Det är skönt att vara hemma efter en intensiv vecka i Visby och Almedalen. Och det är skönt att temperaturen är någorlunda normal. Det innebär att det blir lite lättare att göra lite nytta i alla fall. Mycket hemma blev eftersatt under våren när det var som mest hektiskt med jobb och valkampanj.
Jag har så här långt i alla fall hunnit köra över hela trädgården med trimmern. Det hela såg mer ut som en sommaräng i stället för gräsmatta. Fast samtidigt var det lite härligt med alla blommor som Evert Taube skriver om i sin visa, gullviva, kattfot och blå viol plus många till. Mandelblom kunde jag inte hitta. Men grannens kommentar att du har en del att göra var väl en vink om att så där ska det nog inte se ut i en trädgård.
Men jag tror att det är värdefullt att verkligen koppla av och bara vara. Så att lusten till att ta itu med jobb och annat kommer tillbaka. Världen går inte under om jag inte hinner genomföra alla "projekt" jag tänkt göra. Att bara vara innebär inte att jag inte gör något. Att bara vara kan vara att lösa en Sudoku eller lägga en patiens på datorn eller ibland också att skriva. Att ge sig ut i naturen eller läsa en deckare är också avkoppling. Förstår egentligen inte varför jag läser så många deckare som jag gör. Jag är ju emot våld. Fast en välskriven deckare handlar ju inte bara om rått våld utan också om människorna som begår våldshandlingar och deras offer. Kanske deckarläsning är ett sätt att försöka förstå våldet som sker i verkliga livet. En förövare har oftast en bakgrund som bidragit till att hon eller han tar till våld. Personer som själva upplevt våld hemma eller har utsatts för övergrepp har säkert lättare till att själv ta till våld, även om det inte behöver vara så.
Nu skiner solen så nu tar jag min deckare och går ut en stund. Disken kan vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar