Minnet av Sreberenica

Srebrenica har för alltid etsat sig fast i mitt minne. Har besökt staden två gånger, 2004 och 2005.

Båda gångerna i sällskap med Enid som själv har överlevt det folkmord som ägde rum där för 20 år sedan. När 8000 muslimska män avrättades. Minnet av kvinnorna jag träffade som bodde i en näraliggande by och som hela tiden pratade om vem som skulle hittas i någon av alla massgravar och begravas det året känns fortfarande nära.
Kontrasten mellan det blommande körsbärsträdet och de av bomber söndertrasade bygganderna finns också kvar i minnet. Liksom den fientlighet som kändes från några män i närheten när jag och Enid besökte hans pappas hus. Som också var nedklottrat med fientliga ord. Begravningsplatsen i en näraliggande by finns också kvar i minnet som om det varit igår jag var där. Då var "gravstenarna" fortfarande gröna brädor. Förläggningen där FN-soldaterna, som skulle skydda de bosatta i Srebrenica men bara tittade på, fanns också kvar.
I år är det dags för en annan vän till mig att begrava sin far. Admir, jag tänker på dig idag. Läs artikeln i SvD om Admir.
När jag sitter i mitt paradis i Bohsulän och tittar ut över ett nästan vindstilla vatten och fåglar som  

simmar i vattnet och Schersminen sänder pustar med en underbar doft kan jag inte låta bli att känna hur otroligt tacksam jag är att få leva i ett land där det är fred och vi kan leva i frihet. I en frihet där vi får säga och tycka vad vi vill. Leva våra liv som vi själva vill så länge vi inte skadar någon annan.
Det finns de som vill begränsa friheten. Fundamentalister av olika slag, ingen nämnd och ingen glömd, vill att alla ska leva på det sätt som fundamentalisterna tror är bäst. Låt oss alla gemensamt göra vårt yttersta för att få ha kvar vår frihet. Antingen det handlar om att försvara vårt lands gränser eller att flickor och kvinnor inte ska hindras från att leva sina egna liv på grund av hedersförtryck. Men så länge som det råder krig och förföljelse måste vi självklart ställa upp och ta emot dem som flyr.
Fler länkar. Jasenco Selimovic skriver i DN om Srebrenica.