Tankar på årets sista dag

Idag fick jag en liten hjälpreda. När jag skulle torka av borden efter lunchen på flyktingförläggningen. En liten tjej som ville lära sig svenska. Liksom hennes mamma. Familjen kom från Syrien. Med fingrar och lite svenska kunde jag förklara att jag hade ett barn och tre barnbarn och hur gamla de var. Och att jag bodde i Borås.

En annan dag träffade jag en person från Syrien som varit i Sverige i ett och ett halvt år och pratade jättebra svenska. Han jobbade extra på förläggningen i helgerna medan han läste svenska. En välutbildad person som vi kan få mycket glädje av i Sverige. Han var ingenjör. Han hade redan fått uppehållstillstånd. 

Att hjälpa till som volontär några timmar varannan dag på flyktingförläggningen med att servera mat är inte särskilt betungande men ger perspektiv på tillvaron. Första kvällen jag varit där, kvällen före julafton, hade jag mycket att fundera över. Jag kunde åka hem till mitt eget hem, äta vilken mat jag ville och hur mycket jag ville, titta på vilket TV-program jag ville och förstå vad som sägs, sova i min egen säng och inte behöva dela sovrum med 60 andra. Och inte ha med mig traumatiska minnen när nära och kära fallit offer för bomber eller våldtäkter utan kunna träffa familjen på julafton och ha det trevligt.

Det finns så oerhört mycket att vara tacksam för. Att ha haft turen att födas i ett demokratiskt land med gott om plats och en fin natur. Vi har rätt att tycka i stort sett vad vi vill utan att bli utsatta för tortyr eller annan bestraffning. Så länge vi inte skadar någon annan. Vi har fria val där myndiga får rösta. Vi bryter åsikter med ord och inte med svärd. Detta är något vi måste värna. Och inte låta egoismen stå framför.

Det stora antalet människor på flykt skapar utmaningar. Låt oss i stället ta oss an dessa utmaningar i stället för att sätta stopp och rulla ut hinder. Att inta en positiv attityd i stället för att rada upp problem tjänar vi alla på. 

Det finns kraft hos dem som tagit sig hela långa vägen från Syrien eller något annat land långt borta. Det kanske är det som skrämmer en del som inte ens i fantasin kan föreställa sig hur det är att lämna allt man äger och har och allt som är vant för att ge sig ut i båtar på Medelhavet eller över berg och floder.

Låt oss hoppas att 2016 blir ett bättre år med mer fred och frihet. 

Lyssna på fredsbjörnen. 

Var mot dina medmänniskor som du själv vill bli bemött!

Gott Nytt År

Vaknar till en annorlunda värld

Vaknar till en annorlunda värld. Terrorn har slagit till igen. Många döda och skadade i Paris. Jag har så svårt att förstå hur människor är funtade som kallblodigt och hänsynslöst släcker andra människors liv. Hur kan människor av kött och blod bli så hjärntvättade att de tror att de gör något gott när de mördar?

Jag lever själv men känner mig oftast inte ensam. Men igår kväll när jag fattat vad som hänt i Paris kände jag mig väldigt ensam. 

Jag känner med alla som förlorat någon anhörig eller vän men också med parisarna och franska folket. 

Men det gäller att inte ge efter för terrorn. Visst kan rädslan slå rot men det hjälper inte att hata. Det handlar om att ur det hemska och fruktansvärda hitta något som kan leda framåt. Det öppna och fria och demokratiska samhället måste värnas.

Kanske också förståelsen ökar för varför människor flyr från länder, som varje dag utsätts för terrorattacker. 

Skördefest, No Limit Borås och lite till

CF

Ibland blir dagar mer innehållsrika än andra. Idag var en sådan dag. Med både samtal och synintryck. Mycket på gång i Borås idag. Det var det skördefest med äpplekaka och kaffe som BT bjuder på. Det samtal jag och mina vandrarkompisar hade vid ståbordet om flyktingkatastrofen blev lite jobbigt för några i närheten som ofrivilligt fick lyssna till mina åsikter om flyktingpolitik. Kändes det som i alla fall. Bilden av pojken som flutit iland på en strand vid Medelhavet har lämnat spår.

Efter att gått uppför trapporna i tornet till Gustaf Adolfskyrkan, vunnit en blomma och besökt konstmuseet så blev det stadsvandring till några av konstverken i No Limit Borås. No Limit med gatu- och väggmålningar. För andra gången. Förra året var det ju valrörelse så jag hann inte se konstnärerna i action så det var kul att se några av konstverken väx fram.

Avslutade sedan dan på stan i hällande ösregn med en diskussion med några unga män som stod på Stora Torget och delade ut koranen gratis. Tydligen ett projekt som styrs från Malmö. Min fråga var, varför det inte fanns några kvinnor med. Fick svaret att det inte passade sig. Och att kvinnorna skulle skonas från regnet.  Och på min fråga varför kvinnor måste bära slöja fick jag rådet att läsa Koranen. Egentligen fick de inte diskutera. Det var ordern de fått. De skulle bara dela ut. Jag gick därifrån med en Koran och en röd ros. Och ett löfte om att fortsätta diskussionen om jämställdhet någon annanstans. Till exempel i deras moské. Farhågorna att det finns hedersförtryck mot kvinnor i vår stad besannades. Åtminstone fick jag den känslan. Det är bråttom att ta tag i frågan. Samtidigt som man måste gå försiktigt fram. Och det är viktigt att påpeka att detta handlar inte om alla muslimer. Och vad gäller hedersförtryck så finns det även i andra religioner. 

Således en omväxlande dag som nu avslutas med fotboll, Sverige- Ryssland på TV.

Enkel fråga om Borås stads dolda telefonnummer

Idag ställer jag en enkel fråga till kommunstyrelsens ordförande om dolt telefonnummer i kommunen

Varför har Borås stad dolt telefonnummer? Det är en fråga som ibland ställs i kontakter med kommuninvånarna och jag tycker att frågan är relevant.  
Borås Stad vill ha en bra kontakt med kommuninvånarna. Mycket har gjorts för att upprätthålla god kontakt och dialog. Det finns brukardialoger, medborgardialoger, möjlighet att lämna förslag på förbättringar, E-petitioner och så vidare. Vi har öppna nämndssammanträden. Även Kommunstyrelsens möten är öppna för allmänheten, vilket inte är genomfört i alla kommuner.  
Men den som får ett telefonsamtal från kommunen kan inte se att det är någon från kommunen som ringer. Många svarar inte när det är ett dolt nummer bland annat på grund av risken att råka ut för oseriösa försäljare.  
Mina frågor till kommunalrådet Ulf Olsson (S) är

Varför visas inte, åtminstone, kommunens växelnummer när någon får ett samtal från kommunen?  
Kommer detta att ändras och i så fall när kan det genomföras? 

Enkel fråga om hedersförtryck

Idag ställer jag en enkel fråga till kommunalrådet Lena Palmén när min motion om hedersförtryck och barnäktenskap kommer att behandlas.

Den senaste tiden har det förekommit uppgifter om att flickor och kvinnor som bor i Stockholms

förorter får det allt svårare att leva det liv de själva vill. En del av det omgivande samhället ställer krav på klädsel, uppförande och livsstil. Homosexuella får uppmaning att flytta någon annanstans då de inte passar in enligt den förtryckande hederskulturen.
Detta är självklart oacceptabelt. Alla ska ha möjlighet att leva det liv de själva vill, så länge som svenska lagar följs. Förra året kom också en lag om förbud mot tvångsäktenskap och barnäktenskap. Även om flera fall anmälts, har hittills inget lett till åtal. 
Oavsett religion så finns det i vissa andra länder betydande inslag av hederskultur. Det är självklart svårt att från en dag till en annan ändra beteende och åsikt när man kommer till ett annat land, men det är ändock nödvändigt. Vi har, också i vårt land, haft kvinnoförtryck och det har tagit många års kamp att ge kvinnor de rättigheter som män har. 
Vi får inte ge upp kampen om att det svenska samhället ska ge alla lika möjligheter och vara en fristad från förtryck, oavsett i vilken form det är.  Det är viktigt att vi som kommun uppmärksammar och förebygger hedersförtryck. Det handlar om att flickor och kvinnor själva ska kunna välja religion, hur de vill klä sig vilka de vill umgås med och vem de vill gifta sig med. Det handlar också om att homosexuella ska kunna leva sitt liv utan att utsättas. 
För ett år sedan lämnade jag in en motion till Kommunfullmäktige om att motverka och förebygga hedersförtryck.
Jag vill därför ställa två frågor till kommunalrådet Lena Palmén (S)

Finns det några signaler om att det finns hedersförtryck i Borås?

När kommer min motion att behandlas i Kommunfullmäktige?

Välfärdsbokslut - också för äldre

Idag har jag lämnat in en motion till kommunfullmäktige i Borås om att Borås stad också ska ta fram ett välfärdsbokslut för äldre.

Varje år tar Borås Stad fram ett välfärdsbokslut i samband med årsbokslutet. Det är ett välfärdsbokslut som till största delen handlar om barn och unga. Det är ett viktigt dokument som också numera åtföljs av en åtgärdsplan.

Det finns också en annan grupp i samhället som växer i takt med att levnadsåldern blir allt högre. De som har lämnat arbetslivet bakom sig och blivit pensionärer blir allt fler. Det är ingen homogen grupp. Förutsättningarna för hur de resterande åren av livet kommer att bli beror på en rad faktorer. Ekonomin är en faktor, hur frisk man är en annan men också hur den sociala situationen är i övrigt påverkar hur framtiden blir. Många har ett rikt och innehållsrikt liv även på äldre dagar och är engagerade på många sätt. Många har intressen som man nu kan odla i en högre grad.

Men risken finns att man börjar må dåligt för att man inte känner sig behövd längre. Kanske går man från en tillvaro där livet har snurrat för fullt med arbete och arbetsgemenskap till en tillvaro där inget händer. Man har inte haft tid att skaffa sig en hobby eller umgänget har bara kretsat kring arbetskamraterna. Det blir bara tomhet och ensamhet kvar och kanske också försämrad hälsa. Eftersom alltfler idag lever som singlar redan när pensionsåldern inträffar är risken att ensamhetskänslan kommer tidigare än förr då den kanske kom först när en kär make/maka gick bort. Det finns också signaler om att en del hamnar i alkoholberoende.

Som ett exempel kan nämnas att i årsbokslutet för 2014 finns en brukarundersökning om äldre och ensamhethet. Mer än hälften av dem som har hemtjänst känner ensamhet. De som inte nyttjar någon av kommunens äldreomsorgstjänster finns inte ens med i undersökningen.

Jag anser att det är viktigt att också undersöka hur äldre som lämnat arbetslivet mår. Genom att ha kunskap om hur denna allt större grupp mår kan man också göra åtgärder som bidrar till att äldre får en bättre hälsa. Något som är lönsamt på sikt genom att tidpunkten då personen behöver mer omfattande stöd från samhället skjuts upp.

Mot bakgrund av ovan yrkar jag Kommunfullmäktige besluta följande

att Borås Stad vid nästa årsbokslut också tar fram ett välfärdsbokslut för personer över 65 år.

att för att ta fram vilka parametrar som ska mätas bör en arbetsgrupp med en från varje parti som är representerat i Kommunfullmäktige tillsättas.

Anne Marie Ekström (FP)

En härlig sommardag med bitter eftersmak

Äntligen har sommaren kommit. Vilken tur att vi tre "tjejer" som brukar göra en liten närtur en gång per sommar hade lyckats få ihop denna just idag. Ett fantastiskt väder. Inte för varmt men ändå inte behöva vara påbylsad med tjocka tröjor och strumpor. Turen gick mot mörka Smålands skogar. Kunde konstateras att de skogar som föll offer för stormen Gudrun började växa upp igen. Men det var inte bara skogar. Vi hittade fina smultronställen att fika och äta på. Började fika redan i Gislaved. Åt fisk i Tiraholm och åkte sedan mot Fegen och Sandviks kyrka där vi fick riktigt "gofika". En kort men trevlig tur.

Vi bor i ett fantastiskt land med underbar natur och också frihet att vistas i den bara vi är rädda om den. Vi glömmer alldeles för ofta bort hur bra vi har det. Visst. Det finns det som kan bli bättre. Men ibland borde vi känna tacksamhet att vi fått leva i fred i 200 år och inte behövt fly någon annanstans för att rädda våra liv. Vi har också skyddsnät som gör att vi får hjälp om vi inte kan klara oss själva. Visst. Det kan säkert bli bättre även där men vi behöver inte sitta på gatan och tigga för att få mat för dagen.

När jag tänker på den underbara dag jag haft idag så skäms jag för den reklam som SD satt upp i tunnelbanan om tiggeri. Ren hets mot folkgrupp, som jag uppfattar det. Att använda påståenden som ingen vet om de är sanna eller inte är inte ok. Dessutom görs den med våra skattepengar eftersom SD som alla andra partier får bidrag från det offentliga.


Jag tycker det är förfärligt att människor blir så desperata att de måste sitta på gatan och tigga för att få mat till dagen. Men de som kommer hit och tigger har oftast inget annat alternativ. Jag hoppas att det kan öppna sig alternativ där de drabbade kan leva bra i sitt hemland istället. Men att vi ska behöva be om ursäkt för att de finns inför turister är alldeles befängt.

Jag är glad att Liberala Ungdomsförbundet gjorde en motdemonstration i tunnelbanan där SD:s
budskap stod.
Det är jobbigt att se fattiga människor, den riktiga fattigdomen har kommit så nära oss, men ibland kanske vi skulle stanna upp och tänka efter och känna tacksamhet att det inte är jag själv som måste sitta på gatan med muggen i handen. Att det inte är jag själv som saknar frihet. Att det inte är jag själv som blir bespottad. Att det inte är jag själv som kan åka runt i Smålands skogar och njuta av en varm sommardag och äta våfflor och nyfångad fisk.

Hemma igen från Pride i Stockholm

Hemma igen från Stockholm Pride.  Härliga dagar med många möten och många kramar.
Men Prideveckan handlar inte bara om fest utan det är också allvar. Seminarier hålls för att öka kunskap om HBTQ-frågor. Under hela veckan. Eftersom jag kom upp på fredagseftermiddagen hann jag bara med ett seminarium anordnat av HBT-liberaler, ett av Folkpartiets nätverk. Med Birgitta Ohlsson som moderator och Barbro Westerholm, Mona Sahlin och Stockholms biskop Eva Brunne, som själv är homosexuell, som gäster. Mycket intressant samtal där alla delade med sig öppenhjärtigt av sina erfarenheter i kampen för HBTQ-personers rättigheter. Kryddat med humor. Men också tankar kom fram hur viktigt det är att inte ge upp men att avsluta om hen inte kommer längre i den organisation hen jobbar i och i stället söka nya vägar. Vi som lyssnade var eniga om att vi kunde lyssnat länge till.
Men nästa seminarium väntade på att få komma in och jag ville inte missa allsångsopera med Richard Söderbeg och Ann-Sofie von Otter i Prideparken. En härlig upplevelse som avslutades med "Vår bästa tid är nu".
Detta var fjärde året jag var på Pride. Varje gång har jag lärt känna nya människor. Så också den här gången. Bland annat en person som verkligen har gjort en resa för att få vara den han är.

Även om svenska kyrkan viger samkönade par och har en öppen och tolerant hållning så finns det fortfarande präster som vägrar att viga två personer av samma kön. Men än värre är vissa frikyrkoförsamlingar där det saknas tolerans överhuvudtaget. Om man växer upp i en sådan församling blir det förmodligen självklart att man inte ens tänker tanken, att man skulle kunna älska någon av samma kön. 

Den person jag träffade hade växt upp i en sådan församling och varit gift med en kvinna i femton år. Jag beundrar verkligen hans mod att bryta upp med både äktenskap och församling när han kommit fram till att han gillar män. Nu upplevde han att han äntligen kunde vara sig själv. Och jag önskar verkligen han och hans pojkvän all lycka i framtiden. 

Det skulle inte behöva vara så att en person måste vänta i över fyrtio år för att få leva sitt eget liv och vara den hen är. Religiösa fundamentalister bidrar till att människor kanske lever hela sitt liv i en lögn men också strukturer i samhället. Även om mycket har hänt med olika lagstiftningar så finns det fortfarande homofoba krafter. Det är därför så viktigt att unga idag som inte passar in i traditionella normer blir sedda och bemötta för den hen är så hen känner en identitet. Där har skolan en viktig uppgift. Inte bara att informera om HBTQ-frågor utan också just se till att alla blir sedda och bemötta utifrån deras situation. Folkpartiet hade som tema förra året i Pride "Låt tusen barn blomma". Mitt möte i fredags gjorde verkligen att jag blev övertygad om hur viktigt detta är. Även om inte fundamentalistiska religiösa församlingar ändrar åsikt över en natt.  Vi måste också ta fram en HBTQ-policy i Borås.

Lördagens Pride parad var lika fantastisk som alltid. Även i år fick jag äran att bära Folkpartiets banderoll  även om det var en liten utmaning att tygla denna när kastvindar grep tag i den på en del ställen. Men det uppvägdes av att få gå bakom Birgitta Ohlsson och Barbro Westerholm som fick motta mångas hurraop och kramar under vägen. Båda två verkligen uppskattade av många inom HBTQ-rörelsen. Barbro Westerholm som bidrog till att homosexuella inte längre betraktades som sjuka. Uppskattningsvis var det 40000 som gick i paraden och ca 10 gånger så många som kantade gatorna. 

Lördagens avslutande fest i Prideparken bjöd både på Alcazar och "AllsångsPetra" m fl

Åkte hem nöjd idag. Men innan dess en glass i Kungsträdgården. Jag smälte mina intryck samtidigt som glassen smälte.

Nybörjare bland orienteringsskärmar

O-ringen är i stan. Också i "min" skog, Kypeskogen. Igår gick jag genom skogen för att kolla in
var alla orienterare håller hus när de inte springer i skogen. På vägen till O-ringenstaden mötte jag människor som stod och stirrade rakt in i skogen, lite här och var. Fick förklarat att det var det som kallades precisionsorientering. Denna går till så att längs en bana, som är gåvänlig så att alla kan ta sig fram, även med rullstol, finns det kontroller med orienteringsskärmar utplacerade i skogen. 2-3 per kontroll. Utifrån ett angivet karttecken och väderstreck (eller något annat tecken) så ska man pricka in vilken skärm som sitter rätt. Det vill säga att det blir som vanlig orientering fast lite tvärtom. Sedan finns det också tidsregler hur länge man får hålla på men de lämnar jag därhän här.

Blev lite nyfiken och eftersom det var gratis (ja, jag är ju numera riktig boråsare) idag att prova på så sagt och gjort, jag trotsade regnet och begav mig till Kypegården för att testa det hela.

Min relation till orientering är "vilse". Trots att jag gillar att gå i skogen, tycker om att leta, tycker om att springa. Men skolårens orienteringar har avskräckt. 

Fick karta och "klippkort" och "klippare" i handen och gav mig iväg. Risken att gå vilse var minimal. Banan var densamma som jag brukar springa. Bra att börja där man är hemtam. Men jösses. Vad betydde alla tecken. Hade noll koll på karttecknen för att inte tala om väderstrecken. Eller att det skulle vara väderstrecken överhuvudtaget. Men med lite förklaring från en funktionär vid första kontrollen fick jag i alla fall koll på karttecknen. Han undrade nog vad jag hade ute i skogen att göra som inte ens kunde läsa kartan. Fast det kan jag ju egentligen. Lite grann i alla fall. 

När jag väl förstått att det var väderstreck det handlade om så började det gå riktig bra. Trots att solen lyste med sin frånvaro och regnet stundtals vräkte ner. Men det var ju kända marker så jag visste ungefär var solen var så jag kunde hålla koll på norr och söder. Och vid en kontroll fick jag tips av en funktionär att hålla kartan i den riktningen jag går i. 

Slutfacit blev att jag prickade in hälften av kontrollerna rätt. Bra med tanke på att jag inte kunde något om karttecken eller väderstreck när jag började. Lärde mig massor, learning by doing kan man säga, och tyckte det var riktigt kul. Gav lite mersmak och det var väl det som var meningen med att prova på. Fler boråsare borde pröva. Prao på Preo. 

För övrigt.

Det är ju fantastiskt att Borås får ordna stora idrottsevenemang. År efter år. Förra året var det ju SM-veckan. Och det är fantastiskt att det finns så många volontärer som gör så att det funkar. Om jag inte missminner mig nämndes en siffra på 85000 idéella timmar vid invigningen. 

Debattartikel om hedersförtryck och könsstympning

Debattartikel som varit införd i Borås tidning 13/7

Som världen ser ut idag är det vår skyldighet att ta emot människor som flyr undan krig och förföljelse. Utgångspunkten är också att de som kommer hit har rätt att få bevara sin kultur.

Ibland är dock vissa kulturella mönster, oavsett religion, inte förenliga med svensk lag och då måste också vi säga ifrån att det inte accepteras och stödja dem som riskerar att utsättas för brott mot dessa lagar.

Sedan länge har det varit förbjudet med könsstympning i Sverige. Det är inte tillåtet, vare sig denna utförs i Sverige eller om någon som bor i Sverige åker utomlands och den genomförs där. Sedan 1 juli 2014 är det också förbjudet med barnäktenskap och tvångsäktenskap även om de sker utrikes.

Den senaste tiden har också flera vittnesmål talat om att flickor och kvinnor i Stockholms förorter förtrycks och inte kan få leva som de själva vill leva sitt liv. Det är oacceptabelt. Hur ser det ut i Borås?

Det finns en nationell samordnare för frågor kring hedersförtryck i landet, länsstyrelsen i Östergötland, men det är på lokal nivå som arbetet med att motverka hedersförtryck och barnäktenskap måste bedrivas. Det är i skolan och i socialtjänsten som problemen måste uppmärksammas och det behövs ett långsiktigt arbete för att förebygga och förhindra eller reparera om skadan redan är skedd.

Samverkan mellan olika myndigheter, som skola, polis, socialtjänst och sjukvård, är A och O för ett positivt resultat. Ett framgångsrikt arbete har gjorts i flera kommuner och den nationella samordnaren har tagit fram ett material till hjälp för att bedriva ett systematiskt arbete i dessa frågor.

För flickor och kvinnor som redan utsatts för könsstympning finns möjlighet att få hjälp så att eventuella besvär kan lindras. Men då måste vi också våga prata om att det finns de i vårt land som har genomgått könsstympning.

Jag har föreslagit kommunfullmäktige i Borås för ett år sedan att kommunen måste arbeta systematiskt för att motverka hedersrelaterat förtryck och våld och att samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och regionen måste komma till stånd. Tyvärr har frågan ännu inte behandlats i kommunfullmäktige, vilket jag beklagar. Det handlar om en viktig fråga som blivit alltmer aktuell den senaste tiden och jag hoppas att det rödgröna styret i Borås prioriterar detta.

I Borås ska alla själva kunna välja vem de vill umgås med eller gifta sig med. Eller hur man vill gå klädd. Ingen ska utsättas för förtryck eller tvång. Ingen flicka eller pojke ska behöva bli bortgift mot sin vilja. Ingen ska få delar av kroppen bortskurna genom könsstympning. Alla som ändå råkat illa ut ska få hjälp och stöd att komma tillbaka till ett liv som de själva väljer.

Minnet av Sreberenica

Srebrenica har för alltid etsat sig fast i mitt minne. Har besökt staden två gånger, 2004 och 2005.

Båda gångerna i sällskap med Enid som själv har överlevt det folkmord som ägde rum där för 20 år sedan. När 8000 muslimska män avrättades. Minnet av kvinnorna jag träffade som bodde i en näraliggande by och som hela tiden pratade om vem som skulle hittas i någon av alla massgravar och begravas det året känns fortfarande nära.
Kontrasten mellan det blommande körsbärsträdet och de av bomber söndertrasade bygganderna finns också kvar i minnet. Liksom den fientlighet som kändes från några män i närheten när jag och Enid besökte hans pappas hus. Som också var nedklottrat med fientliga ord. Begravningsplatsen i en näraliggande by finns också kvar i minnet som om det varit igår jag var där. Då var "gravstenarna" fortfarande gröna brädor. Förläggningen där FN-soldaterna, som skulle skydda de bosatta i Srebrenica men bara tittade på, fanns också kvar.
I år är det dags för en annan vän till mig att begrava sin far. Admir, jag tänker på dig idag. Läs artikeln i SvD om Admir.
När jag sitter i mitt paradis i Bohsulän och tittar ut över ett nästan vindstilla vatten och fåglar som  

simmar i vattnet och Schersminen sänder pustar med en underbar doft kan jag inte låta bli att känna hur otroligt tacksam jag är att få leva i ett land där det är fred och vi kan leva i frihet. I en frihet där vi får säga och tycka vad vi vill. Leva våra liv som vi själva vill så länge vi inte skadar någon annan.
Det finns de som vill begränsa friheten. Fundamentalister av olika slag, ingen nämnd och ingen glömd, vill att alla ska leva på det sätt som fundamentalisterna tror är bäst. Låt oss alla gemensamt göra vårt yttersta för att få ha kvar vår frihet. Antingen det handlar om att försvara vårt lands gränser eller att flickor och kvinnor inte ska hindras från att leva sina egna liv på grund av hedersförtryck. Men så länge som det råder krig och förföljelse måste vi självklart ställa upp och ta emot dem som flyr.
Fler länkar. Jasenco Selimovic skriver i DN om Srebrenica.

 

Rapport två från Almedalen

Tisdagen i Almedalen blev rätt intensiv. Rätt många seminarier och andra möten med gamla och nya vänner. Började dagen med att få ta del av en jämförelse mellan ett kommunalt drivet boende och ett boende drivet av en privat utförare, Vardaga. Ungefär likvärdiga boenden. Det privata boendet uppnådde samma kvalitet och till och med bättre trots att kostnaderna var 26% lägre. Kanske något för Borås att ta efter. Att jämföra ett privat drivet boende och ett kommunalt. 

Sedan lite annat företagande. Hur kan företag och civilsamhälle bidra i integrationarbetet. Viktigt med samverkan. Även om Borås gör mycket kanske vi kan ta ett snäpp till. 

Efter lite mer företagande om regler och hinder blev det seminarium om könsstympning. Förra året var jag på många seminarier kring hedersförtryck och könsstympning. Den information jag fick då resulterade i en motion till kommunfullmäktige i Borås. Att vi ska ta ett rejält tag och tillsätta resurser som kan jobba aktivt med dessa frågor. Tyvärr har det tagit lite tid för det rödgröna styret att komma till skott och bevilja motionen. Även om alla som fick den som remiss förra hösten biföll den. Men det är väl med den som många andra motioner att om man tycker den är bra vill man starta upp jobbet och säga att det redan är på gång. Strunt samma, bara arbetet kommer igång. 

På seminariet lyftes problemet att vi inte vågar prata om könsstympning av flickor. Det är förbjudet enlgit lag och man vet inte i vilken omfattning det ändå förekommer. Mycket på grund av okunskap. Kunskap och att våga prata om det var kontentan från seminariet. 

Lite mingel och fotboll avslutade den dagen. 

När jag skriver detta har halva onsdagen gått och jag har inte varit på ett enda seminarium. Snart dags. Det ska handla om vårdcentralen är inkörsporten till Sverige. Dubbeltydigt. 

Däremot har jag sprungit Almedalsloppet med helt godkänt resultat för att vara jag. Dessuotm vann jag en biljett till ett av de mest åtråvärda minglen på min nummerlapp. Det bakom scenen under talet. Blir väl så illa tvungen då att lyssna till dagens talare, SDs partiledare.

Återkommer.

Rapport ett från Almedalen

Tisdag morgon och Almedalsveckan är inne på sin tredje dag. Gårdagen började lite segt men efter en springtur runt muren som träning inför onsdagens Almedalslopp så hann jag med en del. Mycket här i det soliga Visby handlar om hållbar utveckling. Började med ett seminarium om hur näringslivet tillsammans med det offentliga kan bidra till hållbar stadsutveckling. Min reflektion kring hur det funkar i Borås är dubbel. Borås och näringslivet har en rätt bra relation men den kunde bli bätre. Mer hänsyn kan tas till företag i olika sammanhang som till exempel när kommunen rev upp gatan på Norrby förra året borde man kommunicerat bättre med företagen kring gatan. Har man en bra kommunikation så kan man samverka också i andra frågor. 

Efter stadsutvecklingen fortsatte jag med ett seminarium kring hur vi tar till vara på innovationer i Sverige. Eller rättare sagt inte gör det. Hann inte lyssna på hela, men fick dock med mig en rapport, för att hinna till det seminarium som som Borås deltog med, ett seminarium om mode och textil. Exportvärdet för textil är 237 miljarder inte en liten summa precis och Borås hyllades för att man kommit så långt i samarbetet mellan kommun, näringsliv och akademi. 

Sedan blev det lite ideellt. En rapport kring det ideella arbetet som utförs i landet presenterades i ett seminarium som anordnades av Folkbildningsrådet. Den studie som gjorts spänner från 1992 till 2014 och omfattningen av det ideella arbetet är ganska stabilt men det fanns tendenser som tydde på att det kanske var på väg att minska. 

Dagen avslsutades helt oväntat med lite kultur. Fick lotsa en nybörjare genom Visbys gator. Det är så det är här under den här veckan. Man vet aldrig vart det tar vägen. Man planerar bland alla drygt 3000 seminarier och så blir det något helt annat. Man träffar på en bekant och så bär det iväg åt ett helt annat håll. 

Den här dagen ska i alla fall börja med äldreboende, jämförelse mellan att driva kommunalt och privat. Sedan hur civila organisationer kan delta i arbetet med integration. Lite mer företagande förmodligen och också något seminarium om hedersförtryck. Väntar förresten fortfarande på att min motion som jag lämnat till kommunfullmäktigee i Borås i sistnämnda ämne ska bifallas.

Nu ut i solen för att vandra ner till dagens första seminarium,

På väg mot Almedalsveckan

Nu är det dags igen. En helt galen men också en helt underbar vecka. En vecka i Visby med en rad intressanta seminarier och en mängd möten med gamla och nya vänner. 

Det är helt fantastiskt att leva i ett samhälle där alla kan röra sig fritt oavsett vem man är, Under Almedalsveckan blandas ministrar, journalister, gräsrotspolitiker och en och annan turist. Ministrar kan åka båt tillsammans med "vanliga" människor. Visserligen med SÄPO i hasorna, men ändå. Öppenheten i vårt land är värd att värna och försvara. Där måste vi alla hjälpas åt. Och jag hyser faktiskt tacksamhet till SÄPO-vakten som sitter bredvid mig på båten. Att han och alla andra som har koll på vår säkerhet, finns. Så att vi kan fortsätta att träffas i Visby och utbyta åsikter och tankar hur vi kan göra det bättre att bo i vårt land och hur vi kan bidra till att göra det bättre för människor världen över.

I fredags nåddes vi av ohyggliga dåd i andra delar av världen. Där många oskyldiga fick sätta livet till. Hoppas illdåden inte når oss. Allt måste göras för att stoppa terrorister och våldsverkare. 

För mig är det ovant att kräva hårdare tag. Men männskor, som inte längre beter sig som människor, utan som dödar, kidnappar, torterar, har jag inget förbarmande med. Lås in dem. 

Och vi får inte låta hat och intolerans vinna över demokrati och öppenhet. Så vi alla får plats i vårt rika land med en underbar natur där vi kan röra oss fritt. Så vi kan ha vår galna fantastiska vecka i Almedalen. Där vi tillsammans kan bidra till en ännu bättre värld.

Nu kör vi!!

Tankar om frihet en midsommarafton

Idag är det midsommarafton. Den tid på året när naturen är som vackrast.  Vädret kanske inte är den

allra bästa. Regnet smattrar mot fönsterrutorna men nyss sken solen (lite grann i alla fall). Och vad gör det när jag har världens finaste utsikt. Och på vägen hit stod lupinerna som spön i backen utmed vägkanten. I en härlig blandning av blåa, röda och vita nyanser. Ännu en midsommar att fira i fred och frihet. En frihet som är värd att försvara.Vi får aldrig glömma bort att vara tacksamma för att vi lever i ett land vi inte behöver fly ifrån på grund av krig och förföljelse utan kan njuta av den vackra sommaren trots dess fel och brister ibland. Och efter regn kommer sol.

Men det finns människor som inte kan leva i den frihet som vi lever i utan tvingas att fly i skrangliga båtar över Medelhavet med risk för att förlora sitt liv. Det är inte för att de vill komma till Sverige och vårt lite kalla ruggiga land utan det är för att de måste lämna sitt hemland. För att inte torteras eller misshandlas eller dödas på grund av ingenting utan bara för att det råder krig i hemlandet. Eller det kan vara så att man är homosexuell och inte kan visa att man tycker om någon av samma kön eller det kan vara så att man tillhör en minoritet som majoritetsbefolkningen inte gillar.

Vi måste ta emot de människor flyr undan krig och förföljelse. Vapnen sätter inga tak på hur många

som dödas.  Varför ska vi sätta tak på hur många flyktingar vi tar emot? Däremot ska vi se till att de som flytt hit tas emot på ett bra sätt. Det måste finnas jobb och de som bär med sig trauman måste få hjälp att bearbeta dem. Och någonstans att bo.

Men vi måste också försvara vår frihet. Jag har aldrig varit någon som har propagerat för mer vapen eller mer pengar till försvaret. Men jag har tänkt om. Med  tanke på det som händer i världen och då i synnerhet ganska nära, i Ryssland, så måste vi också se till att vi kan försvara vårt land och vår frihet. Så  vi har möjlighet att säga vad vi tycker och leva som vi vill. Så länge som vi inte skadar någon annan eller oss själva förstås. Friheten är verkligen värd att försvara. Gnälla lite på regnet får vi göra men ibland måste vi tänka till och känna tacksamhet för den frihet vi har och att vi inte behöver fly hals över huvud för att kulsprutornas kulor viner kring öronen.
Glad midsommar alla.

Entreprenörskap och kreativt tänkande redan från förskolan

Idag är många gymnasieungdomar engagerade i Ung Företagsamhet. Vi behöver fler personer som vågar starta och driva företag. Ung Företagsamhet är en bra lärdom där man lär sig hur ett företag fungerar. Man lär sig ta ansvar och företagandets grunder och får använda sin kreativa förmåga.  Många får upp ögonen för företagande och går vidare och startar egna företag när de slutat skolan. 

Men varför vänta ända till gymnasiet när man kan börja redan i förskolan med entreprenörskap och utforskande arbetssätt. Det finns flera organisationer som har utarbetat metoder och inspirationsmaterial för hur man kan arbeta. Framtidsfrön och Snilleblixtarna är två exempel.

Syftet är inte att skapa företagare i förskolan eller skolan utan att tidigt få unga att använda sin kreativitet och ta ansvar. Jag tror att det vore värdefullt att Borås skolor satsar på att arbeta mer med entreprenörskap i tidiga åldrar som sedan kanske fortsätter inom Ung företagsamhet.

Sverige behöver fler företag. Det är företagande och att det finns initiativrika personer som vågar starta och driva företag, som är grunden för att vi ska kunna ha en bra välfärd för alla.

Alla unga som är med i något entreprenörskapsprogram kommer inte att bli företagare men den erfarenhet av eget ansvar och initiativförmåga som man lär sig är användbar oavsett vad man kommer att syssla med i framtiden.

Borås stad bör ta fram en modell för hur man ska jobba med entreprenörskap i förskolan och grundskolan i samverkan med näringslivet. Förslagsvis ges uppdraget till Utvecklingsenheten i stadsdel Norr att ta fram denna modell och starta ett pilotprojekt på någon skola.

Jag yrkar att kommunfullmäktige uppdrar åt Stadsdel Norr att inom Utvecklingsenheten ta fram en modell för hur man jobbar med entreprenörskap i förskolan och skolan i samverkan med näringslivet och startar ett pilotprojekt på någon skola.

Demokratitorg i Mark och Tranemo, intressant dag

Vilken intressant dag. Har mött och lyssnat på drygt 100 ungdomar idag. Västra Götalandsregionen anordnar demokratitorg på gymnasieskolor. Jag har deltagit på två skolor idag. I Mark och Tranemo. Alla deltagande elever fick gå igenom fem stationer. Hälsa och vård, Fritid och kultur, Framtid, jobb och utbildning, Kollektivtrafik och infrastruktur. Plus ett ämne som eleverna valt själva. I Tranemo Miljö och klimat och i Mark Jämställdhet och jämlikhet. I Mark blev just jämställdhet och jämlikhet min lott och tillsammans med en centerpartist samtalsledare. Här var det ungdomarna som skulle tycka och vi skulle lyssna. En sekreterare skrev ned allt som sas. 

Det blev en något omtumlande stund. Det handlade både om synen på tjejer och tjejers klädsel och jämställda löner. Också om hur man på landsbygden gärna vill vara tillsammans med dem som är som en själv. Även om de vi träffade själva hade en öppen inställning till människor med annan bakgrund eller annan sexuell läggning. 

Fem grupper passerade vår station på varje ställe. Alltså totalt tio. Jag var rätt trött när den sista gruppen lämnade i Tranemo. Där råddade jag själv området Framtid och jobb. Alla i alla grupper fick presentera sig. I samband med presentationsfrågan fick alla berätta om de tänkte stanna i Tranemo när de slutat gymnasiet. Många ville komma tillbaka till Tranemo när de skulle bilda familj. Efter att ha studerat på annat håll och kanske varit ut och rest. På grund av att det var tryggt och lugnt. Men en förutsättning var att det finns mer kvalificerade jobb. Inte bara lagerjobb som en del uttryckte det. 

Sammanfattningsvis var det som sagt en mycket intressant dag. Ett bra sätt för oss politiker att få veta vad unga tycker och hur de ser på sin situation nu och i framtiden. 

Jag kan tänka mig att delta även nästa gång regionen anordnar demokratitorg. Även om jag var trött redan i morse, efter två dagar i Stockholm och sen hemkomst igår kväll, så är jag glad att jag verkligen fick möjliighet att vara med. Och efter en löptur är nästan tröttheten borta. 

På tåget igen

På tåget mot Stockholm igen. Rätt länge sedan sist. Men nu blir det kanske lite tätare igen. (Liksom min intention att blogga lite oftare.) Jag tycker om Stockholm, även om man inte behöver åka dit för att titta på körsbärsblommor i Kungsträdgården. Körsbärsblommor finns ju på närmare håll. 

Fast nu är jag på väg att först prata företagande och i morgon är det återvändardag i Riksdagen. Alltid trevligt att träffa före detta kollegor både från egna partiet och andra partier. Tidigare kallades dagen Veterandag men jag tror att många som lämnat Riksdagen kanske inte tycker de är veteraner. Många är likt jag själv engagerad politiskt på lokal och/eller regional nivå.

Men tillbaka till företagandet. När den nuvarande rödgröna regeringen försämrar för företagare och gör det svårare att driva företag behövs en liberal företagarpolitik. Där kommunen inte konkurrrerar med det privata näringslivet och där småföretag ges rimliga förutsättningar att kunna överleva. Där ROT och RUT finns kvar och där det fortfarande kostar mindre att ge ungdomar jobb, kanske deras första. Där äldre ses som en resurs och uppmuntras att stanna kvar i arbetslivet så länge man orkar och har lust. Kanske till och med starta företag efter att ha sagt adjö till sitt gamla arbete som pensionär.

Självklart borde de reformer för enklare företagande och fler jobb som alliansen gjort under sina regeringsår vara kvar. Men också mycket annat måste förändras när det gäller företagande. 

Därför är det roligt att jag får möjlighet att vara med i en av Folkpartiets arbetsgrupper som ska ta fram en förändrad näringspolitik. Ledd av Said Abdu, folkpartistisk riksdagsledamot från Trollhättan.

FP står upp för asylsökande hbtq-personer idag och för 10 år sedan

Idag lyssnade jag på delar av Migrationsdebatten i riksdagen. Kom in i sändningen precis när

Folkpartiets Emma Carlsson Löfdahl talade. Jag kunde inte låta bli att tänka på en debatt jag hade från samma talarstol för nästan 10 år sedan. I november 2005. Det handlade precis om samma sak som Emma pratade om. Att inte avvisa hbt-personer till länder där hbt-personer förföljs eller det till och med är dödsstraff på att vara homosexuell. Under förutsättning  att de kan leva utan att visa sin sexuella läggning. Men så enkelt är det ju inte. Varje människa måste få vara den hen är.
Hittar inte protokollet från min debatt men jag hittar reservationen som FP hade då.  Det var ett motivuttalande som skulle finnas i det som man kallar förarbete till lagen. Till förarbetena går man för att se vad lagstiftaren menade. Tänk om det stått att lagstiftaren menade att man inte ska avvisa hbt-personer till länder där de måste dölja sin sexuella läggning då hade inte Emma behövt tala om det idag. Och framförallt hade många personer kunnat känna sig trygga här och få vara den hen är. Men riksdagen ville inte det då. Tyvärr. Hoppas riksdagen tänker annorlunda idag och röstar ja till FPs reservation.

Här är FPs reservation 2005
“Rådande praxis att homosexuella flyktingar avvisas eller utvisas med motiveringen att de inte riskerar förföljelse så länge de döljer sin sexuella läggning är oacceptabel. En sådan hållning är humanitärt och principiellt oförsvarlig eftersom den inte på något sätt erkänner människors rätt att kunna leva ett liv i enlighet med sin sexuella läggning. För att den föreslagna lagändringen inte skall bli verkningslös skall den nya bestämmelsen tillämpas så att homosexuella inte avvisas eller utvisas med denna motivering utan var och en skall ha rätt att leva i enlighet med sin sexuella läggning. Detta bör riksdagen godkänna som motivuttalande.”

Dagens FP reservation

“Hbt-personers asylansökningar ska inte avslås för att dessa personer har tvingats att dölja sin sexualitet i hemlandet, särskilt när själva anledningen till detta är landets förtryckande sociala och rättsliga normer. Därför behöver rättstillämpningen utvärderas vad gäller hbt-flyktingars möjlighet att beviljas asyl i Sverige. Vidare behöver ytterligare insatser göras för att stärka och garantera kompetensen om hbt-personers situation i olika länder vid asylprövningen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.”

Vart har Överenskommelsen mellan idéburna organisationer och Borås stad tagit vägen

Idag har jag lämnat in en fråga till kommunalrådet Lena Palmén om varför uppdraget att ta fram en Överenskommelse mellan idéburna organisationer och Borås stad bytt ägare. Utan att kommunfullmäktige ändrat beslutet. Ska inte organisationen följa beslut fattade av kommunfullmäktige.
Här är frågan som jag hoppas få svar på på torsdag i kommunfullmäktige

Fråga till kommunalrådet Lena Palmén från Anne-Marie Ekström (FP)

Varför följs inte kommunfullmäktiges beslut när det gäller samverkan med idéburna organisationer

Alla ideella organisationer och föreningar, även benämnda idéburna organisationer, som ställer upp där det offentliga samhället slutar är en viktig resurs som måste tas till vara och inte glömmas bort. På nationell nivå har överenskommelser gjorts - både inom det sociala området och inom integrationsområdet - mellan regering, Sveriges kommuner och landsting (SKL) och idéburna organisationer. Överenskommelsen inom det sociala området har som syfte att stärka de idéburna organisationernas självständiga och oberoende roll som opinionsbildare. Därutöver ska den stödja framväxten av en större mångfald av utförare och leverantörer inom hälso- och sjukvården samt omsorgen. Överenskommelsen ska tydliggöra de ideella aktörernas roll inom det sociala området och möjliggöra för dessa att konkurrera på likvärdiga villkor med andra aktörer verksamma på området. Inom integrationsområdet är syftet att hitta samverkansformer när det gäller nyanlända och dessas etablering i samhället. Ett gott samspel mellan offentlig sektor och de idéburna organisationerna är centralt för en god samhällsutveckling. 

I enlighet med den centrala Överenskommelsen har sedan överenskommelser gjorts på lokal och regional nivå. I december var en Överenskommelse framme i Västra Götalandsregionen som har skrivits under av cirka 70 idéburna organisationer och från regionen av regionfullmäktiges ordförande. 

Den 24 oktober 2013 biföll kommunfullmäktige en motion från undertecknad om att Borås stad skall ta fram en Överenskommelse mellan idéburna organisationer och Borås stad enlighet med den centrala Överenskommelsen mellan regering, SKL och idéburna organisationer, både inom det sociala området och inom integrationsområdet. Enligt kommunfullmäktiges beslut skulle Sociala omsorgsförvaltningen hantera Överenskommelsen inom det sociala området och Arbetslivsförvaltningen inom integrationsområdet.

Enligt vad jag fått veta på omvägar har nu båda uppdragen förts över till Fritids och folkhälsoförvaltningen utan att något nytt beslut fattats av kommunfullmäktige. Och ännu finns ingen Överenskommelse. Det är viktigt att den tas fram skyndsamt och att den gäller hela Borås stad. De idéburna organisationerna måste också vara delaktiga.

Mina frågor till kommunalrådet Lena Palmén  är

1.       Varför har Borås stad frångått kommunfullmäktiges beslut och vem har fattat beslut att uppdraget ska föras över till förvaltningen för Fritid och Folkhälsa. 

2.       När kommer en Överenskommelse mellan Borås stad och de idéburna organisationerna finnas framme.   

Anne-Marie Ekström

Folkpartiet Liberalerna

Debattartikel om Överenskommelsen och idéburna organisationer

Debattartikel införd i Borås tidning 18 mars

Civilsamhället, tredje sektorn, idéburen sektor, ideellt arbete, social ekonomi. Kärt barn har många namn även om dessa kanske inte är helt likvärdiga.  Men alla handlar om att enskilda människor och organisationer bidrar till samhällsutvecklingen med sitt engagemang, oftast på fritid och utan betalning. Utan detta engagemang skulle samhället stanna. Det finns uppskattningar som säger att det rör sig om 300 000 årsarbetskrafter.

Att vara med i en förening bidrar till en meningsfylld fritid, vare sig man är gammal eller ung. Föreningslivet är också en skola i demokrati men skapar också arbetstillfällen. Idag får många, som annars skulle haft svårt att få jobb, ett jobb i någon förening. I förlängningen ger också det ideella arbetet andra arbetstillfällen. SM-vecka, O-ringen och andra stora tävlingar som arrangeras i Borås bidrar till att arbetstillfällen skapas också inom näringslivet. De som kommer hit äter, sover och handlar. Men utan det ideella arbete som utförs av alla lokala idrottsföreningar och andra volontärer är det inte möjligt att genomföra tävlingarna.

Det lönar sig således i längden, både socialt och ekonomiskt, att det offentliga värnar föreningslivet.

I den så kallade Överenskommelsen, initierad av Folkpartiet, mellan regeringen, Sveriges kommuner och landsting och idéburna organisationer klargörs spelregler i samarbetet mellan det offentliga och idéburna organisationer. Utifrån den centrala Överenskommelsen har också flera regioner och kommuner gjort lokala Överenskommelser. Västra Götalandsregionen har precis tagit fram en Överenskommelse och ca 70 idéburna organisationer från den så kallade sociala ekonomin med koppling till regionen har skrivit på. För regionen har regionfullmäktiges ordförande skrivit under.

Benämningen Social ekonomi används av Västra Götalandsregionen och handlar inte, som man kan ledas att tro, om socialbidrag eller socialtjänst. Social ekonomi är just föreningsliv och ideella organisationer som inte bara bidrar till att enskilda människor växer utan också att det skapas ekonomisk tillväxt.

Överenskommelsen är en plattform som bygger på dialog, kvalité och långsiktighet. Med denna plattform som grund kan sedan enskilda organisationer ta fram avtal eller överenskommelser med just deras verksamhet som grund. Överenskommelsen innebär ett synliggörande av det arbete som görs av många enskilda frivilliga krafter.

Nu är det dags för Borås att ta tag i och genomföra Överenskommelsen i enlighet med min motion som kommunfullmäktige biföll i oktober 2013. Ännu finns inget resultat. Efter att först ha hamnat hos Sociala omsorgsförvaltningen och Arbetslivsförvaltningen har nu uppdraget att ta fram en Överenskommelse hamnat hos Fritid och Folkhälsa. Oavsett var uppdraget ligger är det viktigt att Överenskommelsen gäller hela kommunen och att arbetet med att ta fram denna sätter igång snarast.

Jag hoppas att viljan till ideellt arbete inte försvinner. Dels måste alla gamla ”föreningsrävar”, dit jag räknar mig själv, hjälpa till att föra traditionen vidare till nya generationer dels måste politiken på alla nivåer skapa bra förutsättningar så vi även i framtiden har ett rikt och aktivt föreningsliv. Det ger både tillväxt och meningsfullhet till dem som deltar i det.

Kvinnokraft på Hässleholmen

En fantastisk eftermiddag. Cirka 70 kvinnor hade samlats i Hässlehus för att samtala om vad som kan göras för att öka tryggheten på Hässleholmen. Många kreatvia idéer kom fram i samtalen som skedde i små grupper. Genomgående i alla gruppers förslag var att det är kvinnorna som kan förändra och göra skillnad. Men det finns många barriärer som måste passeras. Bristande språkkunskaper gör att många kvinnor inte kommer på möten eller kan läsa meddelanden från skolan. Självklart är det så att om barnen kan svenska bättre än sina föräldrar så blir det problem med föräldrarollen. Språkkaféer bara för kvinnor, gympa för kvinnor och tolk på andra möten och träffar för kvinnor var några av vår grupps förslag. 

Poliser var med på mötet. Kvinnor förstås. Många ville gärna se att polisen har kontor på Hässleholmen. Efter alla händelser den senaste tiden med bland annat mord på två unga killar har polisen större närvaro redan nu men som sagt många önskade mer närvarande och gående poliser. 

Många ideella organisationer var också närvarande. Som gör oerhört mycket. Viktigt att deras arbete synliggörs. 

Fast en kvinna gjorde särskilt mycket intryck på mig. En somalisk kvinna klädd i blått. Mamma till fem barn. Gick sista året på undersköterskelinjen. Hade inga problem med språket. Varit i Sverige i åtta år. Fantastisk kvinna. Stark. Hon gav också styrka till andra. 

Gick från mötet stärkt. Känner att det trots allt finns hopp. Och det finns hopp om att körbärsblommorna kommer också i år på Hässleholmen. Stora knoppar redan. 

Jag längtar till ett annat Hässleholmen

Sprang in på Hässle torg idag när jag gjorde en av mina vanliga springrundor. Ja. Jag sprang inte in. Av respekt. Det var mycket människor på torget. Många var där och sörjde killen som alldeles för tidigt gick bort i fredags. Han föll offer för en kniv. Mitt på ljusa dagen. Andra, iranier, hade en minnesdag. Några affärer var öppna men ingen plats där man kunde samlas och prata och ta en kopp kaffe eller te. Varför höll inte VI-kontoret öppet i helgen? Vad gjorde stadsdelen och dess politiker? (BT, BT) 
Två mord inom en vecka på Hässleholmen. Och ytterligare en knivskärning. Klart att människor är oroliga och då måste samhällets funktioner vara där och svara på frågor. Vad görs för att återskapa trygghet? Vad gör kommunen? Vad gör kyrkan? Vad gör samhället i övrigt? Jag tror att det inte är bara de som bor direkt på det som vanligtvis benämns Hässleholmen, dvs miljonprogrammet, utan också många som bor runt omkring som också tillhör Hässleholmen som har funderingar och tankar kring det som händer. Det är nu, när oron sprider sig på området som det är än viktigare att samhället inte sviker utan fokuserar på att stärka stadsdelen. Och att göra det tillsammans med dem som bor där.
Här behövs alla konstruktiva idéer. Bra början med att bjuda in kvinnor till ett samtal nästa fredag. (Radio Sjuhärad) Jag kommer att gå dit. Men det behöver göras mer. Några idéer. Se till att tunnlarna blir uppsnyggade med teckningar och gatukonst av barn och unga som jag föreslagit .Starta kvinnogymnastik, som fanns förr. Odla mellan husen. Gör Åsvägen till lokalgata och inte genomfartsgata (Har också motionerat om). Förbättra miljön på torget. Stärk skolorna på området. Flytta ut fler samhällsfunktioner. Gör skulpturvandring. Jobba än mer för att minska arbetslösheten. En blandning av stora och små idéer. Det behövs mycket mer men se stadsdelen och lämna inte människorna där ensamma med sin oro. Vi som politiker måste också visa att vi bryr oss.

Jag längtar efter ett annat Hässleholmen där alla känner sig trygga. Snart blommar körsbärsträden och påskliljorna.

Länge sedan sist

Det har varit lite si och så med bloggandet på sista tiden. Jag egentligen ända sedan valet. Kanske till och med före valet. Nu tänkte jag i alla fall sätta igång igen. Har börjat på skrivarkurs två halvdagar i veckan i åtta veckor. Fast där är det ju mer “hittepå” som ska presteras inte rapport från verkliga livet. Men det blir inspiration att göra också det andra. Kort summering vad som hänt sedan sist. Privat. Inte så mycket. Springer minst tre gånger i veckan. Även bland snö och is.  Politiska livet. Bytt från glamour med representationsmiddagar som 2:e vice ordförande i kommunfullmäktige till social misär och hemlöshet i sociala omsorgsnämnden och tvätt och städ i servicenämnden i regionen. Ersättare i både kommunfullmäktige och regionfullmäktige. Fast jag trivs nog mer med det mer jordnära politiska arbetet. Det är ju därför jag är politiker. Liberala Företagare håller jag också på med liksom Medborgardialog. Det var väl allt. Lite jobb då och då.