var alla orienterare håller hus när de inte springer i skogen. På vägen till O-ringenstaden mötte jag människor som stod och stirrade rakt in i skogen, lite här och var. Fick förklarat att det var det som kallades precisionsorientering. Denna går till så att längs en bana, som är gåvänlig så att alla kan ta sig fram, även med rullstol, finns det kontroller med orienteringsskärmar utplacerade i skogen. 2-3 per kontroll. Utifrån ett angivet karttecken och väderstreck (eller något annat tecken) så ska man pricka in vilken skärm som sitter rätt. Det vill säga att det blir som vanlig orientering fast lite tvärtom. Sedan finns det också tidsregler hur länge man får hålla på men de lämnar jag därhän här.
Blev lite nyfiken och eftersom det var gratis (ja, jag är ju numera riktig boråsare) idag att prova på så sagt och gjort, jag trotsade regnet och begav mig till Kypegården för att testa det hela.
Fick karta och "klippkort" och "klippare" i handen och gav mig iväg. Risken att gå vilse var minimal. Banan var densamma som jag brukar springa. Bra att börja där man är hemtam. Men jösses. Vad betydde alla tecken. Hade noll koll på karttecknen för att inte tala om väderstrecken. Eller att det skulle vara väderstrecken överhuvudtaget. Men med lite förklaring från en funktionär vid första kontrollen fick jag i alla fall koll på karttecknen. Han undrade nog vad jag hade ute i skogen att göra som inte ens kunde läsa kartan. Fast det kan jag ju egentligen. Lite grann i alla fall.
När jag väl förstått att det var väderstreck det handlade om så började det gå riktig bra. Trots att solen lyste med sin frånvaro och regnet stundtals vräkte ner. Men det var ju kända marker så jag visste ungefär var solen var så jag kunde hålla koll på norr och söder. Och vid en kontroll fick jag tips av en funktionär att hålla kartan i den riktningen jag går i.
Det är ju fantastiskt att Borås får ordna stora idrottsevenemang. År efter år. Förra året var det ju SM-veckan. Och det är fantastiskt att det finns så många volontärer som gör så att det funkar. Om jag inte missminner mig nämndes en siffra på 85000 idéella timmar vid invigningen.
Min relation till orientering är "vilse". Trots att jag gillar att gå i skogen, tycker om att leta, tycker om att springa. Men skolårens orienteringar har avskräckt.
Fick karta och "klippkort" och "klippare" i handen och gav mig iväg. Risken att gå vilse var minimal. Banan var densamma som jag brukar springa. Bra att börja där man är hemtam. Men jösses. Vad betydde alla tecken. Hade noll koll på karttecknen för att inte tala om väderstrecken. Eller att det skulle vara väderstrecken överhuvudtaget. Men med lite förklaring från en funktionär vid första kontrollen fick jag i alla fall koll på karttecknen. Han undrade nog vad jag hade ute i skogen att göra som inte ens kunde läsa kartan. Fast det kan jag ju egentligen. Lite grann i alla fall. 
När jag väl förstått att det var väderstreck det handlade om så började det gå riktig bra. Trots att solen lyste med sin frånvaro och regnet stundtals vräkte ner. Men det var ju kända marker så jag visste ungefär var solen var så jag kunde hålla koll på norr och söder. Och vid en kontroll fick jag tips av en funktionär att hålla kartan i den riktningen jag går i.
Slutfacit blev att jag prickade in hälften av kontrollerna rätt. Bra med tanke på att jag inte kunde något om karttecken eller väderstreck när jag började. Lärde mig massor, learning by doing kan man säga, och tyckte det var riktigt kul. Gav lite mersmak och det var väl det som var meningen med att prova på. Fler boråsare borde pröva. Prao på Preo.
För övrigt.
Det är ju fantastiskt att Borås får ordna stora idrottsevenemang. År efter år. Förra året var det ju SM-veckan. Och det är fantastiskt att det finns så många volontärer som gör så att det funkar. Om jag inte missminner mig nämndes en siffra på 85000 idéella timmar vid invigningen. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar