Bloggvärlden och demokrati

Kunde inte hålla mig borta från bloggandet.

Ok. Jag är väl stressad då som Aftonbladet skriver. Att bloggandet har blivit en ny sorts kvinnostress. Jag känner definitivt inte stressen att behöva skriva var annan timma. Hur sjutton hinner någon med det och dessutom sköta ett jobb? Jag skriver för att det är roligt och för att "skriva av mig" när jag blir arg. Visst kan jag väl känna ibland att jag kanske borde skriva något fast jag saknar inspiration eller ämne att skriva om. Så ett eller annat tugg i tomme kanske det blivit på bloggen men det mesta skriver jag på när jag verkligen vill skriva.

Och nu kunde jag inte låta bli att skriva några rader. Dels detta om kvinnostressen enligt Aftonbladet. Jag tror att man får ta det för vad det är. Precis som med allting annat väljer man själv om man ska bli stressad av att skriva. Klart är det ens jobb att skriva kanske det är lite annorlunda. Men då har man förhoppningsvis också betalt för det. Tyvärr är det så att vi kvinnor ställer högre krav på oss själva, även till viss del samhället, oavsett om det gäller att prestera blogginlägg eller prestera i det dagliga arbetet. Förresten det är väl när man har ledigt man har tid att skriva mer. Eller?

Den andra artikeln påstår att det bara är män mellan 18-35 år som bloggar. Med tanke på den förstnämnda artikeln är debattskrivaren i SvD nog ute och seglar en del. Han skulle kanske tagit reda på fakta. Även om jag vid en snabb blick på de mest länkade bloggarna inom området politk på Bloggportalen kan konstatera att nog de flesta ägs av någon av manligt kön.

Nåväl det må vara vad det vill med detta. Artikelförfattaren uppmanar också, på grund av den påstådda snedfördelningen, att bloggarna är inget att bry sig om. Jag håller inte med honom. Bloggvärlden har kommit för att stanna och ger möjligheter för betydligt fler människor att kunna uttrycka sina åsikter än tidningarnas begränsade utrymme på debattsidor gör. Och jag tycker att det är bra att det debatteras. Och politiker ska ha ett stort öra och lyssna till de åsikter som kommer fram.

Men jag håller med honom i sakfrågan.

Det är trots allt bara ett fåtal som skriver politiska bloggar. På Aftonbladets bloggportal är det 4467 som är registrerade, även om just detta inte är en måttstock. Men det var 5,5 miljoner som röstade i förra valet.

Det är oerhört viktigt att värna den allmänna rösträtten. Så att alla de 5,5 miljonerna människor (gärna lite fler eftersom inte alla röstberättigade röstade) har en möjlighet att påverka..

Allmän rösträtt är något som människor fick strida hårt för i början på 1900-talet. Kvinnorna fick det allra sist. Tidigare fick bara de som hade pengar möjlighet att välja.
För mig är det oerhört viktigt att folkets vilja avgörs genom allmänna val. Där allas röster väger lika tungt. Sedan finns det en hel del som jag tycker behöver förändras precis. Mer lyssnande politiker som finns ute i verkligheten. Till exempel. Det finns mycket annat som kan bidra till en mer levande demokrati.


Men principen en person – en röst får vi aldrig göra avkall på. Då är vi illa ute. Då faller demokratin. För demokrati är inte att alla kan få just sin vilja igenom. Ok. Man ska ha valfrihet och man ska kunna bestämma så mycket som möjligt själv så länge som det inte skadar en själv eller någon annan.
Och för att ett samhälle ska kunna fungera behövs det vissa regler som är gemensamma och som alla ska följa. Det finns kanske de lagar man inte gillar men de ska ändå följas.

Men självklart ska debatten i bloggvärlden rasa vidare och självklart ska man lyssna till de åsikter som förs fram.
Men bloggvärlden får inte vara den som bestämmer hur beslut ska fattas. Det är hela svenska folket som avgör vem som ska styra landet. Sedan får svenska folket avsätta dem som misskött sig vid nästa val.
Rösträtten är lika viktig som att värna den enskilda personens integritet.

Sol, Irak-flyktingar och Elfsborg

Verkar som om jag skulle få flytta ut datorn i trädgården den närmaste veckan. Härligt. Det är precis som SvD skriver. Sol, sol, sol. Inte ett moln på himlen.

Började igår med att utforska Access i 2007-varianten. Helt annorlunda jämfört med tidigare versioner av programmet. Övriga program i Office-paketet är ju också ganska annorlunda. Men ett kalkylblad i Excel ser ut som det gjorde förut och ett dokument utskrivet i Word ser ju inte mycket annorlunda ut när det är utskrivet. Det är bara själva funktionerna man använder för att åstadkomma dokumentet som är annorlunda. Men i Access är även det färdiga utseendet annorlunda. Så det är bara att kasta sig ut i det okända och se hur det fungerar. Och testa alla nya funktioner. Så jag kan lära ut till andra hur det fungerar.

Men innan jag sätter igång med det tänkte jag kommentera några av dagens artiklar. (Förutom den om vädret)

Jag kan sitta här i min trädgård och skriva i lugn och ro medan koltrasten kvittrar (det gör den hela sommaren) och mina blommor lyser i solskenet. Jag är verkligen privilegierad. Medans 5 miljoner irakier är på flykt från sitt hemland. Fem miljoner som jag tror mer än gärna skulle vilja kunna göra som jag, eller åtminstone leva i trygghet i sitt eget land. Men på grund av krig och förföljelse inte kan det. Andra länder har ett åtagande genom olika konventioner att ge dessa människor skydd.

Migrationsministern skriver idag på DN-debatt att övriga EU-länder måste ta större ansvar när det gäller Irak-flyktingar. Att fler länder måste ta emot och ge skydd till dem som flyr. Det håller jag med om. Men som han också skriver så måste även USA, som i allra högsta grad medverkat till situationen att 5 miljoner irakier är på flykt, ta ett större ansvar.

Att fler länder tar sitt ansvar behöver dock inte innebära att Sverige ska frånsäga sig sitt ansvar för dem som kommit hit. Men den diskussionen tar jag inte nu.

Jag hade egentligen inte tänkt skriva något mer om FRA, inte just nu i alla fall, men kan inte låta bli att lite hålla med Fredrik Bynander, säkerhetspolitisk forskare vid Uppsala universitet, att det är dags att regeringen, Bynander skriver Tolgfors men jag menar att det bör ligga hos statsministern, tar baldet från munnen och motiverar om och i så fall varför vi behöver en FRA-lag. (SvD)

Till sist. Grattis Elfsborg till segern över IFK Norrköping med 3-0. (SvD, DN, BT)Lite tyvärr måste jag väl skriva. Jag är uppvuxen med IFK Norrköping. På 60-talet när laget hade sin glans dagar. Jag såg nästan varenda hemmamatch från det jag var 13 år tror jag. Man brukar säga att man kan byta det mesta men fotbollslag byter man inte. Jag har gjort det. Grupptrycket blev för stort för. Jag gladdes förstås när Norrköping kom upp i allsvenskan men i mötet mellan de två lagen så hejar jag nog trots allt på Elfsborg. Jag har väl blivit en riktig boråsare. Det jag sörjer mest är att jag inte gick och såg matchen. Och det är faktiskt inte heller roligt att Norrköping ligger sist.

Hålla ihop till varje pris?

Himlen är så blå som den kan bli. Och jag har flyttat ut datorn i trädgården. I skuggan. Bra med trådlöst nätverk. Dessutom är den bärbara datorn snabbare men tyvärr är mina fingrar för stora för tangentbordet så jag hamnar lite snett ibland.

Bäst att jobba på lite idag. I morgon kommer barnbarnen. Ett i taget den här gången.

Jag kunde dock inte låta bli att skriva några rader och kommentera en artikel på DN-debatt idag. Som förmörkar himlen något.

Jag har förstått att många tror att politiker ska fixa allt men när man kräver att en minister ska minska skilsmässorna så är det väl att sätta lite väl mycket tilltro till vad en politiker kan åstadkomma. Ett antal personer hemmahörande i den mest bakåtsträvande delen av kd skriver på DN-debatt att folkhälsominister Maria Larsson ska ta fram ett nytt folkhälsopolitiskt mål, Att minska antalet skilsmässor. Visserligen tycker jag också att det känns viktigt att jobba för att fler familjer kan hålla ihop. Men att fortsätta att leva i ett kärlekslöst förhållande för att hålla ihop som artikelförfattarna förespråkar kan väl inte vara det bästa för barnen. Risken för bråk är väl också större i ett kärlekslöst förhållande. Och hur ska barnen få känsla för vad kärlek är om de inte får uppleva kärlek i sin närhet.

Självklart är det viktigt att föräldrarna vid en separation tänker på barnen så att de ska känna att den fortfarande har en mamma och pappa. Att låta barnen komma i kläm när föräldrar är osams bäddar för problem. Men rätt hanterat kan en skilsmässa vara det enda rätta när kärleken tagit slut.

Även om författarna till artikeln skriver som en liten brasklapp på slutet att de inte vill skuldbelägga ensamstående föräldrar är det precis just vad de gör när de skriver att barn till skilda föräldrar röker mer, blir fattigare, blir rädda för att binda sig och råkar mer i klammeri med rättvisan.

En bloggskrivare tycker att artikeln aldrig borde ha blivit publicerad på DN. Jag håller inte med (men håller med i övrigt det han skriver). Vi har yttrandefrihet och rätt att uttrycka vilka åsikter vi vill. Som sedan andra får tycka är bra eller förkasta. Förhoppningsvis är det inte bara jag som tycker att åsikterna i just den aktuella artikeln hör hemma i en annan tidsålder.

Oavsett om man väljer skilsmässoalternativet eller försöker att lappa ihop det som är trasigt är det viktigt att man tar hänsyn till barnen. Men att leva kvar i ett kärlekslöst förhållande år ut och år in för att undvika separation tror inte jag är det bästa för barnen.

En glädjens dag

Värmen är på väg tillbaka och den misstänkte krigsförbrytaren Karadzic har gripits i Serbien och är på väg mot krigstribunalen i Haag. Vilken glädjens dag! Karadzic misstänks bland annat för att ha beordrat avrättningen av 8000 män i Srebrenica. Det som senare har kommit att ses som folkmord. (DN, SvD) Till höger minnesstenen vid gravplatsen i Srebrenica.

Han ska nu ställas inför domstol precis som alla andra misstänkta förbrytare. Jag tror att det är oerhört viktigt för den framtida stabiliteten i hela Europa. Tyvärr fattas det fortfarande en av de stora misstänkta krigsförbrytarna att ställas inför rätta, Mladic.

Jag har själv varit i Srebrenica två gånger och sett raderna av gravar med män som mördades 1995. Antalet gravar blir fler och fler vartefter man hittar massgravar i skogarna kring Srebrenica. Varje år i juli hålls nya begravningar men fortfarande fattas många. Bland annat nära anhöriga till min kompis Enid. Jag glömmer aldrig Srebrenica. Jag har kommit nära de människor som drabbats. Jag glömmer aldrig kvinnorna som jag träffade och som lever i hus nära Tuzla i den federala delen av Bosnien och vars enda samtalsämne var vem som skulle begravas nästa gång. Husen byggdes av holländska staten. Som en kompensation kanske för att det var holländska FN-soldater som inte kunde stoppa massakern på kvinnornas män?

Vi får aldrig glömma det som hände i Srebrenica och det får inte ske igen. Jag gläds med alla dem som har drabbats att en av våldsverkarna har gripits. (SvD) Låt oss hoppas att även Mladic får ställas inför rätta snart. Mer om vad jag skrivit om Srebrenica finns på min hemsida här. Och jag har också skrivit tidigare på min blogg om Srebrenica.

Hamburgerkrig och socialistskola

Även om de är underbara, mina barnbarn, så tar det kraft att ta hand om alla tre en dag. Den yngsta är 8 månader och har precis lärt sig krypa. Att jag är trött konstaterar jag när jag nästan somnar framför datorn trots att klockan bara är nio på kvällen. Men det är det värt.

Tack och lov har dock vädret bättrat sig så vi kunde vara ute. Och det verkar som om det bara ska bli bättre och bättre. Varmare och varmare.

Regnskurarna har varken höjt humöret eller lusten att skriva. Så det har varit stiltje på bloggen. Men det kanske kan bli bättring.

Jag kan inte låt bli att skriva några rader om det som allmänt börjat kallas "Hamburgerkriget". Det vill säga att Max inte får ha sin restaurang öppen samtidigt som det pågår U21-EM i fotboll i Borås eftersom Mac Donalds är sponsor till turneringen. (SvD, DN)

Att inte UEFA kan acceptera den föreslagna lösningen där Max säljer hamburgare på en annan tom mitt emot under matcherna är oerhört stelbent och oflexibelt. Men jag tycker inte heller att Max idé att ha omröstning på nätet och låta boråsarna avgöra är någon särskilt bra idé. För vad är det som säger att det bara är boråsare som röstat på GT:s hemsida och hur representativt är denna omröstning mitt i semestermånaden när många är bortresta. Det är trist för Borås som stad, inte bara alla fotbollsälskare. Det hade varit ett gyllene tillfälle att göra reklam för staden och dessutom skulle det blivit klirr i kassan för stadens turistnäring.

Men jag förstår Max som ändå försökt hitta en lösning. Och UEFA struntar väl i om det är Borås eller någon annan ort. Men för Borås hade det kunnat vara ett lyft.

Till något annat. Jag hann inte kommentera SSU:s ansökan om att starta socialistisk friskola i Borås. Nu kommer Stockholms SSU med ett liknande förslag. (DN)Jag har viss förståelse för att man vill testa friskolesystemet men att sedan eventuellt starta en friskola om förslaget skulle gå igenom är väl återigen att inte leva som man lär. Är man i princip emot friskolor borde man inte själv starta en.

Jag tycker att det är viktigt att alla fristående skolor, både konfessionella och andra, som drivs med offentliga medel följs upp mycket bättre än idag. Att man kan göra oannonserade besök till exempel. För att se hur man följer kunskapsmål och läroplaner.

Nu får det vara nog för idag. Nu börjar vitaminkicken jag gav kroppen i form av nästan en halv liter nyponsoppa att ge sig.

Tänkvärt och läsvärt

Ibland hittar jag något riktigt tänkvärt när jag surfar runt på tidningarnas hemsidor. Ofta hör det tänkvärda hemma i Anna Larssons kolumn på SvD. Så också idag när hon skriver om "lyckofascismen". Hon skriver klokt om hur vi alla rusar runt för att ständigt hitta lyckan.

Vi läser böcker, går till terapeuter eller prenumererar på positiva meddelanden i telefonen. Självklart ska man tänka positivt och visst har man mycket i sina egna händer hur man mår. Och att ta hjälp av tips och råd hur man kan underlätta livet när man har det jobbigt är inte fel. Men som Anna Larsson också skriver så är livet inte alltid glatt. Det är så livet är. Vi möts av motgångar och vi drabbas av förluster av nära och kära. Några drabbas hårdare än andra. Men det finns också stunder av fantastisk lycka. Det gäller att ta vara på dessa stunder som inte alltid bara behöver betyda att man själv lyckats med något utan kan vara en naturupplevelse eller att få träffa barnbarnen. Fast man får inte heller glömma bort att man får vara lycklig om man lyckats med något själv och också får visa det. "Jantelagen" ska inte råda.

Men att tro att tillvaron alltid är fest är nog en önskedröm. Livet är både glädje och sorg. Sedan kan man hantera motgångarna på olika sätt. Man kan själv välja att försöka ta lärdom av dem och växa som människa eller gräva ner sig i dem och bli förbittrad. Det sistnämnda är mycket lättare.

Det finns självklart en del människor som verkligen behöver hjälp för depressioner och ensamhet. De ska naturligtvis ha all den hjälp de behöver vilket kanske är lite si och så med idag.

Torsdagskväll i Borås

Jag var borta förra veckan och missade vid min snabbgenomläsning av veckans alla BT således artikeln om torsdagskvällarna i Borås och vem som betalar. Som tur är finns det uppmärksamma bloggare i kommunen, Johan Hellström. Jag håller med honom om att torsdagskvällarna är väl investerade pengar. På torsdagarna lever stan verkligen upp. I kväll kunde man till exempel välja att lyssna till EMD, tre unga snygga grabbar som inte bara fick de unga tjejerna längst fram på torget att tråna (som jag kunde se i alla fall), eller Chiquita (inte bananer, utan dansbandet).

Jag blir dock lite förvånad över att samme centerpartist som förespråkar ökade resurser till kommunen för marknadsföring, (om jag nu förstått rätt), är kritisk till att kommunen satsar pengar på sommartorsdagarna. Och var finns talet om vård och skola när propåerna kommer att kommunen ska driva kommersiell verksamhet som till exempel campingen. Där har vi i folkpartiet varit mycket tydliga med att påtala att campingverksamhet är något som en kommersiell aktör ska driva inte kommunen.

Däremot kan jag tycka att det är tveksamt att Diggiloo, som ju är ett arrangemang som inte alla kan ta del av – det kostar ändå pengar, subventioneras av kommunen. Det är skillnad på sommartorsdagarna. Dessa har ju alla möjlighet att besöka.

Nog om detta. Det är nog sovdags efter en lång dag. Förutom kvällens aktiviteter har jag och en kompis varit på Visingsö och plockat smultron och hallon. Ja. Det fanns massor utmed vägen där vi gick. Tyvärr hade vi inget att plocka i, så bären gick rakt in i munnen. Vi besökte också Brahekyrkan. En fascinerande kyrka. Mer om densamma finns att läsa här. Resan avslutades på Ikea i Jönköping. Så i morgon har jag dagen räddad genom att jag ska sätta ihop en barnstol och två förvaringskartonger. Så som sagt. Det är nog sovdags nu.