Mest om skolan

Lördagsmorgon och snön ligger fortfarande vit på träden. Varför ska februari vara en så intensiv månad? Särskilt om man som jag är med i ett antal föreningar. (Fast jag har börjat lära mig att säga nej) Det ska göras bokslut och skrivas verksamhetsberättelser. Plus att vårt förslag i integrationsgruppen ska vara klart den här månaden för att hinna tas i fullmäktige innan sommaren. Vilken tid det tar förresten i den kommunala (överhuvudtaget offentliga) verksamheten att få fram beslut. Jag tror ändå att det är viktigt att ett beslut får ta tid så det blir rätt från början. Det ska inte behövas rättas till i efterhand. Det finns alldeles för många sådana exempel. Inget nämnt och inget glömt.

Dessutom ska det jobbas för att få ihop till knäckebrödsmackorna. Man brukar säga att när man levt vidlyftigt får man leva på knäckebröd och vatten. Det gör jag oavsett. En vana jag la mig till med när jag satt i riksdagen. Knäckebröd både i övernattningslägenheten och hemma. Knäckebrödet ska vara hårt. Inom parentes så var Kalles randiga ett bra komplement.

Och så ska det ju skrivas bloggar och twittras (nu är ordet twittras tillagt i min egen ordlista så jag slipper röda streck under det) . Ett val börjar närma sig och det sägs att det är viktigt att finnas med på de sociala medierna. Jag tror visst att det är så men jag tror inte att det är allena saliggörande. Mötet mellan människor är långt mer viktigare.

Nu över till det jag egentligen tänkte kommentera idag. Att lågstadielärarutbildningen införs. (SvD, Aftonbladet, DN). Som alltid finns det olika uppfattningar om vad som är rätt och fel. Jag är själv inte lärare men träffar lärare då och då. Och då de som undervisar i "lågstadiet". Att det är något fel med den nuvarande lärarutbildningen står helt klart för mig när en av mina vänner som snart ska gå i pension berättar vad hon måste göra innan hon lämnar skolan. - Lära sina yngre kollegor hur man lär ut att läsa. -Det har de inte fått lära sig under sin utbildningstid. Vilket inte är deras fel. Det är viktigt att påpeka. Inte konstigt att inte målen nås i skolan. Att kunna läsa är ju fundamentet i skolan. Kan du inte läsa så kan du ju inte hänga med i fortsättningen heller. Det ropas hela tiden efter mer resurser till skolan, och det kanske behövs, men vad hjälper det om inte de lärare som ska bedriva undervisningen har de viktigaste kunskaperna. En missad kunskap inom ett ämne som läraren ska undervisa i kan alltid rättas till i efterhand, men att inte ha grundläggande kunskaper i det som är allra viktigast, hur man lär ut läsandets konst, är svårare att rätta till.
Jag tror att lågstadielärarnas status måste höjas. Hur man än vänder och vrider på det så är det de som är de allra viktigaste lärarna i skolan. Det är de som lägger grunden. Och det vet ju alla att utan en fast grund att stå på så rasar ett hus. En förlängning av utbildningen kan säkert bidra till att statusen höjs.

Nog skrivet för nu. Dags att ta tag i boksluten.