Hemma igen från Italien

Har precis återvänt från en underbar vecka i skidbackarna i Italien. En hel vecka utan att ens öppna en dator och inga politiska kommentarer. Noll koll på vad som hänt hemma. Sex dagars skidåkning. Därav tre dagar med himmel blåare än blått. Varav den sista med nysnö efter en och en halv dags snöande. Det var härligt att stå på skidor efter att nästan inte alls (två halvdagar) ha åkt de fyra senaste åren (de plenifria veckorna i riksdagen gick åt till att besöka den egna valkretsen i stället för att slänga sig utför pisterna).
Men varför måste man ha pjäxor? Detta pinoredskap. Sista dagen gick det trots allt bättre. Då kom jag både i dem och kunde spänna dem själv. Annars gick det riktigt bra att åka. Mina manliga domare påstod att jag hade bra kontroll över "ekipaget". Utan vid ett tillfälle i liften då jag lyckades ramla av (avputtad? fast inte avsiktligt i så fall jag gled nog på snön) och samtidigt trassla in mina skidor med en av mina medåkare och stavarna med en annan. Det värsta var att liften bara fortsatte. En stund i alla fall. Sedan kom en stark italienare och lyfte upp mig. Tack och lov. Resten av liftresorna gick dock utan problem.

Nu väntar Melodifestivalen och uppackning. Fast det får nog vänta till i morgon.
Jag är lite mör efter 23 timmars bussresa. Men en härlig vecka och många nya trevliga bekantskaper. Tyvärr drabbades många av influensa så en dag var bara halva gänget ute och åkte. Själv klarade jag mig tämligen bra med bara lite snuva en kväll. Inte för jag vet om det var det som hjälpte men med två alvedon vid läggdags och en på morgonen kunde jag hålla mig på benen i skidbacken. Fast flunsan kan ju bryta ut när jag kommit hem. Så jag får väl inte ropa hej.
Men i morgon börjar vardagen igen (fast söndag). Men i morgon är en annan dag. Dags för lite mat till Melodifestivalen som definitivt inte är pasta.