Vällkommet förslag om arbetskraftsinvandring och att ta ansvar

Så har då äntligen förslaget om arbetskraftsinvandring kommit. (DN, SvD) Idag skickas det till lagrådet för synpunkter. Ett förslag som dessutom tar hänsyn till att om en asylsökande fått ett arbete under tiden han eller hon väntar så ska man inte behöva återvända till hemlandet om man fått ett avslag på asylansökan utan ska kunna "byta kö". En förändring som jag jobbat för och väntat på i många år och som faktiskt riksdagen redan fattat beslut om, att det ska vara möjligt våren 2006.

Om det nu inte var för den andra sidan av medaljen skulle jag vara riktigt glad. Den nya lagstiftningen ska inte gälla dem som redan har fått avslag på sina asylansökningar trots att de haft jobb. Och ändå är kvar i Sverige av rädsla för att återvända till sitt hemland. Eller för att de helt enkelt inte kan återvända. Jag är inte för retroaktiv lagstiftning men när det gäller förändringar till det bättre för människor, i en del fall kanske till och med fråga om liv eller död, så måste man kunna ha flexibilitet.

Jag beklagar att migrationsministern är så oerhört kallsinnig när det gäller att göra något för de flyktingar som ska avvisas till Irak eller Afghanistan. Visst är det bra att det pågår en utvärdering av den nya utlänningslagen. Men om det nu visar sig att de signaler som kommer nu är riktiga så har människor under tiden utvärderingen pågått farit illa i onödan. Det är inte blod- och själlösa tingestar det handlar om . Det är människor av kött och blod.

Och jag kan fortfarande inte förstå att Migrationsverket har bättre koll på vad som är en inre väpnad konflikt än UNHCR och andra internationella organisationer.

Till sist bara ett litet förvånande ögonbryn. Igår demonstrerade (v)och (mp) och (s) mot att avvisningar sker till Afghanistan och Irak. Det är inte det som är förvånande och jag hade nog själv kunnat gå med i manifestationen. Men under mina år i riksdagen saknades (s) i varje manifestation som handlade om flyktingpolitik. Men de kanske inte fick för Göran. Men sent ska syndaren vakna även där. (SvD)

Och som sagt jag gläds ändå åt det nya förslaget om arbetskraftsinvandring. Asyl blir inte enda vägen att lämna en ohållbar situation i hemlandet. Även om asylrätten självklart ska värnas. De som behöver skydd ska ha det.

Men förslaget passar inte alla. Självklart tycker (s) att det skapar oreda på arbetsmarknaden. Arbetsgivaren får för mycket makt. Och v vill inte ha möjlighet till byte av spår.(DN) Men är det inte arbetsgivaren som bäst vet vad han eller hon behöver och om det nu visar sig att man inte har asylskäl så är det väl bättre att personen som har jobb får stanna än att behöva lämna landet.

Tänk om lagen funnits när Enid kom till Sverige första gången. Då hade han sluppit förlora fyra år av sitt liv. Där kunde den dåvarande regeringen gjort något. Mer om Enid finns här.

Nåväl. Nu gjorde jag något som alltför många människor gör. Lägger skulden på någon annan. Och i det här fallet kanske det är rätt. Men i många situationer så skyller vi på någon annan när vi egentligen själva är de som orsakat det hela. Antingen för att vi gjort något eller för att vi inte gjort något. Underkänt på beror inte på att läraren är taskig (oftast i alla fall) utan på att vi inte läst på ordentligt.

I en artikel i SvD presenteras etikforskaren Ann Heberlein som skrivit en bok om detta att vi skyller ifrån oss i stället för att se att vi själva ansvarar för våra liv. Hon ger också åtta råd hur vi själva ska börja ta ansvar. Kloka råd.