Invigning av Demokratiutställning Demokrati 100 år i Borås

Har varit med och invigt utställningen Demokratin 100 År. Ja må den leva i Borås.

Utställningen demokratin 100 år reser runt i Sverige men Borås har också gjort en egen utställning med Boråshistoria. Tack Johanna Armå och Anna Rosendahl.

Demokratin måste värnas varje dag. Den hotas av populister och fake news. Hot och hat råder i överflöd i sociala medier. Liberaler var med och drev fram allmän och lika rösträtt. 

Här är det jag sa i mitt tal

"Demokrati är för mig frihet och delaktighet. Viktig att värna varje dag. Jag är glad och stolt att ha fått vara en del av demokratin på högsta nivå under min fyra år i Sveriges riksdag. Demokratins högborg. Det var stort och högtidligt och ansvarsfullt.

Men hade inte kvinnor och män i början på 1900-talet kämpat för kvinnans rösträtt till riksdagsval hade inte jag eller någon annan av de andra 13kvinnorna från den här valkretsen kunnat bli riksdagsledamöter och vara med och påverka vårt lands framtid. Den första kvinnan härifrån röstades in 1961. Gördis Hörnlund

Redan från slutet av 1800-talet kunde ogifta kvinnor få rösta i kommunala val och var även valbara till kommuner i vissa frågor som skola och fattigvård.. Gifta kvinnor var omyndiga och stod under förmyndarskap av sina män. Om man hade egen inkomst fick man rösta.

De första kvinnorna blev valda till kommunpolitiker 1910. I Borås stadsfullmäktige valdes första kvinnorna in 1919. Elin Odencrants var den av dessa som blev mest känd för sitt politiska arbete.

Men för kvinnor att få rösta och väljas till Riksdagen dröjde det trots att det var många som kämpade. Främst liberaler och socialdemokrater men även högerkvinnor.

Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt bildades 1903. Som också gav regelbundet ut en tidning Rösträtt för kvinnor med innehåll  om vad som hände i Sverige på rösträttsfonten men också i andra länder som var föregångare när det gällde rösträtt för kvinnor. Till exempel Finland och Ungern.

Senare bildades också lokala föreningar till landsföreningen bland annat i Borås 1908 där Leonore Odencrants var drivande. Mor till nyss nämnda Elin.

 Alla tyckte inte att kvinnor skulle ha rösträtt.

Ett första förslag till kvinnors rösträtt från en liberal regering 1912 röstades ner i 1:a kammaren. 

Argumenten mot kvinnors rösträtt var många.  En av de lite märkligare var att kvinnornas stora hattnålar var livsfarliga och att hattarna var för stora så de skymde utsikten i kammaren.

Mer vanliga argument som tyvärr ibland kan höras än idag var att kvinnans plats är i hemmet.

Någon hänvisade till att det bara var kvinnor på överblivna kartan som krävde ”trösträtt” som kompensation för sitt misslyckande.

Till sist försvann motståndet och lagen ändrades 1921.  Och även gifta kvinnor blev myndiga

I januari 1922 trädde för första gången kvinnor in i Riksdagens två kamrar. 1 liberal i första kammaren Kerstin Hesselgren och 4 ledamöter i andra kammaren 2 socialdemokrater Agda Östlund och Nelly Thuring, 1 liberal Elisabeth Tamm och 1 höger Bertha Wellin. Det var en stor dag för kvinnorna.

Även om kvinnorna fick rätten på sin sida så var det inte självklart att männen släppte fram kvinnorna

på listor eller på högre poster. Det tog tid. Det dröjde till 60-talet innan kvinnorna fick mer att säga till om. Men kvinnorna bidrog till att andra ämnen kom upp på agendan. Sociala reformer och kvinnors rättigheter. De lade grunden till dagens välfärd.

Men det finns fortfarande utmaningar. Det är inte självklart att de politiska församlingarna är helt representativa när det gäller högre poster. I Borås är visserligen kommunfullmäktige ganska jämnt när det gäller könsfördelning men när det gäller ordförande och viceordförande poster i nämnder och styrelser ser det inte lika bra ut. Här har vi i alla partier något att göra för att öka jämställdheten.

En hård ton och onyanserad debatt har trätt in i politiken och politiker är utsatta för hat och hot. Där är kvinnor särskilt utsatta. Det är ett hot mot demokratin. Där har vi alla ett ansvar.

Kvinnor som lever i hederskulturer och styrs av sina män måste också uppmärksammas.  Om de röstar så röstar de förmodligen som mannen säger. Vi vill inte ha tillbaka det patriarkala samhället med omyndiga kvinnor som fanns för 100 år sedan. Alla ska ha samma demokratiska rättigheter.

Till sist. För mig är det viktigt att värna demokratin och ta tillbaka den respektfulla debatten. Det var i folkrörelserna och civilsamhället de demokratiska rörelserna började.

Därför vill jag också avsluta med att påtala hur viktigt Civilsamhället är för demokratin och att det måste stöttas så att den skolan för demokrati består. "t

Överenskommelsen i Borås - Från motion till 17 IOP:er på 10 år

Just nu känns det värdefullt att tänka tillbaka på när man bidragit till något positivt. Att varje människa kan göra skillnad. Men självklart kan man inte göra det ensam. Jag har alltid varit en föreningsmänniska. Alltsedan jag fick följa med mormor till kyrkliga syföreningen. En förening som gjorde gott för andra människor. det syddes och såldes på auktion och pengarna gick till världens alla länder. Där lärde jag mig att jorden var större än Västra Husby där jag växte upp.

Sedan har mitt engagemang fortsatt i olika föreningar. En värdefull lärdom man får i föreningar är demokrati och att ta hänsyn till varandra. 

Välfärdsarbetet startade också i olika föreningar innan det offentliga tog över. Men det offentliga klarar inte allt själv. Där kommer föreningslivet eller det man idag kallar civilsamhället eller idéburna sektorn in.

År 2008 gjordes en Överenskommelse mellan idéburna organisationer, Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting. Den byggde på sex principer hur man ska samverka med varandra. Tanken med den centrala överenskommelsen var att det skulle göras kommunala och regionala överenskommelser. Överenskommelsen byggde på en utredning av Peter Örn och den minister som var ansvarig var Nyamko Sabuni.

Som liberal och föreningsmänniska tyckte jag ju detta var viktigt och motionerade om det i Borås kommunfullmäktige. 2011. Sedan gick det en tid. En tid till.

Jag fick vara med och utveckla en överenskommelse i regionen som ”idéburen” under tiden. Motionen bifölls 2013 och skulle hanteras av Sociala omsorgsnämnden. Gick en tid till.

Under tiden kom jag med i en beredning i regionen som politiker efter valet 2014. En beredning som bestod av hälften politiker, en från varje parti, och hälften idéburna. Beredningen medverkade till i regionen införandet av den Överenskommelse som jag varit med och arbetat fram genom att en politiker och en idéburen besökte alla nämnder och de största idéburna organisationerna och informerade. En jätterolig tid.

I början på 2015 hade inget hänt och jag som då blivit ledamot i den nämnd i Borås som skulle hantera Överenskommelsen ställde frågan vad man gör. Visade sig att frågan hade flyttats över till en annan förvaltning. Vet inte riktigt hur. Vid tillfälle råkar jag på förvaltningschefen för denna och frågar vad han gör åt saken. Efter en fråga i KF, just denna dag 26 mars 2015, och en debattartikel från mig tar det hela fart. 2016 finns en överenskommelse som tagits fram genom dialogmöten mellan de idéburna och kommunen. Politiker från alla partier var med.

Numera finns det många samarbetsavtal mellan kommunen och idéburna organisationer. En form är så kallade IOP:er. Idéburet offentligt partnerskap. Jag själv finns med i några föreningar som har en sådan IOP.

Idag med mötet med Beredningen för Medborgarinflytande, en beredning med alla partier representerade, fick vi föredraget ett förslag på revidering av Överenskommelsen där man tagit lärdom av de år som gått.

Många tycker att Överenskommelsen är bra. Har bidragit till mycket viktigt socialt arbete inte minst när det handlar om integration och delaktighet i samhället.
Jag är stolt att jag kunnat vara med och påverka detta men jag hade inte kunnat göra det ensam. Kanske någon annan hade motionerat om det om inte jag gjort det. Många har varit med och arbetat fram hur det fungerar idag. Klart är att civilsamhället eller vad man nu väljer att kalla det behövs. Inte minst nu under och efter pandemin.

En helt vanlig tisdag i coronatider

Vaknar och kollar in Apple Watch på armen med lite grusiga ögon. Efter lite kisande konstaterar jag att

den är halv sex. Ja. Jag gick ju och lade mig ganska tidigt så det är ok att stiga ur sängen. Jag har ju lite att göra idag. På med mjukisbyxor och raggsockor och den vanliga mjukisklänningen. Inköpt på rea på ICA Maxi. Egentligen väl en sommarklänning men med svarta varma koftan på känns det varmt och skönt så här på morgonen. När innertemperaturen inte hunnit gå upp i dagsläge. Stoppar i mig den vanliga frukosten. Kaffe, knäckemacka med ägg och kaviar plus ett digestivekex med ost på. Äts framför Nyhetsmorgon på TV. Väljer TV4s morgonprogram framför SVTs. Lite mer skratt och en del mer lättsamma inslag blandat med seriösa och nyheter. 

Läser morgontidningen digitalt och idag hittar jag mig själv på bild. Inte första gången som den bilden är inne. Den är egentligen inte på mig utan en sverigedemokrat i talarstolen. Jag får hänga med som 2:e v ordförande i kommunfullmäktige. Fast utan namnpresentation. Jag hoppas ingen misstolkar det hela och tror att jag är SD. Dagens sudoku avverkas också. Digitalt förstås. Lite candy crush också.

 

Tisdagsmorgnar är lite speciella. Särskilt nu under corona. Det är handlingsdags för det är ju pensionärsrabatt. Det är minst folk på morgnarna. I början av pandemin brukade jag åka riktigt tidigt men numera klarar jag av morgonproceduren med frukost först. Idag var det också dags för att fylla på bubbellagret så då måste mathandlingen justeras efter bubbelaffärens öppettider. 

Jag hade som sagt en del att fixa idag så det blev lite mejlskrivande och lite kassörsuppgifter innan det bar av till affären. Med munskydd på. Märktes att det varit pensionsutbetalning. 

Synkroniserade inte riktigt tiden så det blev en kortare promenad i väntan på att bubbelaffären skulle öppna. Passade på att inhämta några bollar mm från närmaste Pokéstopp. Och tog ett foto på de röda hundarna bakom Åhaga. Jag tycker det är tråkigt att de lever ett så undanskymt liv. Konstaterade också i bubbelaffären att det varit pensionsutbetalning.

 

Väl hemma efter handlingen var det dags för dagens första digitala möte kring ett av mina ideella åtaganden. Samtidigt väntade jag förgäves på att den utlovade solen skulle komma fram tills mötet var över. Fick bli lite mat så länge. Plockade fram hemmagjorda raggmunkar ur frysen. Under coronatiden har jag gjort lite sådant som jag inte brukar annars. Som att baka frukostfrallor och som sagt göra raggmunk. Fortfarande ingen sol när maten var uppäten. Lite kallt och kände inte för någon promenad. Fick bli en joggingtur i stället för dagens vandring. Har blivit rätt mycket spring det senaste.

 

Efter dusch och ”uppklädning” lite mer ”kontorsjobb” innan dagens nämndmöte. Digitalt förstås. Flera intressanta informationer så det blev lite längre än vanligt. Varför jag missade att Rotarymöte. Apropå kläder så försöker jag ha något lite snyggare på överkroppen när det är möte. I övrigt är det mjukisbyxor och raggsockor på resten av kroppen. 

 

Hamnade till slut i TV-soffan igen. Inget speciellt intressant program så det blir mer fokus på candy crush och lite kex med ost och Påskmust. Inte särskilt nyttigt men något roligt måste man ju ha i dessa tider. 

 

Så här kan en helt vanlig tisdag se ut i coronatider. Det är lite surrealistiskt att i stort sett mesta tiden vistas i hemmet. Det är här som allt händer. Förutom handling en gång i veckan och de dagliga promenaderna där jag någon gång ibland träffar någon jag känner eller bara pratar väder med någon jag aldrig sett förut men som liksom jag är pratsjuk. Annars träffar jag andra genom datorn och kanske genom sociala medier. 

Klart jag längtar efter att få börja leva ett normalt liv. Kunna resa till Stockholm och hälsa på vänner. Ha möten på riktigt. Det blir inte detsamma att bara ses via nätet. 

Nu är det nog i alla fall dags att sova och innan dess kanske sätta någon siffra i kvällens soduko. Bästa sömnmedlet att stirra på en lite svårare sudoku.

I morgon är en annan dag. Då är det lite annorlunda. Ska vara ordförande på SVs årsstämma och då inte hemifrån. 

 

Året 2020 - del 3 Handling , vandring och digitala möten

 Så här de sista dagarna på året brukar jag göra en sammanfattning av året som gått. Det här året har inte varit som andra. Jag har redan skrivit några inlägg. Ett som handlar om före corona och ett om den första tiden med corona. Och några om julförberedelser och  julafton i coronatider. Men det har hänt en hel del däremellan. Trots allt en hel del roligt. Det har varit att gilla läget och göra det bästa av situationen.

 Jag har försökt följa rekommendationer men har till exempel själv handlat. Fast de så kallade 70plussarna (ogillar mycket att alla över 70 klumpas ihop till ett kollektiv) skulle låta någon annan handla. Alltså smög nånannanismen sig också in här. Men vem är någon annan. Förvisso hade nog inköpen legat på en lägre nivå. Det har blivit lite onödiga saker vid stundens infall.  Som ett miniväxthus eller lite för mycket godis. ”Man måste ju unna sig något”. Det jag försökte odla i växthuset åt mördarsniglarna upp och för mycket godis är aldrig bra.

 I början blev det att raskt hoppa ur sängen på söndagsmorgonen och hoppa i jeansen och styra kosan mot Ica Maxi. Inte svårt att hålla avstånd då och där kan väl sägas. Nästan en känsla av ödslighet. Många tidiga söndagsmorgnar blev det men skönt att sedan i lugn och ro avnjuta söndagsfrukosten.

Framåt hösten började jag handla på lite annorlunda tider men absolut inte en fredagseftermiddag. Men jag tror stegen i affären blivit de dubbla. Många svängar för att inte stöta ihop med någon annan.

 Ett och annat ovänligt ord som att kom inte för nära har det nog blivit. Både i affären och på andra ställen. Att ”fräsa” åt någon annan eller att hålla människor på två meters avstånd är inte min stil men pandemin och alla rekommendationer har förändrat beteenden, både hos mig och andra. Jag har inte alltid varit nöjd med mig själv. Lite är det nog så att tillit till andra har naggats i kanten. Man vet ju inte om personen som kommer för nära har lite ont i halsen men inte bryr sig.

 Mestadels har jag varit för mig själv hemma eller ute och vandrat. Någon springtur också. En del frivilliga men några för att hinna hem eller till bilen innan åskan eller ösregnet slår till. Bor ju nära skogen men ibland har det blivit en annan av Borås fina vandringsleder. Eller en promenad längs med Viskan inne i Borås. Blivit mer än 150 mil. Det som har varit ljuset i tillvaron har varit alla digitala möten. Både föreläsningar, nämndmöten och ett och annat ”drinkmöte”. Jag är glad att jag kan rådda en dator eller padda. Och lite sällskap har jag haft på mina ensamma vandringar. Någon tyckte jag skulle börja med att samla pokémon. 

Ett av de första digitala mötena var ett AW-möte anordnat av Liberalerna i Västmanland där hela landets Liberaler var inbjudna. Egentligen skulle Liberalerna haft sitt Riksmöte i Västerås vi den tiden men självklart blev det inställt. I stället var vi några som träffades digitalt och minglade. Ett möte som betydde väldigt mycket för mig. Osäkerheten kring viruset och att alla över 70 skulle stanna hemma gjorde att jag inte mådde särskilt bra. Insikten att det fanns ett sätt att umgås trots karantän gjorde att jag kände mig bättre till mods.  Även om digitala träffar aldrig kan ersätta fysiska möten.

 Jag har ändå gjort några utflykter och varit med på en del fysiska möten och träffar men det kommer i nästa kapitel.

 

 

 

 

 

En annorlunda julafton - men inte

  Julafton 2020 är snart till ända. En julafton som varit annorlunda i år. Coronan har lagt en våt filt över firandet. Och ett nytt ställe att träffas på. Men ändå har det varit lite samma. Firat med i stort sett samma människor som de senaste 19 åren. Ja, några  av barnen var inte födda första gången. Vi var 8 personer som ju är en rekommendation om max antal man ska vara. Och högt i tak. Det gick att samlas fast hela tiden fanns tanken på att inte komma för nära. Ta mat en i taget. När det var dags för den obligatoriska julpromenaden ta på ytterkläder en i taget. Men det fanns både skinka och Jansson och sill att äta. Och både Kalle och Bertil Jonsson fanns på TVn. Lite annorlunda julklappsspel. Lite färre julklappar. Fast antalet har minskat år från år. Själv valde jag Swish-varianten i stället för att jaga julklappar i affärer även om jag tror att affärerna inte har varit lika trånga i Borås som i storstäderna. Har kollat lite utanför. Själv fick jag jättefina smycken med stenar i regnbågsfärger och en kalender med bilder på barnbarnen. 

Senare hälften av julaftonen har jag tillbringat hemma framför TVn med ett glas vitt vin men tröttnade på tomten är far till alla barnen. Lite dålig stämning. Spelar i stället Peter Jöbacks julskiva. Ett bra avslut på en trots allt bra dag. Så skönt att det gick att träffas på ett säkert sätt. 

Klockan har passerat midnatt och kvällen har gått över i juldag under tiden jag skriver detta. Dags att sova. I morgon är en ny dag. Kommer att ta det lugnt några dagar för återhämtning efter en intensiv höst. Med politik och som president i Rotary. Allt har tagit mycket mer energi än vanligt. Men en lång vandring blir det i morgon och sedan kan jag med gott samvete läsa någon bok som jag inte har hunnit läsa. 

Men pandemin kommer fortfarande att ställa till det. Bara att inse det och rätta in sig i ledet och gilla läget. Många fler digitala möten lär det bli. God fortsättning på julen alla. 

En dag med grovarbete - även en tant kan själv

 Veckor och dagar går men coronan består. Fast livet måste gå vidare. Är det stopp i handfatet måste det ju fixas. Och i dessa tider vill man ju inte ha in någon främmande karl i huset. Ja, oftast är det karlar som fixar avlopp. Så det är bara att ta tag i det hela själv. Äckligt men skönt när rören är på plats och vattnet rinner igenom igen. 

När det lider mot jul måste man ju städa. Även om jag inte har samma intentioner som man hade en gång förr i tiden så är det ändå skönt när dammråttorna bakom soffan och under sängen är borta. De har jag också fixat idag. Sedan kan jag erkänna att jag aldrig haft det kliniskt rent hemma. Något som mina barnbarn ställde en fråga om. 

Men även om de här två aktiviteterna, rörmokeri och städ av hela huset kändes som flera timmars träningspass tyckte inte min applewatch, den som håller koll på mina aktiviteter, att jag tränat.Så för att inte bryta min fantastiska serie med träning minst 30 minuter per dag var jag tvungen att ut och gå. Skulle bli kort men blev ändå fem kilometer. Varenda dag sedan 20 mars har jag tränat, mest gått, minst 30 minuter per dag. 

Men jag hade ju mer julaktiviteter att göra. Ta in julgranen till exempel. Inköpt igår. Något utöver det

vanliga. Varför ska man inte i dessa tider unna sig och njuta av det man kan. Det var bara det att den inte ville hålla sig upprätt. Har en lite avancerad julgransfot. Så jag gav mig på att såga bort en liten bit av foten. Hämtade fogsvansen från förrådet och satte igång att såga. Och jag lyckades. Men svettigt var det. Detta sammantaget med dagens övriga aktiviteter var väl max vad en tant, en skör 70+,  klarar av på en dag. 

Det kändes lite så men har dessutom klarat av lite Mozartkulor och griljerat 2 skinkor. Och skriva det här.

I morgon blir det klädsel av granen och utplacering av tomtar och andra juldekorationer. När jag var barn fick inte granen kläs för tidigt. Tror till och med att den skulle kläs på julafton. Men den traditionen har jag gått ifrån. 

Jag är så tacksam att jag fått vara frisk och att jag kan klara mig själv i största möjliga mån. Jag längtar efter att tillvaron ska bli som vanligt, nästan i alla fall, men tills dess gäller det att se det positiva i tillvaron. Även om många har det riktigt jobbigt. Många som redan innan coronan var ensamma är dessa ännu mer ensamma nu. Det är viktigt att hitta möjligheter för att bryta ensamhet, Jag lever själv men känner mig inte ensam. 

Förhoppningsvis kommer nästa år att bli bättre. Alla har haft ett tufft 2020. Även jag. Tänker ta det lugnt under helgerna och reflektera kring nästa år. God Jul alla. 

Året 2020 - Del 2 Första tiden med corona

För exakt nio månader skrev jag nedanstående på facebook. Beskedet att alla sköra äldre 70plussare skulle hålla sig hemma hade precis kommit. Vad blev det då av mina grubblerier?

Första tiden var otroligt jobbig. Allt roligt ställdes in. Men ganska snabbt ställdes mycket om till digitalt. Jag var med fysiskt, trots min ålder, på kommunfullmäktigemöten eftersom jag sitter i presidiet. Kändes både roligt men också lite ångestfullt. Jag skulle ju hålla mig hemma. Lite som att vara på

rymmen från hemmet. Det första kommunfullmäktigemötet efter coronarekommendationerna tog dock bara 28 minuter. Bara att besluta om att hålla fortsatta möten digitalt för hälften av ledamöterna och alla ersättare.

 

Så det jag skrev 17 mars om att gå på ett och annat möte blev verklighet. Jag har också handlat själv. Likaså detta med att röra på sig har inte stannat upp. Kanske inte så mycket spring men desto mer av gång och då långgång. Har nog avverkat mer än 150 mil. Spritat händer och hållit avstånd har jag också gjort. 

Så jag har nog klarat mig ganska bra, hittills i alla fall. Men kommit ur läget efter några månader stämmer inte riktigt. Pandemin pågår fortfarande och antalet sjuka har ökat efter en tids nedgång under sommaren. Och många äldre har farit illa.

Framförallt de som bor på äldreboenden. Många dödsfall där. Även om också yngre har avlidit. 

Men många äldre har också farit illa av ensamheten. Som inte haft samma möjligheter som jag att ge mig direkt ut i skogen och/eller inte klarar en dator.

Det som dock varit mest jobbigt är kollektiviserandet av alla över 70 år. Även om det är så att årsrika riskerar att bli sjukare så är det att frånta personen sin identitet när man inryms i begreppet 70plussare. Precis som jag inte tycker om uttrycket ”våra äldre”. Mig äger ingen. Jag är en individ med egna möjligheter och behov. 

Jag tror dessutom att just påpekandet som trummades ut gång på gång att 70+ skulle hålla sig hemma bidrog till att andra inte tog rekommendationerna på allvar. ”Det gäller inte mig. Det är bara 70+ som riskerar att bli allvarligt sjuka. Så jag kan leva precis som vanligt” En del tog nog budskapet också som att det var 70+ som spred smittan. Många årsrika har berättat att de setts på med förakt när de varit ute och gått eller handlat. Även jag har upplevt det. 

Men det har också funnits uppmuntran. En som jag blev särskilt glad över var från en person som jag inte förväntat mig att få det ifrån. En fredagskväll efter det jag skrivit nedanstående facebook-inlägg och kände mig ganska botten. ”Jag tycker du är ungdomlig och väldigt framåt och du inspirerar mig. Fortsätt att vara som du är.”

 

En hel del besvikelser har det blivit under de gångna månaderna men också positiva upplevelser som kanske inte skulle varit så speciella om livet varit mer normalt. Men det kommer i nästa nummer.

 

Facebook-inlägg från 17 mars i år

 

”Från Dancing queen till skör äldre

Mycket rör sig i huvudet på en 73-åring en dag som denna i Corona-virusets skugga. Enligt folkhälsomyndigheten är jag en skör äldre som ska skyddas. Och ska helst stanna hemma. Ok. Det kanske är så att åldern har betydelse. Men om man är fullt frisk och inte har ens haft en känning av förkylning på åtminstone ett år och tar en springtur en eller par gånger i veckan. Och går mycket. Då känner man sig inte så skör. Jag tror jag kommer att bli sjukare av att sitta ensam i mitt hus och inte träffa en människa och inte röra mig. Men som sagt man vet aldrig. Tror i alla fall att jag inte kommer att isolera mig utan gå på något möte och inte heller be grannar handla mat åt mig. Grannar som har nog med sig själva och sina barn. Men såklart. Sprita händer och följa alla andra råd. Hålla avstånd. 

 

Jag tror att det finns många friska aktiva 70+ som känner som jag. Att från att ha varit mycket aktiv, både med jobb och andra aktiviteter helt plötsligt bli förklarad som skör äldre. I princip fråntagen sin identitet. Det måste finnas sans och balans. Sedan är det visst så att alla måste vara försiktiga och ansvarsfulla.

 

Nåväl jag kommer att klara detta tror jag men jag är orolig för alla dem som inte kommer att göra det. Även om många ställer upp och hjälper till kan redan ensamma bli än mer ensamma. TV matar på med information om viruset. Till slut bir det bara virus i huvudet. Alla kanske inte har SVT-play så man kan titta på något roligt i stället för allt elände. Eller kan ha kontakt via Skype eller Messenger så man åtminstone ser en person. Självklart ska man hålla sig informerad men inte 24 timmar om dygnet. 

Här måste till kreativitet så att ingen går under på grund av grubblerier i sin ensamhet. Risken är stor att en del tar till boxen, den med vin i. Att man rör sig mindre är också en hälsofara. Förhoppningsvis kommer vi ur det här läget om någon eller några månader (”när” kanske Trump vet?) men till dess måste det som sagt till kreativitet.  Kanske låta personer som testats negativa göra hembesök kanske med en ”välspritad” padda som man får låna och på så sätt kunna ha lite mer kontakt med yttervärlden.”