Undrar vart veckorna tar vägen. Ännu en helg till ända. Mycket kampanjande under fredag och lördag och söndagen jobb med databasen. Skönt med flexibel arbetstid i alla fall. Gårdagen avslutades med tennis. Utomhus. Då känns det att sommaren nog kommer i alla fall.
Igår kom också SIFO:s månatliga opinionsmätning kommit och den förespår att det kan bli en spännande valrörelse. (SvD)Alliansen närmar sig oppositionen. Bara lite för lite folkpartiprocent för att jag ska vara helt nöjd. Att sd skulle hamna utanför riksdagen är jag helt nöjd med. Men som jag alltid brukar skriva. Det är den 19 september, valdagen, som gäller. Så mycket kan hända än. Både positivt och negativt. Det gäller att jobba på och möta väljare och tala om vad vi, dvs Folkpartiet liberalerna, står för och vill göra under den kommande mandatperioden. Det är viktigt att tala om skillnaderna mellan vad den nu sittande alliansregeringen vill göra och den rödgröna oppositionen. En del kritiserar politiker för att kritisera vad andra gör i stället för att tala om vad man själv vill. Visst ska man tala om vad man själv vill men jag tror också att det inte är fel att framställa scenarier vad som händer om oppositionen kommer till makten.
Mycket kommer att handla om jobb eller bidrag. Självklart ska vi ha bra försäkringar om man blir arbetslös eller sjuk. Men det är lika viktigt att det finns stöd att få för att komma tillbaka. Avsikten med de förändrade villkoren för sjukförsäkringen är just att man ska få stöd så man kan bidra med det man har förmåga till. Inte stängas ute från samhället helt och hållet. Regeringen har ibland varit dålig på att förklara varför man gjort den ena eller andra förändringen. Det finns ännu fyra månader att förklara.
Fyra månader har också den rödgröna oppositionen på sig att förklara hur de tänker styra Sverige. De får det svårare. Efter vänsterpartiets och miljöpartiets kongresser spretar viljorna rejält. Det handlar om föräldraförsäkringen där v och mp vill lagstifta om hur föräldrarna ska dela upp barnaledigheten. Var finns individens frihet som vänsterpartiet pratar om. Och det verkar som om de helt och hållet glömt bort barnen. Och vad tycker sossarna om detta. Det handlar också om hur mycket vi ska arbeta. Där skiljer sig också v och mp från s. V vill ha 30 timmars arbetsvecka med bibehållen lön och mp 35 timmars vecka (inget sagt om lönen?)(DN). Det handlar om asylpolitiken. Det handlar om skolpolitiken där s sent omsider kommit till insikt att den skolpolitik de fört i många år kanske inte varit helt lyckad medans v vill har en än mer flummig skolpolitik. Och vill svenskarna verkligen ha höjda skatter? (DN)
Många frågor som kräver svar. Förhoppningsvis inser väljarna att en rödgrön regering skulle både inskränka deras valfrihet genom mindre pengar i plånboken och intrång i den rent personliga sfären som att vem ska stanna hemma med nyfödda barn. Det gäller för oss som vill ha kvar den sittande regeringen att tala om skillnaden för väljarna.
Nu dags att börja. Snart dags att bege mig till Dagfolkhögskolan på Hässleholmen och prata.
Läs också
2 kommentarer:
Nu är du allt lite Tobleroneaktig i din argumentation, Anne-Marie.
Även Högerfalangens partier har egna valplattformar. Ex vill ju Folkpartiet att Sverige skall gå med i valutasamarbetet så fort som möjligt. Det vill inget annat högerparti. Listan med skillnader mellan partierna kan göras lång. Och glöm inte att Ni har två partier som hänger på gärdsgårn.
Trams.
Alliansen har ju inte ens kommit med någon politik än, den ska vara färdigförhandlad i augusti. Hur seriöst är det? Det kan ju bli lite vad som helst och det kan ju inte vara lätt för er att bedriva valrörelse i sommar innan ni vet vad ni går till val på för politik. Känns lite pinsamt.
Skicka en kommentar