torsdag 16 juli 2009

Viktiga frågor inom EU

Börjar så sakteliga trappa upp från "stand-by" läge för att börja jobba nästa vecka. Men jag måste också trappa upp politiken. En bra början är väl att komma igång med kommentarer på bloggen.

Det som är aktuellt idag är ju vad som kommer att finnas med i det så kallade Stockholmsprogrammet som är avsett att ange hur det gemensamma arbetet inom EU på brottsbekämpningens område och asyl- och migrationsområdet ska gå till. Integritetsfrågorna har satts i fokus genom demonstrationer och diskussioner. Det är bra.

Det är oerhört viktigt att EU samverkar i den internationella brottsbekämpningen men för den skull ska inte de enskilda medborgarnas mobiltelefonsamtal eller internetvanor kartläggas. Redan idag kan man knappt ta ett enda steg utan att det registreras. Rätt använd kan ny teknik vara till ovärderlig nytta i samhället. Men i fel händer kan den bli förödande. Debatten om integritetsfrågorna tenderar ibland att bli obalanserad. I denna fråga som i nästan alla andra frågor finns det inget svart eller vitt.

Så länge som det finns illvilliga människor som vill förstöra för andra genom att begå olika typer av brott så måste dessa bekämpas med alla möjliga medel. Eftersom brottsligheten idag blir alltmer gränsöverskridanden behövs det också gränsöverskridande samarbete för att ta fast brottslingarna. Men detta måste också göras så den enskilda medborgaren blir inblandad så lite som möjligt. Det är inte heller ok att göra enskilda företag till poliser, antingen det gäller att kolla vilka som fildelar eller det gäller flygbolag som ska se till att alla som flyger med deras flygplan verkligen inte reser på falska dokument.

Det sistnämnda hör ihop med EU:s asyl- och migrationspolitik. Det är absurt att flygbolagspersonal ska få ett avgörande över om en person ska få sin sak prövad av de myndigheter som är avsatta för det och ska ha kunskaper om situationen i landet och mycket mer. Ska ha, som sagt, även om inte alla har det.

Jag tycker att det är bra med en gemensam flyktingpolitik. Europas länder måste dela på ansvaret att ta emot dem som har behov av skydd. Jag tycker också att det är bra med en arbetskraftsinvandring. Men det som gör mig lite rädd är om de länder som har det sämsta mottagandet blir norm. De som kommer hit som flyktingar är faktiskt människor och ska behandlas som sådana. Inte som djur. Europa kommer också att behöva arbetskraft inom en inte alltför snar framtid. Det gäller att snabbt ta till vara kunskaperna hos dem som finns i Sverige och Europa idag.

Det har länge funnits brister i hur svenska myndigheter fattar beslut i olika asylärenden. Gång efter annan har missförhållanden hos Migrationsverket uppdagats, personal som firat med champagne när någon blivit avvisad, personal som haft sexuella relationer med asylsökande, personal som porrsurfat, personal som tagit mutor. Migrationsdomstolar infördes för att öka säkerheten men det visar sig att dessa, som finns på tre platser i landet, har olika uppfattning i olika frågor som till exempel situationen i ett land.

Det är oerhört viktigt att de som ska fatta beslut om enskilda människor liv har rätt kunskaper och rätt värderingar.

Idag skriver DN att Migrationsverket svartlistar en jurist som fungerat som offentligt biträde till asylsökande. Juristen har på sin privata blogg skrivit förnedrande tankar om muslimer. Juristen själv påstår att han kan hålla isär sina privata åsikter och det arbete han gör som offentligt biträde. Om han har negativ uppfattning om muslimer och egentligen inte vill ha personen i landet, hur ska han kunna göra det bästa för att den personen ska få stanna. Det är en omöjlig gåta för mig.

Till sist. Inte omöjligt att förutspå men onekligen synnerligen onödigt. Jag tänker på Marita Ulvskog(s) påhopp på regeringen om den förda inrikespolitiken, i Europaparlamentet. Var det inte fråga om att försöka ligga lågt i inrikespolitiken under Sveriges ordförandeskap i EU. Och vad har inrikesfrågor att göra i Europaparlamentet. (Aftonbladet)

1 kommentar:

Anonym sa...

Håller med om att det kan vara en svår balansgång att skilja på det privata och arbetslivet, men det är inte omöjligt. Många poliser gör det varje dag t.ex.

Sen att migrationsverket accepterar att kriminella arbetar på flyktingmottagningar, personer som hjälper invandrare som får avslag på sina ansökningar att gömma sig från Polisen gör att det hela blir något sorts "har du fel åsikt så ska du straffas" agenda.