Jag skrev häromdagen om att ett apatiskt barn här i Sjuhärad skulle avvisas. Jag vidhåller att det inte är värdigt ett demokratiskt samhälle att skicka iväg barn, som inte ens kan äta själva, till platser där det är mycket tveksamt om de kan få vård. Risken finns ju också att de utsätts för ytterligare förföljelse. I en del länder finns det vård att få men det är bara de som har pengar eller har någon form av försäkring som har råd med denna vård.
En förbättring är det dock jämfört med hur det var under åren 2004-2005 när de apatiska barnen var som mest aktuella. Då tillsattes en utredning om varför det fanns apatiska barn. I stort sett med färdiga svar som skulle bekräftas. Mycket lite fokus var på barnen och hur de skulle få hjälp att komma tillbaka till livet. Nu går socialstyrelsen ut och talar om hur man ska hjälpa barnen och redan tidigt fånga upp dem som finns i riskzonen men som ännu inte utvecklat apati. (DN, SvD)Bra att man ser till barnens behov. Hoppas bara att man också i samband med detta inser att barnen kanske också har egna asylskäl.
Det är inte konstigt att barn som varit med om traumatiska upplevelser stänger ute sig från livet för att också stänga sig ute från de hemska händelserna. Man behöver bara gå till sig själv. Otrevliga upplevelser försöker man ofta stänga ute från sig själv och låtsas som om de inte fanns
4 kommentarer:
Långt ifrån alla barn med uppgivenhetssymtom har varit med om trauman. Barnpsykiater Lars Joelsson i Luleå/Boden gjorde en studie 2005 i Luleå/Boden och fann i den studien att cirka hälften av barnen varit med om traumatiska upplevelser.
Detta med s k apatiska barn är en mycket komplex fråga. Jag har själv träffat minst fyra sådana barn, och inte i något fall stämde föräldrarnas utsagor med min kroppsundersökningar. Föräldrarna påstod att barnen varken åt eller drack och legat till sängs i veckor till månader. Efter tre dygn utan vätska är risken överhängande att en människa dör. Om man inte äter så bryts kroppens muskler ned, de som blivit gipsade vet hur lite av musklerna som återstår när gipset tas bort. Om en person bara ligger ner uppstår redan efter någon/några veckor liggsår. Inget av de barn jag undersökte hade dessa fynd. Ingen hade liggsår, ingen hade tecken på uttorkning av huden (nedsatt hudturgor), ingen hade muslkförtvining (muskelatrofi), pulsen var i samtliga fall normal, det enda avvikande var att två barn hade något sänkt blodtryck.
Det är mycket märkligt att inte ett enda ensamkommande flyktingbarn visat uppgivenhetssymtom och att det knappt existerar ett enda fall av asylsökande barn med uppgivenhetssymtom i något annat land än i Sverige. Den epidemi som uppstod i Sverige med över 400 barn åren 2002 – 2005 i är helt oförklarlig, då det i litteraturen endast finns en handfull fall beskrivna tidigare, inget av dessa barn var asylsökande, de flesta kom från den inhemska majoritetsbefolkningen. Det är också mycket märkligt att nästan inget barn blev friskt utan uppehållstillstånd, många blev friska ganska snart efter detta men det är helt riktig, för en del tog det längre tid, ibland över ett år. Det är också märkligt att under epidemin 2002 – 2005 kom 85% av barnen från forna Sovjet och forna Jugoslavien, och ofta var de uigurer från Centralasien eller romer från Kosovo eller Serbien.
Barnpsykiater
Jag plöjde igenom denna och tyckte att det finns mycket intressant för dig att läsa där Ann-Marie
http://medicinskaccess.se/images/arkiv/1_2008/debatt_jackson.pdf
Du verkar tycka att allt är så självklart på ett sätt och att alla andra har fel, boken du skrev om tidigare av G.Tamas där politiker och myndigheter beskrivs som elaka sadister.
Hur mkt sanning tror du själv det finns i det?
Självklart mår barn dåligt som flyr krig men som det är orimligt att Sverige skulle vara så speciella att det nästan bara förekommer här och så extremt mkt
Intressanta men ack så kontroversiella kommentarer. Att inte gå till botten med problemet utan sidoblickar på vad som för tillfället är politiskt korrekt främjar inte de här barnens hälsa och rehabilitering. Den ”klappa-sig-för-bröstet” attityd som bloggaren Anne-Marie Ekström & co anlägger gentemot sanningssökare är direkt kontraproduktiv och hindrar att de här barnen får den vård och omsorg de behöver. Man behöver inte gå så långt som att påstå att det finns föräldrar som ”drogar” sina barn till apati, även om det i några fall kan ha förekommit, som omvittnades av en kvinna i ett debattprogram och som själv varit asylsökande från de här berörda länderna och som kunde språket, men om det stämmer som ”Barnpsykiater” påstår, att ”uppgivenhetssymptom” endast uppstår hos barn som kommit till Sverige med sina asylsökande föräldrar men inte hos ensamkommande flyktingbarn är det en tillräckligt allvarlig indikation på att allt inte står rätt till i vissa fall och som därför måste utredas förbehållslöst. Att inte vilja ta tag i problemet löser det inte. Lasse
Apatiska barn ?
Jag googlade efter:
"Apatiska barn". Gav 72.400 träffar. Bara "barn“ gav 66 mio träffar.
"Apatiske børn". Gav 202 träffar. Bara "børn" gav 8,4 mio träffar.
"Apathische Kinder". Gav 647 träffar. Bara "Kinder" gav 96 mio träffar.
"Apathetic children". Gav 5.040 träffar. Bara "children" gav 584 mio träffar.
Nu vet jag inte var det riktiga vedertagna begreppet är på respektive språk så jag låter mig gärna korrigeras !!!
(Särskilt min danska är hemmasnickrad)
Men nog verkar (???) det vara ett svenskt fenomen ???
Eller är det bara så att i andra länder är man hjärtlösare ?
Citerar ur tyska "Asylmagazin 12/2005":
"Das Phänomen der apathischen Kinder tritt seit etwa zwei Jahren bei Familien aus Osteuropa auf, deren Aufenthaltsstatus in Schweden ungesichert ist.
Die Kinder sind nicht ansprechbar und müssen künstlich ernährt werden. Bislang ist die Ursache nicht bekannt."
Tjalle
Skicka en kommentar