Mest om sverigedemokrater

Förstår inte vart veckorna tar vägen. Redan söndag igen. Och redan en bra bit in på eftermiddagen trots den extra timmen i natt. Men det är gott att ha lite tid att surfa runt bland alla nättidningarna för att hålla koll på läget. I veckorna räcker inte tiden riktigt till.

En händelse som debatterats i veckan är sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet. Där han skrev att muslimer var ett hot mot Sverige. En mycket otrevlig artikel där sd:s verkliga främlingsfientlighet kommer fram. En främlingsfientlighet sd försökt dölja med allehanda välvilliga förslag om klassmorfar och terapihundar. Men åtminstone i kommunfullmäktige i Borås kommer de främlingsfientliga inslagen fram i själva debatten.

Nu senast handlade diskussionen om att kommunen ska ta emot ensamkommande barn. Det var orättvist enligt sd mot alla dem som inte kunde ta sig hit. Vi kan självklart inte hjälpa hela världen men de utsatta barn och ungdomar som kommer hit ska åtminstone få tak över huvudet medans deras asylskäl prövas. För det är egentligen det det handlar om i första hand. Att vi sedan kommer att behöva många som ska försörja oss i en framtid när medellivslängden ökar och man kan leva som pensionär i kanske 25-30 år.

Tyvärr bidrar de främlingsfientliga inläggen från sverigedemokraten i fullmäktige att många känner sig manade att replikera. Det är svårt att bara sitta tyst och svälja alla kränkande tillmälen, som dessutom indirekt är riktade mot flera av dem som är fullmäktigeledamöter. Nu senast tog debatten om de ensamkommande barnen över en timma där alla var överens förutom sverigedemokraten, William Petzäll. Jag tycker dock att det är viktigt att försöka hålla sig till ämnet och diskutera sakfrågan i stället för att tala om "stöveltramp" och "brunskjortor".

Det är ständigt en diskussion hur man ska hålla sig till sverigedemokraterna. Ska man tiga ihjäl dem eller ska man tala om hur förfärliga de är. Åsikterna går isär om vilken strategi man ska använda. Detta framgår bland annat av en artikel i DN. Jag håller nog med Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, att man ska kräva samma svar från sverigedemokraterna om hur förslag ska finansieras och hur man konkret och praktiskt ska gå till väga. Det är lätt att säga att människor ska assimileras men det är också viktigt att man talar om hur i så fall. Jag har ännu inte sett ett enda konkret förslag på hur man har tänkt att de som kommer hit ska läras sig svenska, hur de ska få sina kunskaper från hemlandet validerade, hur de ska få veta vilka lagar som gäller.

Samtidigt är det viktigt att påpeka hur sverigedemokraternas samhälle skulle se ut. Sd talar om hur förtryckta de anser att muslimska kvinnor är. I en del fall med rätta. Men hur står det till med deras egen jämställdhet?

Någon större entusiasm för att även fäder ska ta hand om sina barn kan sd inte skryta med.

"Partiets grundläggande inställning till att även fäder i större utsträckning väljer att utnyttja möjligheten till föräldraledighet är dock positiv." (Ur idéprogrammet)

Att läsa på sd-kvinnornas hemsida ger mig rysningar. Självklart är det det mångkulturella samhället som bidragit till att kvinnorna inte kan vara hemma och ta hand om sina barn i den utsträckning de vill. Och när det gäller barnuppfostran är det de små pojkarna som kommer i förgrunden.

Att leva i sverigedemokraternas samhälle tror jag skulle betyda en avsevärd tillbakagång till en tid där individen får stå tillbaka för kollektivet och valfrihet och jämställdhet försvinner från agendan. Med kollektivistiskt tänkande försvinner också demokratin. Och jag förstår inte hur vi ska kunna leva isolerade i en global värld. I det program som togs vid landsdagarna om arbetsmarknaden vill sd höja anslagen till forskning och utveckling. Det är väl vällovligt i sig men jag skulle gärna vilja veta om forskningen ska vara isolerad från annan forskning i världen.

Till sist en intressant artikel i SvD som hänger ihop med detta, där Per Bauhn professor i praktisk filosofi, högskolan i Kalmar, jämför islamism och sverigedemokraterna. Han påpekar att båda talar för ett kollektiv och uppviglar var och en på sitt håll. Till slut finns det inte utrymme för dem som vill kritisera både islamism och integrationen. Antingen måste man tillhöra vi och dem. En intressant artikel.