Allt kan inte vara fritt

Idag inbjuder inte vädret till några längre skogspromenader. För att tala klartext. Det är inomhusväder. Fast jag måste väl ut förr eller senare och göra några inköp.

Till dess tvättar jag och surfar runt lite. Och hittar en hel del intressanta saker. Som att redan om 20 år ska vi kunna få fakta genom ren tankekraft. Olika forskare spår att så småningom kommer datorerna och internet att ta över. "Vi kommer att vara Internet." Så småningom kommer vi inte att kunna ha några hemligheter och våra tankar blir öppna och läsbara. Detta finns att läsa i en artikel i DN. Det är en hemsk spådom om framtiden. Det finns alla skäl i världen att jobba för att detta inte blir verklighet.

Idag lever vi med Internet. Väldigt många i alla fall, fast långt ifrån alla. Låt oss se till att det förblir så. Att det fortfarande är människorna som har kontrollen över datorerna. Att Internet är ett hjälpmedel för att få kunskap och information. Genom olika sociala sajter som facebook och genom bloggning mm kan vi dela med oss av oss själva det vi vill dela med oss av och kanske hålla kontakt med vänner och bekanta. Det är oerhört viktigt att vi verkligen tänker på vad vi vill att andra ska veta om oss. Inte bara just för stunden utan även i framtiden.

När det gäller diskussionerna om integritet så har de hamnat snett på något vis. För mycket om ett helt fritt internet och för lite om den personliga integriteten. Och i en värld där internationell kriminalitet blir allt skickligare att gå före när det gäller den tekniska utvecklingen så är det inte heller lätt att sätta gränser för var den personliga integriteten går före stoppandet av knark- och människosmuggling och ren terrorverksamhet. Men debatten måste hållas öppen och levande.

Den personliga integriteten måste värnas men då gäller det inte bara FRA-spaning, Ipred eller sparande av vilka du ringt till eller skickat mejl till utan också hur vi behandlar varandra på Internet. Det ska inte vara fritt att skriva vad som helst om någon annan på Internet. Ett exempel som jag reagerat på starkt var när FRA-debatten rasade som värst så lade en bloggare som var motståndare till FRA ut en lista på personer som blivit förfördelade på något sätt. Det är möjligt att han kontaktat alla på listan innan den lades ut och i så fall var det ok, men jag tvivlar på det. Det är inte ok att lägga ut en lista på namn eller en bild på människor som inte gett sin tillåtelse. Inte heller stjäla en text eller bild från någons hemsida eller blogg. Sedan måste man hitta en annan lösning när det gäller att värna upphovsrätten än att privata aktörer ska leka polis. Men de som skriver eller ger ut musik måste självklart få betalt för det de gör. De som skriver deckare måste också betala för hyra och mat. Såklart måste man betala också för böcker man konsumerar precis som man måste betala för maten man äter. (Om man inte är specialist på gratisätande förstås) Tar man mat på ICA så blir man åtalad för stöld. Det är samma sak med att ladda ner musik och böcker utan att betala, om det inte är så att den som är upphovet till verket tillåter det förstås. De, som jag, som köper musik och böcker är de som får betala. Mer än vad jag kanske behövt om alla betalat.

Då kommer jag osökt in på nästa ämne. Som också är oerhört upprörande. Att så många som 15 % i åldern 15-29 år tycker att det är ok att sjukskriva sig fast man är frisk. Bland de något äldre upp till 49 år är det "bara" 6 %. Fast man i artikeln i DN talar om detta i termer av fusk så är det faktiskt ren stöld. Stöld både från arbetsgivaren och från våra gemensamma välfärdspengar. Dessutom förlorar man ju själv på det ekonomiskt. Jag tycker inte att det behövs någon undersökning om varför attityden till fusk ändras med åldern. Här gäller det i stället att upplysa om att det inte är ok att sjukskriva sig trots att man är frisk. De som fuskar stjäl ju från sina medmänniskor. Arbetskamraterna får jobba mer när någon är sjuk och/eller arbetsgivaren får anställa vikarie. Med ökade kostnader kanske en löneökning blir lägre. För alla.

Liksom allt som finns på internet inte kan vara fritt så kan inte heller det vara fritt upp till var och en att bestämma själv att idag stannar jag hemma och låtsas vara sjuk.

Förtryck måste motarbetas på många fronter

Så småningom blev det sol även denna dag och jag har kunnat sitta ute i Baden-Baden stolen i solen. Jag har dock varit något nyttig eftersom jag läst lite skrifter om integration som jag bar hem från Almedalen på Gotland. Främst en skrift som visar på lyckade exempel runt om i Sveriges land och som kan vara tips till vårt eget integrationsarbete i Borås. Som måste intensifieras i höst.

Även om krafter som inte vill ha fler invandrare till Sverige skriker högt som aldrig det så kommer det ändå att finnas människor som kommer att fly från krig och förtryck och då måste vi kunna ta emot dessa på ett värdigt och konstruktivt sätt.

Det kommer alltid att finnas kvinnor som förtycks både av sina "egna" män och av samhället. Och det finns en lag som ger kvinnor rätt att räknas som flykting om de förföljs och riskerar livet just på grund av att de är kvinnor. Tyvärr verkar det som om Migrationsverket glömt bort den lagen.

Ett exempel finns i SvD idag på hur kvinnor förtrycks ute i världen. Kvinnor i Sudan bar byxor vilket ansågs som oanständig klädsel. För detta ska de straffas med mellan tio och fyrtio piskrapp. I detta fall var det en "mindre" förseelse som inte straffas med döden men det finns fall där kvinnor eller flickor våldtagits och döms till döden för detta.

Andra som flyr för att de riskerar livet är homosexuella i till exempel Iran. Aktualiserat bland annat i ett seminarium som anordnades av fp i Stockholm igår. Även här är Migrationsverket sparsamt med att ge uppehållstillstånd för de som flyr på grund av sexuell läggning. När lagen genomfördes talades det så vackert om hur bra allt skulle bli av dåvarande regeringens företrädare men verkligheten verkar ha blivit en annan.

Även om vi i Sverige inte nått ända fram inom varken jämställdhetsområdet eller när det gäller hbt-personers rättigheter så har vi ändå kommit långt jämfört med vad som sker på vissa håll ute i världen.

Vi måste alla tillsammans fortsätta att jobba både för jämställdhet och tolerans i Sverige men också göra det vi kan i de globala organisationer Sverige är med i som FN, EU mfl. Men det vi kan börja med är att se till att de som flytt hit för att de förföljs på grund av kön eller sexuell läggning får en fristad här i Sverige.

Liksom andra som har flytt från krig och annan förföljelse. Självklart ska vi göra detta tillsammans med övriga EU-länder. Även Obama har tagit upp frågan om att kvinnor som flyr undan förtryck borde få asyl. (DN)

Barns bästa alltid i främsta rummet

Jag förundras över att inte alla hål i lagar har täppts till när det gäller att skydda barn och barns rätt. Barn är utsatta och alltid hänvisade till att det finns vuxna som tar hand om dem på bästa sätt och ser till att de får en bra start i livet. Vuxna som ser till att de får mat och kläder och som ser till att de får vård om de behöver det eller stöttning om de har problem. När föräldrarna inte räcker till kan samhället gå in och ta över. Men det ska till mycket innan det går så långt som till ett omhändertagande. När det gäller barn ska alltid föräldrarna vara inkopplade om socialtjänsten ska göra en utredning om ett barn far illa. Även om det är de själva som är orsaken till att barn far illa. Nyligen har dock en utredning lagt fram förslag att barn ska kunna få tala med socialtjänsten utan att föräldrar ger sitt samtycke under vissa omständigheter. Det borde vara en självklarhet att den som bidrar till att ett barn far illa inte ska kunna motsätta sig att barnet får hjälp och stöttning.

Idag påtalar Rädda barnen i en artikel i SvD att om två föräldrar har gemensam vårdnad om sitt barn så måste båda ge sitt samtycke till att barnet får stöttning, till exempel psykiatrisk hjälp. Om den ena föräldern har misshandlat eller behandlat sitt barn illa på något sätt måste det kännas oerhört frustrerande för den andra föräldern att inte kunna se till att barnet får den hjälp det behöver. En möjlighet är dock att gå till domstol. Men det kan bli en tidsödande process som försenar hjälpen till barnet. En ändring av lagen så att det räcker med att den ena föräldern ger sitt samtycke behövs.

Jag förstår att det många gånger kan vara känsligt att gå förbi föräldrarna men barnens bästa måste gå i främsta rummet och kan inte föräldrarna se till att barnen får den omsorg som barnet behöver då måste samhället träda in. Det är inte alltid föräldrarna som vet sina barns bästa. Men det kräver också kunskap och lyhördhet hos de som ska hantera de här frågorna hos socialtjänsten.

Sommaren är kort

Så var då denna helg snart till ända. Igår avslutade jag mitt sommarröj hemma. Inte så att allt är fixat. Det finns några skåp kvar men det får blir senare. Idag har det också blivit en generalrepetition inför nästa veckas alpvandring. En enmilavandring i ganska snabb takt. Som vanligt stötte vi på några djur. Den här gången baggen Knuth. Också några flugor som mumsade på en sen maskros.

Det är märkligt vad fort en sommar går. Redan börjar det bli mörkt på kvällarna. Och grannen kom hem med en bamsekorg full med kantareller. Massor av hallon och blåbär finns det också i skogen. Kanske läge att ge sig ut och plocka. Nu när jag städat frysen så finns det till och med plats att frysa in.

Jämställdhet på tillbakagång?

Ibland undrar jag vart jämställdhetsdiskussionerna tagit vägen. Visst diskuteras det om att utbilda fler kvinnor för att ta plats i bolagsstyrelser eller kvotering hit och dit. Att det är viktigt att få fler kvinnor i bolagsstyrelser är sant. Idag är det, åtminstone på pappret, ganska jämställt inom den politiska sfären. Men det är i de stora bolagsstyrelserna som den verkliga makten finns och där är det ont om kvinnor.

Det behövs göras en hel del. Och det måste börja hos de enskilda kvinnorna och männen själva. Kvinnor måste våga och vilja satsa på en karriär och män måste ta sitt ansvar för hem och familj. Det är viktigt att barnen inte blir lidande. Det måste gå att förena barn och karriär.

Jag tror inte på kvotering. En styrelseplats eller en befordran ska bygga på egna meriter. Likaså tror jag att en familj själv ska bestämma hur man ska dela upp hemsysslorna och hur lång föräldraledighet var och en ska ta. Jag tror på morötter. Än så länge i alla fall. Det finns tendenser som gör att jag ibland misströstar att det blir någon reell jämställdhet.

Det är över 30 år sedan jag upptäckte att en man, med lägre utbildning men likartade arbetsuppgifter som jag, hade cirka 50 % högre lön än jag. Upptäckten gjorde mig rasande men fortfarande finns det skillnader i mäns och kvinnors löner. Jag har konkreta exempel. Det borde vara en självklarhet att kvinnor och män ska ha lika löner för lika arbete.

Idag skriver en föräldraledig pappa på DN-debatt att de forum på internet som barnsajter och bloggar som handlar om barn är mycket fokuserade på mammor. Manliga ansikten är mycket sällsynta. Och han är orolig att gamla könsrollsmönster håller på att komma tillbaka där kvinnan är hemma och mannen är den försörjande. Det är oroväckande om det är så att kvinnorna inte släpper in männen i barnsfären. Å andra sidan säger chefredaktören på Vi Föräldrar att det är svårt att få männen att uttala sig. (DN) Det är säkert så som också påpekas i artikeln att äldre män har svårt att acceptera de yngre männens annorlunda sätt att ta del av barnens liv än de själva gjorde. Gamla fördomar och "så gjorde man inte förr" skapar hinder för ett mer jämställt samhälle.

En annan företeelse som också är oroväckande ur jämställdhetssynpunkt är när unga flickor festar runt och låter killarna bjuda och betala. En artikel som handlar om festandet under den så kallade stockholmsveckan i Visby berättar att tjejer blir bjudna och behöver inte betala för att komma in på olika ställen. Bara de är snygga förstås. Men inget är gratis i längden. Tjejerna får säkert betala på något sätt. Och det är ingen jämställd situation som råder där kvinnor ensidigt ställer upp för männen.

Det finns många som på olika sätt kämpat för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. Och vi har nått långt i Sverige även om det finns en hel del att göra. Men det känns som om mycket av det som uppnåtts håller på att raseras. Och det blir till att börja om från början. När vi egentligen behöver gå vidare själva, samtidigt som vi stöttar kvinnor i andra delar av världen.

För trots allt har vi nått längre än man gjort i Afghanistan till exempel. Där håller man på att införa en lag som tillåter mannen att svälta sin fru om hon inte ställer upp på sex. Så illa är det inte här att mannen äger kvinnan. Åtminstone inte lagligt. Det finns de som tror att de gör det även här. Från alla samhällsklasser och kulturer är bäst att tillägga.

Jag hoppas det inte blir så illa utan att vi kan gå vidare, män och kvinnor tillsammans, för att bidra till ett jämställt samhälle där kvinnor och män båda har möjlighet att göra karriär samtidigt som man delar ansvar för hem och barn. För jämställdhet är inte bara en kvinnofråga.

Opinionsmätning och aborter

Sista dagen på semestern. För nu i alla fall. Om några veckor hägrar alpernas bergsstigar. Har hunnit med rätt mycket i alla fall på tre veckor. En vecka i Almedalen och sedan har jag fått en hel del gjort hemma. Lite skåp finns kvar att röja men det är ju en dag idag också om jag lämnar datorn åt sitt öde.

Men även idag finns en del att kommentera.

Dagens opinionsmätning är ointressant när det gäller resultatet utan för mig är den intressant ur ett annat perspektiv. Det vore intressant att veta hur den är gjord. Hur urvalet gjorts till exempel och hur många som svarat. När det gäller just webbundersökning blir jag oerhört tveksam. Även om allt fler har en egen dator hemma, dock inte alla, så finns det fortfarande många som är skeptiska. Något som jag har upplevt som datalärare. Dessutom är undersökningen gjord under sommaren då många har semester och kanske inte heller tillgång till en jobbdator. Och ska en sådan undersökning besvaras på arbetstid? Att betala för att använda en dator på Internetcafé e dyl tror jag inte många gör för att delta i en webbomröstning. Däremot är de som sympatiserar med piratpartiet självklart datorvana och har tillgång till dator. Därför känner jag stor tveksamhet inför en sådan här datoromröstning. Bortfall och antalet osäkra borde alltid anges i samband med alla opinionsmätningar. (Aftonbladet, SvD, DN)

Dagens andra bottennapp är förslaget om registrering av aborter. Vi behöver inte fler register. Det finns alltid en risk att ett register används på fel sätt. (SvD, Aftonbladet, DN)

Det är aldrig ett lätt beslut att göra en abort. Jag tror att i de flesta fall är det ett oerhört svårt beslut att fatta men det är självklart viktigt att möjligheten till abort finns. Att öka bördan för den som gör en abort med att hon dessutom hamnar i ett register känns inte rätt. Ska en kvinna som under stor vånda fattat sitt beslut inte kunna lägga detta bakom sig utan i framtiden ständigt bli påmind om detta i olika uppföljningar. För det är väl det som är avsikten. Jag kan inte heller förstå hur detta skulle kunna bidra till att minska antalet aborter.

Jag tror inte att det behövs någon större forskning för att hitta vägar till detta. De övriga förslagen i Miltons utredning med bättre sexualundervisning och billigare preventivmedel är en bra början. En minskad alkoholkonsumtion bland unga kan säkert också bidra till färre aborter.

Mänskliga rättigheter igen

Tänkte egentligen inte skriva något idag utan sätta igång med skåpröj direkt. Har jag väl fastnat framför datorn är det svårt att komma därifrån. Men kan alltså inte låta bli att skriva några rader även om det delvis är lite upprepning från igår. Det handlar om mänskliga rättigheter.

Idag har Bengt Westerberg, ordförande i Svenska Röda Korset och Wolfgang Kopetzky, RödaKorsets EU-kontor, en debattartikel i SvD. Jag håller med om det som står i artikeln helt och hållet. Det är viktigt att man skapar en gemensam human asyl- och flyktingpolitik i Europa där de som söker skydd får ett värdigt mottagande och en rättssäker asylprövning. Det är viktigt att man har gemensamma regler men så länge inte detta gäller så ska inte asylsökande skickas tillbaka till länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Länder som är med i den Europeiska unionen borde dock värna mänskliga rättigheter. Där finns mycket att göra för vår parlamentariker i Europaparlamentet.

Men det som är allra viktigast är att det finns lagliga vägar in i Europa. Med dagens regler så blir det genom att förlita sig på smugglare som man kan ta sig till Europa. Det är oacceptabelt. Genom att vara positiv till arbetskraftsinvandring så öppnas en laglig väg. Men de som verkligen behöver skydd måste också kunna ta sig till Europa. Lika lite som jag vill ha tullmurar vill jag ha murar för människor.

Även ledaren i SvD kommenterar asylpolitiken. Där framhålls fallet med mannen i Uppsala som har tre identiteter som ett avskräckande exempel. Och jag håller med. Så ska det inte vara. Nu kan jag inte alla detaljer i det fallet men någonstans har den svenska asylprövningen brustit. Det är dock rätt många år sedan efter vad jag förstår. Och det kanske faktiskt är så att mannen hade skäl till uppehållstillstånd.

Nu är asylprövningen mer rättssäker även om det fortfarande finns brister och då tror jag inte att det är att för många får uppehållstillstånd utan tvärtom. Fast jag brukar framhålla att om jag skulle fatta beslut skulle jag vara mer försiktig i ett fall där allt stämmer helt och hållet. Och alla skäl tas fram från början. Och pass och identitetspapper är helt ok. För den som flyr för sitt liv är rädd för myndigheter och vågar inte säga allt från början och kan inte heller gå in till polismyndigheten och be att få ett pass "för polisen förföljer mig".

Jag blir lite irriterad när man i ledarartikeln låter påskina att det finns många som är lycksökare och saknar asylskäl som kommer hit. Det ger de främlingsfientliga vatten på sin kvarn. Visst finns det lycksökare och sådana som kommer hit med brottsliga avsikter. Det kan man inte förneka. Men de allra flesta som kommer hit gör det för att de fruktar sina liv på grund av krig eller annan förföljelse.

En hel del återvänder också när de inte får uppehållstillstånd. De som väljer att inte återvända gör det för att de verkligen är rädda för att återvända. De väljer i stället ett liv utanför samhället som gömda där de är beroende av andra människors välvilja. Att de inte får uppehållstillstånd kan bero på att de inte blivit trodda. Deras historia är så osannolik så den kan bara inte vara sann. De kanske inte heller vågat berätta allt från början. De är rädda för myndigheter över huvud taget. De kan ha fått en dålig tolk. Eller de kan ha fått ett ombud som bara är ute efter pengarna och inte gör sitt yttersta. Det finns många skäl till att det kan bli fel.

Men det är som sagt viktigt att de som kommer hit får ett värdigt mottagande och får en möjlighet att arbeta så fort som möjligt. De som lyckas ta sig ända hit har initiativförmåga och den måste tas till vara. Inte tryckas ner i lång sysslolös väntan på flyktingförläggning som tidigare varit fallet.

Lång passiv väntan har säkert bidragit till att det finns problem med arbetslöshet och utanförskap idag bland många flyktingar. Även om det är viktigt att framhålla att de allra flesta arbetar och bidrar till den svenska välfärden. Utan dem så skulle Sverige stanna. Många kommer välutbildade och har inte kostat det svenska samhället många kronor i utbildning. Om några år kommer vi att behöva ännu fler på grund av att Sveriges befolkning ser ut som den gör med alltfler som ska tas om hand av allt färre. Något som sverigedemokraterna lätt glömmer i sin argumentation. Eller förnekar. Eller tror att svenskfödda ska producera fler barn.

Idag har DN en artikel om att sd med några få ytterligare röster i en valkrets skulle få ett mandat i riksdagen enligt Synovates opinionsundersökning. Jag hoppas verkligen de inte lyckas komma in i riksdagen. Ett parti som bygger sin politik på främlingsrädsla och populism har inte där att göra. Det som är intressant är att sd inte har ett enda förslag på hur de människor som lever i utanförskap ska komma in i samhället. Deras lösning är assimilation, vilket jag inte tror på, men inte ett ord om hur det ska gå till. Människor måste få ha kvar sin egen identitet men självklart ska svenska lagar följas. Men mänskliga rättigheter ska gälla alla.

Förutom främlingsfientlighet står ju sd också för intolerans. Bland annat handlar det om intolerans mot homosexuella. Där finns det ju tyvärr hela stater i Europa som tycker som de. Litauens förbud att tala positivt om homosexuella är ett i raden av sådana yttringar.

Men även den engelska kyrkan har gett sig in i debatten om homosexuella ska få gifta sig i den svenska kyrkan eller inte. I ett brev till den svenska ärkebiskopen har den engelska kyrkans representanter påtalat att det är problematiskt att svenska kyrkan erkänner vigsel av samkönade par. (SvD). Lyckliga blir då naturligtvis de som motverkar hbt-rättigheter inom Svenska kyrkan och skriver därför ett debattinlägg som handlar om att svenska kyrkan blir isolerad från andra kyrkor. För mig är det självklart att man ska ha rätt att älska den man vill och även få det befäst genom en vigsel i kyrkan om man vill det. Läs gärna Karin Långström Vinges, präst i svenska kyrkan, blogginlägg om detta.

Om någon orkat läsa så här lång så önskar jag honom eller henne en solig och varm dag. Jag tänker i alla fall njuta av solen. Skåpen får vänta.

Vad är en mänsklig rättighet

När jag i stället för att städa skåp blir sittande framför datorn och surfar runt lite bland tidningarnas artiklar hittar jag några som jag bara känner att jag måste kommentera på något sätt. Händelser som sätter igång tankarna.

Först till Visby. En stad som jag lärt mig tycka mycket om de gånger jag varit där under Almedalsveckorna. Inte bara för det som händer just då utan själva staden och dess atmosfär. Som vittnar om en historia. Visst kan nattlivet vara livat under Almedalsveckan men så vitt jag vet slutar det inte med bråk och förstörelse. Det behövs inte tillkallas extra poliser för det i alla fall. Att det var många poliser där i år har att göra med andra saker.

I dagens tidning kan vi läsa att den så kallade "Stockholmsveckan" när tydligen kroglivet flyttar från Stockholm till Visby för att supa och röja, äger rum just nu. Och det verkar som om festandet just går ut på att ställa till skada. Misshandel och rån följer i spåren. Visst har ungdomar i alla tider festat. Och visst har säkert ett och annat slagsmål förekommit men inte så till den grad att det behövs extra poliser. Jag undrar var föräldrarna finns och det egna ansvaret för sitt liv. När veckan är över åker ungdomarna tydligen någon annan stans.

Så till motsatsen. I Litauen har man infört en morallag som förbjuder att positiv information sprids till barn och unga om till exempel homo- eller bisexualitet, polygami, flera typer av våld, spel och dobbel, hypnos samt dåliga vanor vad gäller mat, hygien och motion. (SvD) Undrar förresten om det också är förbud mot positiv information om alkohol.

Verkligen ett steg tillbaka mot censur och strypande av yttrandefriheten. Litauen har skrivit på Europakonventionen om mänskliga rättigheter vilket de bryter emot när man inte fritt får ta emot information. Amnesty påtalar att det riskerar att de mest utsatta barnen blir hårdast drabbade och isolerade när man inte får information. Visst är det viktigt att informera om hur man äter rätt och sköter sin egen hälsa men i detta fall blir det motsatsen och censur av det fria ordet.

När det gäller homosexuella så har många av de forna öststaterna en mycket negativ attityd. För mig är det fullständigt obegripligt att andra ska ha synpunkter på vem man älskar. Det måste väl vara vars och ens ensak.

Både när det gäller yttrandefrihet och tolerans måste de EU-länder som värnar detta ta ett stort ansvar för att få med övriga länder så att alla medborgare i EU:s länder har samma mänskliga rättigheter. Som liberal är detta en mycket viktig fråga för mig.

Så till det tredje.

Idag träffas EU:s migrationsministrar för att diskutera en gemensam asyl och flyktingpolitik.(DN) Det blir ingen lätt historia för länderna är djupt splittrade. (DN). Jag anser att det behövs gemensamma regler för mottagning och prövning men hur man ska få länder som Italien och Grekland att acceptera humana regler för detta är en gåta. Jag kan visst förstå att Italien och Grekland får ta emot många som kommer i båtar över Medelhavet. Och att det kan vara ett problem. Men man får aldrig glömma att det är människor det handlar om. Och att man ska behandla dessa på ett humant och värdigt sätt. Även dessa människor har mänskliga rättigheter. Kan EU enas om regler om mottagande som är värdiga ett demokratiskt land så har man nått långt.

Sedan finns det en hel del kvar att önska när det gäller både mottagande och rättssäkerhet i den svenska asyl- och flyktingpolitiken men det tar jag upp vid ett annat tillfälle. Jag håller dock inte med dem som tycker att EU inte ska ha en gemensam flyktingpolitik. Det måste ju vara bättre att jobba för att fler länder tar emot flyktingar. Under värdiga former.

På något sätt hänger de här tre olika händelserna ihop. Det handlar om mänskliga rättigheter. Är det en mänsklig rättighet att få supa loss och förstöra? Inte är det det. Jag skulle önska att barn och ungdomar kunde inse vilken förmån vi har som bor och lever i ett fritt land. Där du har rätt att tycka och säga vad du vill så länge som det inte leder till handlingar som skadar någon. Och där du själv får göra val i livet. Du får själv välja vem du vill älska. Även om det skulle råka vara en person av samma kön som du själv. Du får resa vart du vill (nästan i alla fall) utan att behöva färdas med risk för livet i en båt över Medelhavet. Ingen behöver vara utan mat för dagen. Och du får äta mat som är onyttig. (Även om det kanske är bra att äta nyttig mat ibland). Men du tar eget ansvar och väljer själv. Det är rättigheter vi måste vara rädda om. Missbrukar vi rättigheter leder det ofta till förbud.

Minskat nyföretagande – en utmaning

Inför valet till Europaparlamentet var jag på ett seminarium i Bryssel tillsammans med liberaler från andra EU-länder. I sig berikande och intressant att få träffa personer från andra delar av Europa som delar samma värderingar som jag. Men inte bara samma värderingar utan också samma uppfattningar om hur problem ska lösas. En uppfattning som var gemensam var att den ekonomiska krisens lösning ligger i företagandet i de små och medelstora företagen. Något som gladde mig eftersom jag ju jobbar som projektledare med att stimulera och inspirera kvinnors företagande.

Idag kommer siffror som visar att nyföretagandet i Sverige minskar med 16 % första halvåret i år jämfört med första halvåret i fjol. (DN)Det är oroväckande när vi nu behöver fler nya företag. Sverige behöver öka nyföretagandet för att inte vara på samma nivå som andra EU-länder. Fast Nyföretagarcenter har mer besök än någonsin vilket indikerar att många är intresserade men inte vågar ta steget att bli sin egen.

Precis som också framgår av artikeln i DN så är det viktigt att landsting och kommuner vågar lämna ifrån sig utförandet av vård och omsorg. Självklart inte den finansiella biten. Vård och omsorg ska finansieras av det gemensamman. Men det behöver inte alltid vara det gemensamma som ska utföra det utan att de som kanske idag jobbar inom dessa områden får en möjlighet att själva ta över och driva vidare ensamma eller tillsammans med andra.

Eftersom de flesta som jobbar inom vård och omsorg är kvinnor skulle en mer tillåtande attityd från kommuner och landsting att öppna upp för andra aktörer öka kvinnors företagande. Men det räcker inte bara med en tillåtande attityd, man måste också ge reella förutsättningar för ett övertagande av kommunal verksamhet.

Strax före semestern fick jag på jobbet besök av tre unga kvinnor på väg att starta eget. Entusiastiska och långt framme med sina planer. Jag har träffat många andra kvinnor som vill utveckla sitt företag och sitt företagande. Jag tror att det finns möjligheter.

Att vara egen företagare innebär mycket jobb men också mycket glädje och tillfredsställelse. Det innebär att man får frihet och möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det innebär både frihet att lägga upp sitt liv men också ett stort ansvar. Särskilt om man har personal men också mot andra intressenter som kunder och leverantörer.

Självklart är det lättare för en person som ska sälja konsulttjänster att ta steget och våga än för den som måste investera i lokaler och utrustning eller ska börja producera något. Som konslut räcker det ofta i början att ha ett skrivbord och en dator och telefon i hemmet. Uppdragen utförs ute hos kund.

Med tanke på den minskning i nyföretagande som skett så finns det en stor utmaning i att vända den trenden. Jag har möjligheten under några månader ytterligare detta år att jobba för att fler kvinnor startar företag eller utvecklar ett företag de redan har. Den möjligheten ska jag verkligen ta. Tyvärr så är projektpengarna slut efter nyår så det gäller att hitta nya vägar för att fortsätta det arbete som påbörjats. Mer om projektet finns att läsa på QVIM:s hemsida.

Förutom att de företagsbefrämjande organisationerna måste jobba för ett ökat företagande så måste också attityder till företagare och företagande förändras. De allra flesta företagare är seriösa och hårt arbetande människor. Det är den bilden som måste spridas, inte att företagare är utsugare som själv roffar åt sig höga bonusar och vinster. Tyvärr så är det de senare som får stora rubriker i media. Här måste också media ta sitt ansvar.

Viktiga frågor inom EU

Börjar så sakteliga trappa upp från "stand-by" läge för att börja jobba nästa vecka. Men jag måste också trappa upp politiken. En bra början är väl att komma igång med kommentarer på bloggen.

Det som är aktuellt idag är ju vad som kommer att finnas med i det så kallade Stockholmsprogrammet som är avsett att ange hur det gemensamma arbetet inom EU på brottsbekämpningens område och asyl- och migrationsområdet ska gå till. Integritetsfrågorna har satts i fokus genom demonstrationer och diskussioner. Det är bra.

Det är oerhört viktigt att EU samverkar i den internationella brottsbekämpningen men för den skull ska inte de enskilda medborgarnas mobiltelefonsamtal eller internetvanor kartläggas. Redan idag kan man knappt ta ett enda steg utan att det registreras. Rätt använd kan ny teknik vara till ovärderlig nytta i samhället. Men i fel händer kan den bli förödande. Debatten om integritetsfrågorna tenderar ibland att bli obalanserad. I denna fråga som i nästan alla andra frågor finns det inget svart eller vitt.

Så länge som det finns illvilliga människor som vill förstöra för andra genom att begå olika typer av brott så måste dessa bekämpas med alla möjliga medel. Eftersom brottsligheten idag blir alltmer gränsöverskridanden behövs det också gränsöverskridande samarbete för att ta fast brottslingarna. Men detta måste också göras så den enskilda medborgaren blir inblandad så lite som möjligt. Det är inte heller ok att göra enskilda företag till poliser, antingen det gäller att kolla vilka som fildelar eller det gäller flygbolag som ska se till att alla som flyger med deras flygplan verkligen inte reser på falska dokument.

Det sistnämnda hör ihop med EU:s asyl- och migrationspolitik. Det är absurt att flygbolagspersonal ska få ett avgörande över om en person ska få sin sak prövad av de myndigheter som är avsatta för det och ska ha kunskaper om situationen i landet och mycket mer. Ska ha, som sagt, även om inte alla har det.

Jag tycker att det är bra med en gemensam flyktingpolitik. Europas länder måste dela på ansvaret att ta emot dem som har behov av skydd. Jag tycker också att det är bra med en arbetskraftsinvandring. Men det som gör mig lite rädd är om de länder som har det sämsta mottagandet blir norm. De som kommer hit som flyktingar är faktiskt människor och ska behandlas som sådana. Inte som djur. Europa kommer också att behöva arbetskraft inom en inte alltför snar framtid. Det gäller att snabbt ta till vara kunskaperna hos dem som finns i Sverige och Europa idag.

Det har länge funnits brister i hur svenska myndigheter fattar beslut i olika asylärenden. Gång efter annan har missförhållanden hos Migrationsverket uppdagats, personal som firat med champagne när någon blivit avvisad, personal som haft sexuella relationer med asylsökande, personal som porrsurfat, personal som tagit mutor. Migrationsdomstolar infördes för att öka säkerheten men det visar sig att dessa, som finns på tre platser i landet, har olika uppfattning i olika frågor som till exempel situationen i ett land.

Det är oerhört viktigt att de som ska fatta beslut om enskilda människor liv har rätt kunskaper och rätt värderingar.

Idag skriver DN att Migrationsverket svartlistar en jurist som fungerat som offentligt biträde till asylsökande. Juristen har på sin privata blogg skrivit förnedrande tankar om muslimer. Juristen själv påstår att han kan hålla isär sina privata åsikter och det arbete han gör som offentligt biträde. Om han har negativ uppfattning om muslimer och egentligen inte vill ha personen i landet, hur ska han kunna göra det bästa för att den personen ska få stanna. Det är en omöjlig gåta för mig.

Till sist. Inte omöjligt att förutspå men onekligen synnerligen onödigt. Jag tänker på Marita Ulvskog(s) påhopp på regeringen om den förda inrikespolitiken, i Europaparlamentet. Var det inte fråga om att försöka ligga lågt i inrikespolitiken under Sveriges ordförandeskap i EU. Och vad har inrikesfrågor att göra i Europaparlamentet. (Aftonbladet)

Utflykt till Eksjö mm

Lyckligt hemma från årets dagsutflykt. Ja, i alla fall dagens. Som gick till Eksjö som visade sig vara en mysig stad med trähus som inrymde lite av varje i hantverksväg. Plus ett stadshotell som låg vid torget. Vi klarade också av fika med hög mysfaktor. Dessutom kikade vi in en klosterkyrka i Nydala på vägen hem. Klostret var från medeltiden men i en byggnad på området var det tänkt att nya munkar från Vietnam skulle inhysas men för tillfället låg detta på is. Intill låg också fiket med våfflor och rabarberpaj. Mer om klostret och trädgården kan läsas här.

Solen stod oss bi ganska länge men vid klostret öppnade sig himlens portar och höll på att lura oss på kaffet och våfflorna eftersom åskan tog strömmen en liten stund.

En dagstur

Vad kan man göra i Eksjö? Efter denna dag kan jag berätta. Varje år brukar jag och två väninnor göra en dagstur till något sevärt på semestern. I år går alltså turen till småländska höglandet och Eksjö.

Det finns mycket sevärt i närheten bara man ger sig tid att leta. Få se om det finns något att berätta om från Eksjö. Fast jag måste nog också skriva några rader om Stockholmsprogrammet. Men det får bli när jag är tillbaka hemma.

 

Igen barn som farit illa

Igen har en familj där barn och fru far illa slunkit igenom myndigheternas nät. Det är obegripligt att en pappa lyckats hålla sina barn borta från skolan under alla år utan att någon myndighet har reagerat. Och har ingen granne sett vad som pågått? (DN, SvD)

Det måste ha varit många som gjort fel. Både myndighetspersoner som inte kollat mer och andra som inte sett eller velat se. Eftersom jag inte vet alla detaljer så kan jag inte heller avgöra var felen har begåtts. Har man levt på socialbidrag eller har mannen jobbat. Har man inte haft kontakt med några andra. Eftersom de verkar vara svenska medborgare så måste de ju ändå ha fått ett personnummer och de skulle man väl kollat ytterligare om barnen verkligen fick skolgång. Jag trodde inte att någon med dagens alla kontrollsystem och samkörningar bara kan glömmas bort så där.

Det är en oerhört tragisk historia. Barn som berövats sin frihet och inte fått den utbildning som de har rätt till. Och som förmodligen misshandlats fysiskt också. Samma sak gäller också kvinnan i familjen. Hoppas att de utsatta familjemedlemmarna nu får all hjälp den behöver.

Men framför allt får sådant här inte hända igen. Både politiker och tjänstemän måste ta sitt ansvar. Som jag skrivit många gånger förr. Barn är utsatta och hänvisade till att vuxenvärlden tar hand om dem. Brister föräldrarna eller någon förälder måste samhället ta sitt ansvar. Men ansvaret ligger också hos den enskilda människan att reagera när man ser något som inte är som det ska.

Vandring, bröllop och bin

Efter en blöt enmilavandring idag så har det inte blivit så värst mycket gjort idag. Lite tvätt mellan varven och därutöver en deckare. Tvättmaskinen som saknar en fot har flyttat sig fram till en position där den står stadigt. Bäst att den får stå där tills jag tvättat mig igenom tvätthögen. Så sakteliga genomför jag mina semesterprojekt. Fast nu är det bara en vecka kvar på den här delen av semestern. Så jag får väl sätta fart och göra några fler knop om jag ska ha ett städat hus i slutet av veckan. Undrar om det går snabbare om jag köper en trasa med Victoria och Daniel på?

För nu börjar bröllopsfebern ta fart. Lite tidigt kan tyckas. Men många souvenirer kommer det att bli och en souvenir är tydligen en skurtrasa. Media skriver att bröllopet splittrar svenska folket. De som är för monarki och de som är emot. (SvD) och Lars Ohly kräver att de inte ska få flytta in på Haga slott. (SvD) Diskussionerna kommer väl att fortsätta ända fram till bröllopet. Min egen ståndpunkt är kluven. Visst är det en förlegad regeringsform att man ska ärva makten. Men med den kompromiss som gjordes där kungen, eller regenten rättare sagt, har mycket begränsad makt så tycker jag det är ok. Frågan är vilken makt ska en eventuell president ha. Jag tror också att det stor del av det svenska folket vill ha kvar kungahuset. Och då kanske ideologisk rättrogenhet får ge vika. Visst kan det bli några fler kronor över till andra utgiftsposter i statsbudgeten om man skippar monarkin men även en president kostar pengar. Han eller hon ska göra statsbesök och hålla middagar.

Det vore olyckligt om andra viktiga frågor försvann för att man diskuterar kungahusets vara eller inte vara.

Dock krävs det ju att Victoria och Daniel blir föräldrar. Då kommer jag onekligen in på det här med blommor och bin.

Hur viktigt det är att det finns bin. Annars blir det inga frukter eller bär. Idag skriver SvD att det blir allt vanligare att man har biodlingar även i städer. Inte är det så roligt att bli stucken av ett bi men de är snällare än getingar och inte lika aggressiva. Och de behövs verkligen för att vi ska fortsatt ha en rik flora och som sagt få frukter och bär. Jag har planterat två tomatplantor som blommar friskt men några tomater blir det inte. Förmodligen för att det inte finns bin. Jag får väl leka bi själv så jag får några tomater i alla fall.

Får väl återgå till deckaren. Kan tydligen inte låta bli att ta bilder på hästar när jag ser någon. Bilden är tagen idag vid vandringen. Tyvärr gjorde regnet, som verkligen var blött, att det inte blev så många kort tagna.

Minnesdag för offren i Srebrenica

Idag är dagen då offren från massakern i Srebrenica hedras och de som man hittat sedan förra året i massgravar begravs. (SvD, DN)

1995 fördes cirka 8000 män bort från Srebrenica och mördades i skogarna däromkring. Medan FN tittade på. Jag har varit i Srebrenica två gånger för några år sedan och på minnesplatsen där de offer som hittas begravs. Jag har åkt på vägar till byar som är helt gömda under uppväxt grönska men som ingen kan beträda eftersom det fortfarande är fullt med minor i marken. Jag har träffat människor som förlorat en far eller make eller bror. Människor vars enda viktigaste samtalsämne är om just min anhörig ska hittas. Jag kommer aldrig att glömma det jag sett och upplevt. Och hoppas att detta inte händer igen.

Jag sänder min tanke till alla de som idag sörjer och särskilt till de människor jag lärt känna och tycka om.

Orden på minnesstenen som finns på minnesplatsen tala för sig själva.

Mer om mina resor till Borsnien finns på min folkpartihemsida.

Fler unga liv får inte riskeras

Jag undrar hur många ungdomar som ska få riskera liv och hälsa innan partydrogerna GBL och butandiol blir klassade som narkotika.

Igen har två unga flickor blivit medvetslösa av GBL eller det redan narkotikaklassade medlet GHB. (SvD, DN) GBL och butandiol är numera klassade som hälsofarliga varor. Ett steg på vägen men inte tillräckligt. GBL och butandiol omvandlas i kroppen till GHB varför man inte kan avgöra vilket av ämnena som man tagit. Att ta ett hälsofarligt ämne är inte ett brott medan däremot det är brottsligt att ha nyttjat narkotika. Så även om man tagit GHB kan man inte sättas dit. Man kan bara säga att man tagit GBL. Om ett medel får samma effekt som ett narkotikaklassat medel så måste ju också detta klassas som narkotika.

Redan vid den här tiden sommaren 2004, alltså fem år sedan, ställde jag en fråga i riksdagen om vad den dåvarande regeringen tänkte göra för att klassa butandiol och GBL som narkotika. Då med anledning av ett aktuellt fall i Borås då polisen riskerade att behöva lämna tillbaka 40 liter butandiol som tagits i beslag av den som sålde av ämnet till ungdomar. Här finns frågan. Efter många turer och motioner blev ämnena klassade som hälsofarliga varor och den nuvarande regeringen fick ärva frågan. Jag vet inte exakt var den ligger nu men jag får väl be någon ta reda på det. Jag tror något är på gång men det har tagit alldeles för lång tid. Det måste gå att lösa vissa saker snabbare. När det gäller ungdomars liv.

Fast å andra sidan så löser inte en narkotikaklassning problemet. Problemet kvarstår. Varför ungdomar till varje pris måste berusa sig på droger.

Det behövs dels information om drogers verkan men framför allt att ungdomar får en meningsfylld tillvaro och en framtidstro. Där finns mycket att göra. Och det måste börjas redan innan ett barn är fött. Många gånger kan man se barn som riskerar att hamna i riskzonen redan innan födseln. Skola och förskola är viktiga. Alla barn måste bli sedda. Föräldrar måste ta sitt ansvar och fråga efter vad barnen gör. Listan är lång.

Men att klassa narkotika som narkotika är en viktig del i det hela. Även om det inte alltid är så lätt eftersom Butandiol och GBL används som rengöringsmedel och har alltså även ett helt legitimt användningsområde.

Fortfarande semester

Fasligt vad fort tiden går. Snart är det dags att börja jobba igen. I alla fall några veckor innan jag packar vandrarkängorna och sätter mig på bussen söderut. Ja. En vecka kvar för att hinna med alla andra semesterprojekt. Sortera ut kläder som "krympt i tvätten". Städa skåp och annat. Fast mest ska jag bara koppla av.

Hösten blir intensiv på många håll. Så det behövs insamling och lagring av energi och tid till reflektion nu. Händelserna på Hässleholmen förra veckan med bränder och vältade bilar visar på att det finns en hel del att göra för att förbättra situationen för framförallt unga. Ständigt får integrationsarbetet nya vinklar.

Projektpengarna för kvinnors företagande tar slut vid årsskiftet. Men behovet att stötta kvinnor som driver företag eller är på gång att starta försvinner inte för det. Så det gäller att under hösten försöka hitta andra finanskällor samtidigt som så många aktiviteter som möjligt ska genomföras.

Dessutom startar valrörelsen inför 2010 års val.

Men först klädprojektet.

Semesterlugnt

Det är skönt att vara hemma efter en intensiv vecka i Visby och Almedalen. Och det är skönt att temperaturen är någorlunda normal. Det innebär att det blir lite lättare att göra lite nytta i alla fall. Mycket hemma blev eftersatt under våren när det var som mest hektiskt med jobb och valkampanj.

Jag har så här långt i alla fall hunnit köra över hela trädgården med trimmern. Det hela såg mer ut som en sommaräng i stället för gräsmatta. Fast samtidigt var det lite härligt med alla blommor som Evert Taube skriver om i sin visa, gullviva, kattfot och blå viol plus många till. Mandelblom kunde jag inte hitta. Men grannens kommentar att du har en del att göra var väl en vink om att så där ska det nog inte se ut i en trädgård.

Men jag tror att det är värdefullt att verkligen koppla av och bara vara. Så att lusten till att ta itu med jobb och annat kommer tillbaka. Världen går inte under om jag inte hinner genomföra alla "projekt" jag tänkt göra. Att bara vara innebär inte att jag inte gör något. Att bara vara kan vara att lösa en Sudoku eller lägga en patiens på datorn eller ibland också att skriva. Att ge sig ut i naturen eller läsa en deckare är också avkoppling. Förstår egentligen inte varför jag läser så många deckare som jag gör. Jag är ju emot våld. Fast en välskriven deckare handlar ju inte bara om rått våld utan också om människorna som begår våldshandlingar och deras offer. Kanske deckarläsning är ett sätt att försöka förstå våldet som sker i verkliga livet. En förövare har oftast en bakgrund som bidragit till att hon eller han tar till våld. Personer som själva upplevt våld hemma eller har utsatts för övergrepp har säkert lättare till att själv ta till våld, även om det inte behöver vara så.

Nu skiner solen så nu tar jag min deckare och går ut en stund. Disken kan vänta.

Helt obegripligt

Nu är det tyst i huset efter två dagar med två barnbarn. För visst låter det om barn. Men barn måste få låta. Och barn är barn. Barn har oss vuxna att lita till. Jag har fem och halvt åringens ständigt återkommande fråga klingande i öronen. "Eller hur mormor?" För att barn ska få veta mer både om hur saker ligger till och hur man ska vara mot varandra så är det de vuxna som måste tala om det och visa med handlingar hur man ska vara mot varandra. Barn är utlämnade åt vuxenvärlden.

Då är det för mig fullständigt obegripligt att det finns människor som tycker att det är helt ok att slå barn i uppfostringssyfte. Visserligen har vi förbud mot barnaga i Sverige men det förekommer ändå och det finns föräldrar som är positiva till det även i Sverige. Men det borde vara förbud i alla länder. Det är endast i ett fåtal länder som det är förbjudet att aga barn. Också i länder inom EU är det ok att slå barn. Och dessa länder ska kalla sig civiliserade länder som använder våld mot de mest oskyddade människorna som finns, nämligen barnen. Jag håller med Rädda Barnen som uppmanar regeringen och EU i samband med en konferens om våld mot barn att man ska göra EU till den första regionen i världen som är fri från allt fysiskt våld mot barn.

Varför ska mänskliga rättigheter inte gälla barn?

Nu bär det av hemåt från Visby och Almedalen

Om tre och en halv timme avgår båten från Visby. Dags att packa ner alla kläder med intorkat svett. Det har varit varmt och svettigt men riktigt roligt och många användbara kontakter för både det ena och det andra har skapats. Fast det ska bli skönt att komma hem.

Med lite oro spanar jag från min hyrda stuga med havsutsikt, och då är det havsutsikt rakt ut från fönstret, ut över havet där det går vita gäss. Det kan bli lite gungigt på båten. Men först får jag väl kasta mig över packningen och uppstädandet av huset.

 

Sista dagen i Almedalen

Vaknade till ett intensivt regn i morse men jag somnade om och sov till tjugo i nio. Välbehövlig sömn. Nu visar sig solen och det är snart dags för att bege sig till Almedalen för sista gången det här året. Statsministern ska tala.

Veckan har varit fantastisk med en blandning av intressanta seminarier, roliga och oväntade möten, sol och regn, och träff med barnbarnen. Möjligen har mathållningen varit lite ensidig. Åtminstone en pizza och några hamburgare för mycket.

Gårdagen var helt fri från politik. En promenad ut till Snäck i stället, för att sammanstråla med barnbarnen. Som tur var fick jag åka med hem. För under eftermiddagen släppte himlen ifrån sig riktiga duschar. Sedan fick jag sitta hemma och ta hand om vildarna medans föräldrarna fick gå ut och roa sig.

Dags att göra sig klar för sista dagen i Visby för den här gången. Ska ändå bli skönt att komma hem till vildvuxen trädgård och massor av saker att ta tag i. Trots semester. Och hinna läsa lite. För det är något jag inte hunnit göra den här veckan. Och kanske börja med träningen inför nästa utflykt till Alperna om några veckor. Även om det finns nivåskillnader i Visby så är de nivåerna jag ska förflytta mig mellan då, betydligt större.

Nu bäst att sätta fart.

Väntat och oväntat i Almedalen

Ännu en solig dag i Visby ser det ut att bli. Med en och annan molntuss kanske. Idag blir det förmodligen inte så många seminarier. Det får nog bli barnbarnen i stället.

Kan väl säga att jag började nedtrappningen lite grann redan igår. Ett halvt seminarium om företagande och EU. Sedan del av kd:s seminarium om integration. Att lyssna till Maciej Zaremba, journalist på DN, är alltid intressant. Hans beskrivning av hur vi ser på vad som är svenskt ger många tankar. Hur vi som är infödda svenskar ser röda stugor och midsommarfest som riktigt svenskt medan de som kommer från förtryck och diktaturländer ser vår grundlag som värnar demokrati som det svenska. Verkligen något att tänka över.

Kunde inte vara kvar på hela seminariet eftersom jag måste heja på Sara och Susanne som presenterade Borås folkhälsoarbete. Tyvärr lyckades inte Borås att bli årets folkhälsokommun men det är hedrande att hamna på en delad andraplats. Och att det görs mycket för folkhälsan i Borås kan man verkligen skriva under på.

Jag kan också skriva under på att i Almedalen händer också det oväntade. Det skapas möten mellan människor. Människor som man vet finns men aldrig träffat. Människor som man inte vet finns och träffar där. För att inte tala om människor som berättar hemligheter som de inte sagt till någon annan. Gårdagskvällen blev en kväll då detta hände. Men så är jag lite trött också.

Mer än halva veckan har passerat i Almedalen

Är trött efter en intressant dag som avslutades med politisk allsång. Med visor från vänster till höger. Pinsamt dock att ingen kan folkpartimarschen.

Innan dess har jag hunnit avverka några seminarier. Integrationsseminariet gav en del spännande nya tankar. Liksom lite information om vad som förmodligen kommer att stå i den proposition i höst som handlar om flyktingmottagning. Något som är viktigt att ta med sig till vår integrationsgrupp.

Dessutom lyssnade jag på ett seminarium om idrottens anslag. Något som ju i allra högsta grad berör mig som ordförande i en tennisklubb. På eftermiddagen lyssnade jag på ett seminarium om krigsbrott innan jag gick på mingel hos Almi och sedan lyssnade på Mona Sahlin. Hennes tal var sisådär. Dessutom tog Ssossarna betalt för kaffet. Det gjorde inte folkpartiet.

Nu måste jag verkligen gå till sängs. Tröttheten börjar ta ut sin rätt.