Återigen apatiska barn

Sent ska syndaren vakna. Idag beklagar sig Mona Sahlin över att den gamla s-regeringen hanterade frågorna kring de apatiska barnen på det sätt de gjorde. (SvD) Det borde hon ha gjort redan när frågan var aktuell. Jag var själv mitt uppe i det som hände. Jag mötte själv apatiska barn och deras föräldrar. Jag var med och försökte påverka skeendet. Under nästan ett år var de apatiska barnen en del av mitt liv. En del uttalanden jag gjorde både i debatter och till journalister finns i Gellert Tamas bok om de apatiska barnen. Vi var fem partier som samverkade, fp, c, kd, v och mp. Vi gjorde ett gemensamt försök att få ett utskottsinitiativ i Socialförsäkringsutskottet. Men m och s gick emot. Jag fick det hedersamma uppdraget att försöka få ihop en gemensam debattartikel till Expressen. Inte lätt med fem olika partier. Den finns här.

Jag som var så mitt uppe i det tycker att det känns som en efterkonstruktion från sossarnas sida. Ett bekännande under galgen i och med att Tamas bok fått så mycket uppmärksamhet och att forskning har visat att barnen inte var förgiftade eller drogade. Inte heller att barn blir apatiska och stänger sig ute från världen är något som bara finns i Sverige. Den utredning som gjordes var inte till för att hjälpa barnen att komma ur sin apati utan för att komma fram till det resultat som sosse-regeringen redan påstått vara det rätta. Att nu, när fakta finns på bordet, komma och göra avbön är för sent. Varför försökte man inte hjälpa barnen? Och forska kring själva problemet, att barn stängde sig ute. Men det kanske ändå är bättre sent än aldrig. Jag undrar när moderaterna kommer med sin avbön.

Visserligen blev jag felciterad vid ett tillfälle i media när det gäller moderaterna men frågan är om inte det som påstods att jag sa ligger nära sanningen. Det fanns en moderat som stod upp för barnen. Ulf Sjösten. Just då tyckte jag han fick för mycket uppmärksamhet bland annat i lokala media. Jag hade levt med de apatiska barnen länge och medan det han gjorde var att trycka på "rätt" knapp. Jag inser att det Ulf gjorde var oerhört starkt. Men det hjälpte ju inte tyvärr just då.

Ett ärende gick så småningom till regeringen vilket resulterade i att barn fick stanna. Sedan fick många stanna i och med att många barnfamiljer som varit länge i Sverige fick stanna enligt en särskild lag. Men att regeringen gick med på denna lag innebär inte att det bara är att be om ursäkt för den politik man förde tidigare. Det är många människors liv det handlar om. Dessutom kan väl tilläggas att den person som fick till uppgift att göra utredningen om de apatiska barnen själv, vid första mötet om de apatiska barnen som jag bland annat deltog i, talade i klartext att den svenska asylprövningen var ett lotteri.