Medborgarna i centrum

Vad fort en förmiddag går. Särskilt när man håller på med det som är roligt. Idag har vi slipat de sista detaljerna för det medborgardialogmöte vi ska ha nästa vecka. Här bredvid finns en kopia av inbjudan.

Det ska bli spännande att se hur många som kommer. Hur många medborgare som vill träffa sina politiker och ställa dessa mot väggen. Första gången kommer en uppföljning att göras av vad som hänt med de önskemål som kom fram vid intervjuundersökningar som gjordes för något år sedan. Finns att läsa här. Sedan kommer ämnen som känns viktiga för medborgarna att tas upp. Kanske tryggheten på området och trafiksituationen.

En fråga som engagerar många medborgare är hur man behandlas när man blir äldre. Socialstyrelsen har nu gjort en äldreguide där över 2000 boenden "klassificerats" vad gäller olika områden såsom delaktighet, ledning mm på en skala från 1 till 5, där 5 är bäst. (DN, SvD) Exakt hur man gjort klassningen har jag inte lyckats lista ut. Mer än att man samlat in information från kommunerna. All information finns inte på alla boenden men guiden kan väl ändå ses som en bra början för att både leda medborgarna rätt och sätta press på kommunerna.

Här finns guiden. Sedan kan man klicka sig fram till sin egen kommun.

En annan fråga som är viktig för medborgarna är trygghet. Närvarande polis är något som många efterlyser. Idag förekommer mycket polisarbete inomhus på stationen. Rapporter ska skrivas mm. Men nu ska äntligen polisen få ny teknik som gör att mycket av rapportarbetet och sökarbetet kan göras medan de är ute på fältet. (SvD) Det känns som det är på tiden att även poliserna får modern utrustning. Åtminstone lika bra som de har som de jagar.

Även om denna utrustning inte kan sätta stopp för de hackare som lagt ut blinkande bilder på amerikanska hemsidor för personer med epilepsi. (SvD) Sådana blinkningar kan utlösa epileptiska anfall. Antingen är de som gjort detta fullständigt medvetna om vad de gör och då är det ett synnerligen illasinnat dåd mot funktionshindrade eller också vet de inte om vad de ställer till med och de ska de upplysas om detta. Om upplysningarna nu går fram.

Män i kommunala bolag

Idag finns en artikel i BT om mansdominansen i kommunala bolag i Borås. Av majoritetens 84 ledamöter i bolagsstyrelserna är 11 kvinnor. Oppositionen har 62 ledamöter varav 23 är kvinnor. Ingen särskilt jämställd historia.

Det finns säkert många förklaringar men en tror jag kan vara att det i flera av styrelserna handlar om mycket teknik. Bland annat den jag själv sitter i, Borås Elnät tidigare Bornet. Och tyvärr är det väl så att teknikfrågor i större utsträckning tilltalar män än kvinnor.

En fråga som är intressant är också hur många av dem som sitter i kommunala bolag som också har något annat uppdrag i någon nämnd. Jag tror de flesta som är intresserade av politik vill sitta i en nämnd där politiken hör hemma. I en bolagsstyrelse handlar det mer om ekonomi och mindre om politik. Om man får ett politiskt uppdrag så tror jag att de flesta hellre väljer ett uppdrag i en nämnd än i en bolagsstyrelse. Det känns som om bolagen inte har någon högre status. Det visar väl bland annat den tillställning där bolagsstämmorna äger rum. Alla efter varandra i snabb takt. Och i och för sig folkpartiet är inte någon större älskare av kommunala bolag men så länge som de finns borde de ha en mer framträdande roll.

Mest skola men lite annat

Skolan återkommer ständigt bland artiklar på nyhetssidor och debattsidor. Och skolan är faktiskt viktig. Det är där grunden läggs till vår framtid. De kunskaper som barn och unga förvärvar i skolan ska de använda senare i livet för att föra utvecklingen framåt. För att vi ska kunna behålla och utveckla vår välfärd och vårt välstånd. Och då menar jag inte bara inom vårt lands gränser. Att påverka övriga världen så att det blir demokrati i fler länder. Att kvinnors och barns situation förbättras över hela världen.

Det är förvisso en stor uppgift och kanske låter oöverstiglig men med en bra skola som fokuserar på kunskaper tror jag att det är möjligt. Självklart är det viktigt att hitta "nyckeln" till att barn och unga får intresse för skolan och dess ämnen. Och att de tycker att det är roligt. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att livet inte alltid är roligt. Ibland måste man också göra tråkiga saker. Därmed inte sagt att man ska plugga psalmverser eller rabbla årtal. Fast att lära texter utantill är väl inte särskilt främmande för dagens unga. Men i stället för psalmer är det hit-låtar. Helt ok.

Jag tror att det förslag som presenteras i gymnasieutredningen i morgon att kraven för att komma in på gymnasiet ska skärpas är bra. (SvD, DN) Att man måste ha godkänt i fler ämnen än svenska, matte och engelska. Det är fullständigt helkorkat att man kan komma in på en naturvetenskaplig linje med underkänt i fysik, kemi och biologi. Chansen att klara dessa ämnen i gymnasiet minskar. Det är precis som Jan Björklund (fp), utbildningsminister, säger att lura in elever på gymnasieprogram som de inte klarar av.

Tidigare har också förslaget, att skrota det individuella programmet på gymnasiet och införa ett extra år i grundskolan, presenterats. (DN, SvD) Jag tror att det sänder en signal att det är grundskolan som är ansvarig för de grundläggande kunskaperna men att stöd till dem som inte klarar kraven måste sättas in tidigare. Där behövs hela raden av åtgärder. Fler speciallärare. Tidigare betyg och utvärderingar mm.

De som idag går på individuella (bara att skriva ordet är problem) programmet på grund av att de kommit sent till Sverige ska enligt förslaget få ett eget språkintroduktionsprogram i stället för ett extra år i grundskolan. Helt riktigt. Då kan man fokusera på rätt saker.

Mera skola. Barnombudsmannen, Lena Nyberg, skriver i sin årliga rapport bland annat att det är viktigt att skolan inte utdömer kollektiva bestraffningar. (DN,SvD) Var och en är skyldig för sin egen gärning. Det är helt riktigt. Det är så ett fungerande rättssamhälle fungerar. Men det är tydligen vanligt förekommande med kollektiva bestraffningar.

BO skriver också hur viktigt det är att barnkonventionen följs i alla sammanhang. Att barn får veta att de också har rättigheter att ge sin syn på saker och ting. Hon tar också upp hur viktigt det är att man bevakar barnkonventionen även inom idrottsrörelsen. Något som jag tänker ta till mig när jag om någon vecka förmodligen blir ordförande i en idrottsförening.

Egentligen hade jag också tänkt skriva om förhållandena i Tibet och valet i Zimbabwe men jag måste göra annat än skriva men här finns en hårresande artikel om Tibet och den tortyr som förekommit/förekommer och här lite om valet i Zimbabwe.

Veckans dagar och tillgänglighet

Sommartiden är här även om inte sommaren är det. Fast solen skiner. Än så länge i alla fall. En intensiv vecka går mot sitt slut. Eller hur är det. Det kanske är en ny som börjar. Är söndagen veckans sista dag?

I Sverige är det nog det nu men inte i alla länder. Vad gör jag när jag inte vet. Jo slår upp Wikipedia. Här finns en hel del att läsa om veckan. Och konstaterar att det funnits både 8-dagarsvecka och 10-dagarsvecka. Det skulle inte vara fel om det fanns fler dagar i veckan så man han med mer. Men i längden kanske det inte har någon betydelse. Totala antalet dagar blir nog det samma i alla fall.

Detta var dagens allmänbildande del.
Jag hoppade skrivandet igår. Att åka tidigt tåg till Stockholm sitter i flera dagar. Och igår var jag dessutom i Vänersborg på årsmöte för Hörselskadades förening som revisor. Över 20 mils bilkörning känns. Så efter en avkortad tennismatch(alla kom inte) i Sandared så var jag ganska trött och inspirationen ville inte riktigt rinna till. Annars finns det som alltid mycket att skriva om hörselskadade. Jag själv är inte drabbad men känner att jag ändå har ett ansvar att lyfta fram de problem som man råkar ut för om man har någon form av hörselnedsättning. Att ha en hörselskada är ett funktionshinder som inte syns utåt i samma utsträckning som en del andra funktionshinder. Sitter någon i rullstol så vet man att han eller hon har svårt att röra sig och kan ta hänsyn till detta. Men man tänker oftast inte på att den som hör dåligt kanske inte alltid uppfattar det man säger med risk för missförstånd som följd.

Jag vet att många tycker att det är obehagligt att tala i en mikrofon. Men för dem som inte hör så bra så är det oerhört viktigt att den som talar använder mikrofon. Den som inte hör ordentligt riskerar att hamna utanför debatten och kan på så sätt inte heller göra sin röst hörd. Här måste vi alla bli bättre. Särskilt om vi vet att det finns personer som hör sämre så måste vi lägga möten och konferenser där det finns högtalaranläggningar och hörselslinga. Detta gäller både kommunala möten och möten inom olika organisationer.

En sak man ofta glömmer i sammanhanget är att också den som ställer någon fråga bland åhörarna också måste höras. På den tillställning jag var på i Stockholm i veckan, introduktionskurs vad det innebär att sitta i ett insynsråd i en myndighet, hade man glömt bort detta. Så vi som satt långt bak i salen hörde knappt frågorna där frågeställaren var vänd framåt i salen och några dessutom pratade skånska (inget ont om skåningar men ibland är det svårt att förstå). När det inte ens fungerar i regeringens egna lokaler hur ska då målet som om att statens myndigheter ska vara tillgängliga för funktionshindrade år 2010 uppnås.

I en rapport från Handisam som ännu inte är publicerad men recenserad i SvD häromdagen är denna organisation kritisk över att man inte kommit längre. Ska i alla fall ta upp frågan nästa vecka vid vårt möte med Skatteverkets insynsråd. Hur långt man kommit.

Detta var väl dagens opionsbildande del.

Det heter ju inte längre handikapp utan funktionshinder. Vi diskuterade vid gårdagens lunch vad man nu ska kalla handikapptoaletterna i fortsättningen. Funktionshinder toalett låter inte särskilt tilltalande. Mitt förslag var tillgänglighetstoalett. Varför inte?

Jag återkommer i ett nytt inlägg till dagens nyhetsdel.

Arg som ett bi

Bäst att jag skriver direkt när jag är arg. Något måste göras åt trafiksituationen på Åsvägen som delar Hässleholmen i två delar. Nästan varje gång jag passerar busshållplatsen vid Fjärdingsskolan är det människor som går vid vägkanten och oftast ska hinna med en buss som står vid hållplatsen. Idag var det ett par killar som gick på vägen och som bara helt plötsligt såg ut som om de skulle kliva rakt ut framför min bil. Jag kör lite saktare där, särskilt när jag ser folk på vägen men idag fick jag tvärnita. Det är inte säkert att de hade gått ut rakt framför mig men det såg verkligen ut så.

De här killarna hade förmodligen inte gjort sig omaket att gå i tunneln under vägen även om den varit upplyst och lagad men ett staket mitt i gatan kanske hade gjort saken bättre. Jag och många med mig bara väntar på att en olycka ska hända. Jag är glad att det inte var jag idag.

Rondellerna som byggs kommer inte att lösa problemen utan jag tror det behövs en omfattande omplanering. Varför Åsvägen måste vara genomfartsgata är obegripligt för mig. Det kanske ska vara hastighetsbegränsning vid Fjärdingskolan med en liten påminnelseskylt som blinkar att nu kör du för fort.

Gatunämnden har lovat fixa tunnlarna. När kan man fråga sig? De läcker och det finns buskage kring dem. Dessutom dåligt upplysta. Detta är det minsta man kan begära att det görs skyndsamt.

Nu ska jag lugna ned mig med Let's Dance. Så ska det låta kan jag se senare på nätet.

På tåget

Sitter nu på tåget och skriver. Inte det lättaste kan jag väl påstå. Det kränger och svänger och muspekaren hoppar hit och dit. Men jag tänkte ändå jag skulle testa om det gick. Dessutom testa mitt mobila bredband. Har jag skaffat det ska jag väl också använda det. Är på väg till Stockholm och ska på introduktionskurs som handlar om vad det innebär att sitta i en myndighets insynsråd. Jag sitter ju i Skatteverkets.

Igår blev en intensiv dag. Frisör och intervjuer och radio. Förskoleinvigning, kommundelsnämnd och årsmöte i Vuxenskolan. Plus lite till. Somnade ovaggad på kvällen.

Vaknar snabbt gör jag dock när jag läser i DN och SvD om att flickan Louise i Vetlanda fortsättningsvis ska få sin pappa som vårdnadshavare. Den pappa som dömts till rättspsykiatrisk vård för att han bland annat utnyttjat sin dotter sexuellt vid många tillfällen. Om nu detta är sant. Hur är det möjligt? Att samhället tillåter detta. Enligt min åsikt så har pappan förverkat även sin umgängesrätt med flickan och att dessutom ge vårdnadsansvaret till honom är fullständigt absurt.

Har inte socialnämnden i Vetlanda läst barnkonventionen. Även om jag inte vet alla detaljer så verkar det märkligt om socialnämnden inte lyssnar till flickan själv som vill ha en annan person som vårdnadshavare. Jag blir upprörd när människor far illa men när barn far illa så så blir jag topp tunnor rasande. Och sådana här beslut stärker inte tilltron till samhället.

Men tåget drar vidare mot Stockholm. Töreboda är passerat och jag är kaffesugen. Och jag är imponerad över det mobila bredbandet. Om ni kan läsa detta gick det också att ladda ner blogginlägget.

PS. Jag läser nu att beslutet inte kommer att ha någon betydelse för Louise eftersom hon fyller 18 snart. Detär väl bra. Men jag kan inte hjälpa att jag tycker att det sänder fel signaler. Någon som har gjort sitt barn så illa ska inte få vårdnaden om honom eller henne. (SvD)

Vällkommet förslag om arbetskraftsinvandring och att ta ansvar

Så har då äntligen förslaget om arbetskraftsinvandring kommit. (DN, SvD) Idag skickas det till lagrådet för synpunkter. Ett förslag som dessutom tar hänsyn till att om en asylsökande fått ett arbete under tiden han eller hon väntar så ska man inte behöva återvända till hemlandet om man fått ett avslag på asylansökan utan ska kunna "byta kö". En förändring som jag jobbat för och väntat på i många år och som faktiskt riksdagen redan fattat beslut om, att det ska vara möjligt våren 2006.

Om det nu inte var för den andra sidan av medaljen skulle jag vara riktigt glad. Den nya lagstiftningen ska inte gälla dem som redan har fått avslag på sina asylansökningar trots att de haft jobb. Och ändå är kvar i Sverige av rädsla för att återvända till sitt hemland. Eller för att de helt enkelt inte kan återvända. Jag är inte för retroaktiv lagstiftning men när det gäller förändringar till det bättre för människor, i en del fall kanske till och med fråga om liv eller död, så måste man kunna ha flexibilitet.

Jag beklagar att migrationsministern är så oerhört kallsinnig när det gäller att göra något för de flyktingar som ska avvisas till Irak eller Afghanistan. Visst är det bra att det pågår en utvärdering av den nya utlänningslagen. Men om det nu visar sig att de signaler som kommer nu är riktiga så har människor under tiden utvärderingen pågått farit illa i onödan. Det är inte blod- och själlösa tingestar det handlar om . Det är människor av kött och blod.

Och jag kan fortfarande inte förstå att Migrationsverket har bättre koll på vad som är en inre väpnad konflikt än UNHCR och andra internationella organisationer.

Till sist bara ett litet förvånande ögonbryn. Igår demonstrerade (v)och (mp) och (s) mot att avvisningar sker till Afghanistan och Irak. Det är inte det som är förvånande och jag hade nog själv kunnat gå med i manifestationen. Men under mina år i riksdagen saknades (s) i varje manifestation som handlade om flyktingpolitik. Men de kanske inte fick för Göran. Men sent ska syndaren vakna även där. (SvD)

Och som sagt jag gläds ändå åt det nya förslaget om arbetskraftsinvandring. Asyl blir inte enda vägen att lämna en ohållbar situation i hemlandet. Även om asylrätten självklart ska värnas. De som behöver skydd ska ha det.

Men förslaget passar inte alla. Självklart tycker (s) att det skapar oreda på arbetsmarknaden. Arbetsgivaren får för mycket makt. Och v vill inte ha möjlighet till byte av spår.(DN) Men är det inte arbetsgivaren som bäst vet vad han eller hon behöver och om det nu visar sig att man inte har asylskäl så är det väl bättre att personen som har jobb får stanna än att behöva lämna landet.

Tänk om lagen funnits när Enid kom till Sverige första gången. Då hade han sluppit förlora fyra år av sitt liv. Där kunde den dåvarande regeringen gjort något. Mer om Enid finns här.

Nåväl. Nu gjorde jag något som alltför många människor gör. Lägger skulden på någon annan. Och i det här fallet kanske det är rätt. Men i många situationer så skyller vi på någon annan när vi egentligen själva är de som orsakat det hela. Antingen för att vi gjort något eller för att vi inte gjort något. Underkänt på beror inte på att läraren är taskig (oftast i alla fall) utan på att vi inte läst på ordentligt.

I en artikel i SvD presenteras etikforskaren Ann Heberlein som skrivit en bok om detta att vi skyller ifrån oss i stället för att se att vi själva ansvarar för våra liv. Hon ger också åtta råd hur vi själva ska börja ta ansvar. Kloka råd.