Jämställdhet på tillbakagång?

Ibland undrar jag vart jämställdhetsdiskussionerna tagit vägen. Visst diskuteras det om att utbilda fler kvinnor för att ta plats i bolagsstyrelser eller kvotering hit och dit. Att det är viktigt att få fler kvinnor i bolagsstyrelser är sant. Idag är det, åtminstone på pappret, ganska jämställt inom den politiska sfären. Men det är i de stora bolagsstyrelserna som den verkliga makten finns och där är det ont om kvinnor.

Det behövs göras en hel del. Och det måste börja hos de enskilda kvinnorna och männen själva. Kvinnor måste våga och vilja satsa på en karriär och män måste ta sitt ansvar för hem och familj. Det är viktigt att barnen inte blir lidande. Det måste gå att förena barn och karriär.

Jag tror inte på kvotering. En styrelseplats eller en befordran ska bygga på egna meriter. Likaså tror jag att en familj själv ska bestämma hur man ska dela upp hemsysslorna och hur lång föräldraledighet var och en ska ta. Jag tror på morötter. Än så länge i alla fall. Det finns tendenser som gör att jag ibland misströstar att det blir någon reell jämställdhet.

Det är över 30 år sedan jag upptäckte att en man, med lägre utbildning men likartade arbetsuppgifter som jag, hade cirka 50 % högre lön än jag. Upptäckten gjorde mig rasande men fortfarande finns det skillnader i mäns och kvinnors löner. Jag har konkreta exempel. Det borde vara en självklarhet att kvinnor och män ska ha lika löner för lika arbete.

Idag skriver en föräldraledig pappa på DN-debatt att de forum på internet som barnsajter och bloggar som handlar om barn är mycket fokuserade på mammor. Manliga ansikten är mycket sällsynta. Och han är orolig att gamla könsrollsmönster håller på att komma tillbaka där kvinnan är hemma och mannen är den försörjande. Det är oroväckande om det är så att kvinnorna inte släpper in männen i barnsfären. Å andra sidan säger chefredaktören på Vi Föräldrar att det är svårt att få männen att uttala sig. (DN) Det är säkert så som också påpekas i artikeln att äldre män har svårt att acceptera de yngre männens annorlunda sätt att ta del av barnens liv än de själva gjorde. Gamla fördomar och "så gjorde man inte förr" skapar hinder för ett mer jämställt samhälle.

En annan företeelse som också är oroväckande ur jämställdhetssynpunkt är när unga flickor festar runt och låter killarna bjuda och betala. En artikel som handlar om festandet under den så kallade stockholmsveckan i Visby berättar att tjejer blir bjudna och behöver inte betala för att komma in på olika ställen. Bara de är snygga förstås. Men inget är gratis i längden. Tjejerna får säkert betala på något sätt. Och det är ingen jämställd situation som råder där kvinnor ensidigt ställer upp för männen.

Det finns många som på olika sätt kämpat för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. Och vi har nått långt i Sverige även om det finns en hel del att göra. Men det känns som om mycket av det som uppnåtts håller på att raseras. Och det blir till att börja om från början. När vi egentligen behöver gå vidare själva, samtidigt som vi stöttar kvinnor i andra delar av världen.

För trots allt har vi nått längre än man gjort i Afghanistan till exempel. Där håller man på att införa en lag som tillåter mannen att svälta sin fru om hon inte ställer upp på sex. Så illa är det inte här att mannen äger kvinnan. Åtminstone inte lagligt. Det finns de som tror att de gör det även här. Från alla samhällsklasser och kulturer är bäst att tillägga.

Jag hoppas det inte blir så illa utan att vi kan gå vidare, män och kvinnor tillsammans, för att bidra till ett jämställt samhälle där kvinnor och män båda har möjlighet att göra karriär samtidigt som man delar ansvar för hem och barn. För jämställdhet är inte bara en kvinnofråga.