Idag för 30 år sedan firade jag min första lucia i Borås. Har alltid gillat lussekatter och såg med spänd förväntan emot lussefirande
t på min dåvarande arbetsplats, SP i Borås. Besviken blev jag när lussekatterna bara vara vanliga kardemummabullar. I Östergötland där jag är född och uppvuxen var det ingen lussekatt om det inte var saffran i den.
Kanske lite fånigt att så hänga sig fast vid traditioner. Men detta är lite av ett exempel på hur traditioner kan variera även inom Sverige. Vad är det som är svenskt? Är det lussekatterna med saffran eller är det lussekatterna utan saffran. Det viktiga är väl att man respekterar varandras traditioner. Och kanske till och med tar till sig en eller annan tradition från någon annan del av Sverige eller från något annat land. Lucia i sig själv kommer ju inte från Sverige ursprungligen.
Idag fanns både kardemummalussekatter och saffranslussekatter på brödfatet.
På våren eldas det både till påsk (västsvensk sed) och till Valborg.
Genom utbyte med varandra lär man av varandra och tar till sig av andras seder och bruk. Det gäller både om man kommer från olika delar av Sverige eller från olika länder.
Det gäller att bekräfta och förstärka ett positivt utbyte. Utan att för den skull behöva ge upp sin egen identitet eller kultur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar