KF i korthet och svensk migrationspolitik i långbänk

Känner mig något trött efter en intensiv dag. Kurs och sedan fullmäktige.
Dessutom har jag gjort två, nej tre oförlåtligla blunder idag. Glömt stänga av telefonen två gånger. Dels när jag höll kurs och dels på fullmäktige. Det sista var nog det värsta för jag kunde inte stänga av när det kom ett meddelande. Och jag har inte bara pip utan en hel melodi.

Sedan fick jag en helt sanslös fnitterattack under fullmäktige så jag var tvungen att gå ut. Lite trött kanske.

De frågor som blev mest diskuterade på fullmäktige var interpellationer. Beslutsärendena gick ganska fort.
Det var faktiskt viktiga interpellationer. En handlade om äldreomsorg på andra språk än svenska. En annan om HBT-utbildning inom kommunen.
Sverigedemokraterna hade också ställt en som handlade om muslimska lovdagar. Fast syftet var nog inte bara det, utan att de ville få fram sitt mantra, Sverige åt svenskarna. Själv hade jag inte tänkt gå upp men min partikollega bakom mig puffade på mig.
Precis innan hade vår nye kommunstyrelseordförande sagt en hel del kloka saker om respekt och tolerans. Så jag kunde bara haka på. Jag tycker om Sverige och Borås men jag vill dela med mig till andra. Dessutom nämnde jag att jag tycker om fester. I ett mångkulturellt samhälle kan man fira fler fester. När jag kom hem hade jag en inbjudan till att fira Ramadanfest.

Jag backar lite grann.
På vägen hem från Göteborg, talade i handsfree, fick jag veta att Enid, som jag skrivit om förr och som har väntat i över ett år att få börja arbeta i Sverige, nu vill ta tillbaka sin ansökan från Migrationsdomstolen. Anledningen är att han vill gifta sig med en svenska, ursprungligen från Bosnien, men för att söka uppehållstillstånd på grund av detta så får han inte ha någon annan ansökan inne.

Det är så mycket som är absurt i detta. Han har ett arbete som väntar men han får vänta, vet inte hur länge, på beslut eftersom Migrationsverket inte trodde att han skulle återvända till Bosnien efter de 18 månader som länsarbetsnämnden gett sitt tillstånd till.

Nu kan han inte söka anknytning så länge som arbetstillståndsärendet inte är klart.
Och svenska företag söker med ljus och lykta efter arbetskraft.
Jag får inte detta att gå ihop.