Passar på att skriva när jag sitter på bussen på väg mot Göteborg. Den här gången är det Coompanion Sjuhärads styrelse som ska besöka sina kompisar i Göteborg. Och bland annat besöka ett socialt företag.
Men det var inte sociala företag jag tänkte skriva om idag. Inte nu i alla fall. Kanske på vägen hem.
Nu tänkte jag skriva om svensk flyktingpolitik och den totala brist på omdöme, eller vad det nu är, som verkar finnas när det gäller barn och gamla.
Först utvisas barn, som vår svenska lagstiftning anser inte kan skötas om av sina föräldrar. Tillsammans med just dessa föräldrar. Var fanns barnens bästa med i den tankegången? Barnens bästa är ju en portalparagraf i Utlänningslagen. Har själv varit med och propagerat för den.
Nästa dag handlar det om utvisning av en gammal dam till Ukraina. hon är 91 år, dement och svårt synskadad och har inga släktingar kvar i sitt hemland. Glädjande har en proteststorm uppstått och kvinnan har enligt Aftonbladet fått en tidsfrist på två veckor. Men hur tänkte man? Om man tänkte. Detta måste onekligen vara synnerligen ömmande skäl. Kvinnan skulle förmodligen inte klara sig särskilt länge om hon skulle återvända. Det finns något som heter empati med sina medmänniskor. Och hur skulle kvinnans släktingar i Sverige må?
Idag talas det också om hur människor från Syrien som flytt till Sverige letas upp och trakasseras. Ändå fattar Migrationsverket beslut att asylsökande ska skickas tillbaka till Syrien. Hur tänkte de där då?
Det är dags att börja se över lagstiftning hur den har utvecklats i praxis. Det var inte det här jag ville när jag argumenterade och välkomnade den nya lagstiftningen från talarstolen i riksdagen.
Dags att börja tala om rättssäkerhet i asylsystemet men framför allt empati och värnande om barnens bästa.
1 kommentar:
Anser du att Sverige alltid ska dela ut permanenta uppehållstillstånd eller kan det ibland vara på sin plats med tillfälliga uppehållstillstånd t ex för människor från Syrien?
Skicka en kommentar