Så blev det med den “tyckfridagen”

Har haft en bara vara dag. Lång frukost framför TV:n med Wordfeud, Facebook och Twitter nära till hands. Gav mig själv också en “tyckfrihetsdag” som i alla fall varade till efter tolv. I stort sett.

Tills jag tog en liten tur ner till stan. Det skulle vara Fairtrade-aktiviteter. Men det jag hittade var ett litet tält på torget där det inte var särskilt stor aktivitet. Överhuvudtaget var det lite rörelse på stan. Inte kan man tro att Borås centrum har blivit Årets stadskärna. Inte med den bristen på sjudande liv en vanlig lördagsförmiddag. Men det finns ju andra tider som tur är. Med marknader, adventsfirande, sommartorsdagar och en hel del annat.

Och idag var lördag före lönen. Får väl kolla nästa lördag om det är annorlunda då. Men något som kanske skulle få några fler att stanna till i centrum, i stället för att åka vidare till Knalleland, är att göra parkeringarna gratis på lördagar. Förr fanns det många gratisparkeringar. Idag endast några få som ligger avsides.

Något annat som också bröt “tyckfriheten” är tankarna kring det här med att politikens olika arenor ska avspegla befolkningen. Idag blev det aktuellt vid Moderaternas partistämma när några ville utöka partistyrelsen med en person för att låta en riksdagsledamot med utländsk bakgrund ta plats. I och för sig är jag emot kvotering, oavsett vilken grupp det handlar om, men frågan är principiell och mycket större. (DN, SVT)

Jag har tidigare skrivit om fritidspolitikens villkor som blivit allt tuffare med många möten både dagar, kvällar och helger. Med risk att det bara blir pensionärer och/eller heltidspolitiker som kan ägna sig åt politisk verksamhet och med ett resultat där man glömmer bort hur det är att vara barnfamilj.

Det är inte så lätt att som småbarnsförälder hinna med både jobb, politik och barn. Frågan är vilket är bäst. Att ha möten på kvällstid eller dagtid. Antingen blir jobbet lidande eller barnen. Det krävs att arbetsgivare har en tillåtande attityd när det gäller att ge ledigt för politisk aktivitet, vilket man har rätt till,  och att själva jobbet också tillåter det. Och att man får betalt för utebliven arbetsförtjänst vilket inte är självklart i alla kommuner. Man ska åtminstone inte förlora ekonomiskt på att vara politiskt aktiv.

Framförallt måste politiskt arbete uppvärderas. Det borde vara en merit att någon gång varit engagerad i samhällsbyggandet som fritidspolitiker.

Det behövs attitydförändringar och översyn av villkor för att få fler yngre och småbarnsföräldrar engagerade inom politiken. De behövs.

Så här i höstmörkret behövs en sommarsolnedgång att drömma tillbaka till.