvetenskaplig linje med underkänt i fysik, kemi och biologi. Chansen att klara dessa ämnen i gymnasiet minskar. Det är precis som Jan Björklund (fp), utbildningsminister, säger att lura in elever på gymnasieprogram som de inte klarar av.

Tidigare har också förslaget, att skrota det individuella programmet på gymnasiet och införa ett extra år i grundskolan, presenterats. (DN, SvD) Jag tror att det sänder en signal att det är grundskolan som är ansvarig för de grundläggande kunskaperna men att stöd till dem som inte klarar kraven måste sättas in tidigare. Där behövs hela raden av åtgärder. Fler speciallärare. Tidigare betyg och utvärderingar mm.

De som idag går på individuella (bara att skriva ordet är problem) programmet på grund av att de kommit sent till Sverige ska enligt förslaget få ett eget språkintroduktionsprogram i stället för ett extra år i grundskolan. Helt riktigt. Då kan man fokusera på rätt saker.

Mera skola. Barnombudsmannen, Lena Nyberg, skriver i sin årliga rapport bland annat att det är viktigt att skolan inte utdömer kollektiva bestraffningar. (DN,SvD) Var och en är skyldig för sin egen gärning. Det är helt riktigt. Det är så ett fungerande rättssamhälle fungerar. Men det är tydligen vanligt förekommande med kollektiva bestraffningar.

BO skriver också hur viktigt det är att barnkonventionen följs i alla sammanhang. Att barn får veta att de också har rättigheter att ge sin syn på saker och ting. Hon tar också upp hur viktigt det är att man bevakar barnkonventionen även inom idrottsrörelsen. Något som jag tänker ta till mig när jag om någon vecka förmodligen blir ordförande i en idrottsförening.

Egentligen hade jag också tänkt skriva om förhållandena i Tibet och valet i Zimbabwe men jag måste göra annat än skriva men här finns en hårresande artikel om Tibet och den tortyr som förekommit/förekommer och här lite om valet i Zimbabwe.

Unga idag

Kan inte låta bli att kommentera ytterligare några bland dagens rubriker. De som handlar om dagens unga.

SvD har en debattartikel av Anders Parment, ekonomie doktor vid Linköpings Universitet, som handlar om 80-talisternas syn på tillvaron. Och hur dessa utmanar 40- 50-talisternas "förnuftskultur" att man ska konsumera måttligt och vårda sina grejer.

Enligt Parment så kommer individualismen att växa och att arbetet i första hand är för att förverkliga sig själv och lojalitet ifrågasätts. 80-talisterna är otåliga och kan inte vänta många år på att få hög lön eller makt. Som Parment uttrycker det, så passar de inte in i det socialdemokratiska modellsamhälle som präglar vårt sätt att tänka kring arbete och konsumtion.

Och jag kan hålla med. Det måste finnas mer utrymme för den enskilda individen. Samhället måste bättre ta till vara alla människors kompetens och kunskaper. Och individen har ett eget ansvar. Och man ska kunna få inflytande snabbare.

Men…Det finns ett men kring detta resonemang. Någon måste faktiskt bry sig om dem som inte klarar av att ligga på topp. Det finns de som inte hänger med i karusellen. Som inte har ett framgångsrikt CV. Det finns de som inte ens vet vad ett CV är för något. Varför kan man inte hitta på ett svenskt ord förresten? Meritlista gick bra förr.

Hur kommer det att gå för alla dessa i ett samhälle styrt av 80-talister? Och var kommer ansvaret in för vår jord. Vem tar ansvar för det överhängande klimathotet? Överkonsumtion tror jag inte är en lösning när en stor del av jordens befolkning svälter.

Vem bevarar vårt kulturella arv? Och vem ser till att vi lever i ett medmänskligt samhälle där det finns empati och hjälp för dem som inte har fått rätt uppväxt eller har något funktionshinder till exempel?

Är det de som inte klarar de alltmer ökade kraven på att vara framgångsrik som ökar statistiken bland unga, mest flickor, som begår eller försöker begå självmord. Kommer det att vara så att de som inte hänger med ser denna lösning i stället. Att ta livet av sig. SvD skriver idag även om detta.

Eller är det kravet att visa upp sig som gör att allt fler unga visar upp sig på nätet vilket finns i ytterligare en artikel i SvD. Utan att inse vilka risker det innebär. Även om man råkat ut för obehagligheter. När man skriver på nätet så är det allmän egendom. Det måste man vara medveten om. Och det finns kvar där.

Visst måste organisationer och arbetsplatser ta till vara 80-talisternas potential. Den enskilda individen måste ges ett större förtroende men att helt hemfalla till ett totalindividualiserat samhälle där tesen "sköt dig själv och skit i andra" råder vill inte i varje fall jag vara med om.

Som liberal tror jag på att människan själv kan ta ansvar men av olika anledningar så finns det de som behöver stöd och hjälp för att kunna göra det. Det stödet och hjälpen måste samhället stå för.

Självklart ska man inte längta tillbaka till gamla tider som aldrig kommer tillbaka och självklart måste också ungas åsikter tas till vara. Men eftersom människan väl är det djur i djurriket, som står för förnuft borde det väl inte vara fel att också använda det. Att konsumera måttligt och vårda sina grejer kan väl aldrig vara fel. Det är trots så att jordens resurser är ändliga. Varför är det just jag som har rätt att ta för mig så mycket som jag vill?

En annan artikel som rör dagens unga och som väl hänger ihop med den konsumerande ungdomen är att gymnasieskolor i en alltmer hårdnande konkurrens kommer med saftiga erbjudanden för dem som väljer just deras skola. Antalet gymnasieelever ökar just nu men är på tillbakagång och enligt Skolverket kan var femte gymnasieskola vara borta. Dvs 160 stycken.

Och då kan man förstå att skolorna överbjuder varandra för att få fler elever. Ett mycket osnyggt sätt för att få elever. Det måste ju vara kvalitén på skolan som är den avgörande. Oavsett om det är en kommunal driven skola eller en fristående skola. Och i det långa loppet är det säkert de skolor som står för kvalité som kommer att överleva men risken finns alltid att en sådan skola slås ut på grund av att de inte har lika många fina erbjudanden som andra skolor. Och då är det för sent. Även om det finns riktlinjer för hur marknadsföringen ska gå till så finns ingen direkt lagstiftning och således inte heller några sanktioner. Kanske dags att lagstifta? Fast nog hoppas jag att det blir en självsanering. Att dagens elever är så kloka att de inte lockas av erbjudanden utan väljer gymnasieskola och linje efter intresse och fallenhet och ser till skolans kvalitéer.

Det här blev långt. Men de unga är dagens framtid. Och nog vill jag såväl som alla andra den dag vi behöver hjälp från samhället i form av äldrevård, få den från en människa som åtminstone lite bryr sig om personens väl och ve och inte bara ser det som ett led i en karriär att se till att jag får mat i mig eller vad nu arbetsuppgiften är.