Minnesdag för Srebrenica

Jag har gjort det förr. Skrivit om Srebrenica. Talat och berättat. Jag har varit där, i spåren av folkmordet som ägde rum 1995. Då 8000 män kallblodigt mördades och grävdes ner i skogen. Man kan fråga sig: Hur är det möjligt. Hur kan människor bli så grymma mot varandra. Hur kan en annan människas värde bara försvinna. Bara för att han inte tillhör samma gäng som en själv.

Flera lyfter idag, precis som tidigare år, minnesdagen.  Expo anordnar manifestationer på flera håll i Sverige. Skulle gärna gått med om jag kunnat. Min partikollega Ademir Zilic skriver i Corren. Bland annat. Och lyfter just vad nationalism kan göra med människor. Det var nationalister som ansåg att 8000 män inte skulle få finnas för de passade inte in i deras egen värld. De hade en annan religion. Värt att tänka på idag då nationalism och främlingsfientlighet breder ut sig i Europa. Sverige är inte förskonat. Under almedalsveckan agerade , förutom Sverigedemokraterna, också det nynazistiska Svenskarnas parti. Spred obehag. Kanske särskilt just för att Almedalen är symbol för öppenhet. Även om det är betydligt fler poliser och säkerhetsvakter än första gången jag var där, så är det fantastiskt att politiker, journalister och lobbyister, för all del en och annan samhällsengagerad “vanlig” medborgare, kan mötas öppet.

Självklart får vi vara lite nationalistiska när det gäller att heja på svenska idrottsframgångar och självklart får vi hissa svenska flaggan och sjunga nationalsången. Men i mitt Sverige finns det plats också för dem som inte är födda här. Både inom idrotten och för övrigt.

Jag kommer aldrig att glömma Srebrenica och människorna jag mött där. Särskilt kvinnorna som förlorat sina män och som fått ny bostad av holländska staten, det var holländska FN-soldater som skulle se till att inget hände i Srebrenica. Kvinnornas största samtalsämne var nästa begravning, Som nu sker den 11 juli varje år.

Jag glömmer inte heller den känsla av hat jag upplevde när jag tillsammans med en överlevande besökte dennes pappas hus. Serbiska slagord på dörrar och fönster och män i bakgrunden som skrattade. Nu är det snart tio år sedan jag var där men känslorna finns kvar.  Låt oss hoppas att det som står på minnesstenen på gravplatsen blir sanning. Att det aldrig händer till någon, någonstans.

Den virkade blomman är en symbol för Srebrenica. Vitt för de oskyldiga som dog, grönt för livet och 11 blomflikar för den 11 juli.

 

		Srebrenica Visa bildspel HÄMTA ALLA

Ställ krigsförbrytare till svars

Idag ska rättegången mot Radovan Karadzic, en av männen bakom kriget i Bosnien och folkmordet i Srebrenica då cirka 8000 muslimska män mördades, börja. Han tänker inte komma till rättegången. (SvD, DN, Aftonbladet)Han säger sig ha haft för lite tid att sätta sig in i handlingarna. Han vill ha två års förberedelsetid. Men han har haft många år på sig att fundera ut vad han ställde till med. Kriget slutade ju 1995. Hoppas att man inte tillåter någon fördröjning utan att kvinnorna som sörjer sina män som mördades i Srebrenica 1995 får någon form av upprättelse även om de inte kan få sina män tillbaka. (SvD). Jag har själv vid resa i Bosnien besökt både Srebrenica och minnesplatsen där, där männen från massakern begravs vartefter de hittas i gravar i skogarna runt omkring. Jag har också träffat kvinnor som förlorat sina män och söner och vars mesta samtalsämne var nästa begravning som sker varje år i juli. Mer om detta finns att läsa här. Kvinnorna jag mötte finns på bilden ovan. Minnesmonumentet från Srebrenica finns här nedan.

Även mannen som i DN beskriver hur hans tillvaro idag är i Sarajevo efter att han själv fängslades under kriget, hans döttrar våldtogs och hans fru dödades, måste få upprättelse. Jag har också många vänner som flytt hit till Sverige som varit med om liknande. Ibland undrar jag hur människan kan överleva och gå vidare med sådana upplevelser. För alla deras skull måste de skyldiga ställas till svars. Fortfarande har inte Ratko Mladić gripits. I förra veckan släpptes Plavsic som suttit i svenskt fängelse efter att hon blivit dömd som krigsförbrytare. I mångas ögon borde hon ha avtjänat hela sin strafftid men hon släpptes innan bland annat på grund av ålder och på grund av att det är vanligt i svenskt rättsväsende att man släpps efter två tredjedelar av tiden.

Till sist. Det berör mig också verkligen illa när dessutom sverigedemokraterna slungar ur sig sina anklagelser mot muslimer. Det borde räcka att dessa varit förföljda i sitt hemland. De ska inte behöva förföljas också här i landet.

En glädjens dag

Värmen är på väg tillbaka och den misstänkte krigsförbrytaren Karadzic har gripits i Serbien och är på väg mot krigstribunalen i Haag. Vilken glädjens dag! Karadzic misstänks bland annat för att ha beordrat avrättningen av 8000 män i Srebrenica. Det som senare har kommit att ses som folkmord. (DN, SvD) Till höger minnesstenen vid gravplatsen i Srebrenica.

Han ska nu ställas inför domstol precis som alla andra misstänkta förbrytare. Jag tror att det är oerhört viktigt för den framtida stabiliteten i hela Europa. Tyvärr fattas det fortfarande en av de stora misstänkta krigsförbrytarna att ställas inför rätta, Mladic.

Jag har själv varit i Srebrenica två gånger och sett raderna av gravar med män som mördades 1995. Antalet gravar blir fler och fler vartefter man hittar massgravar i skogarna kring Srebrenica. Varje år i juli hålls nya begravningar men fortfarande fattas många. Bland annat nära anhöriga till min kompis Enid. Jag glömmer aldrig Srebrenica. Jag har kommit nära de människor som drabbats. Jag glömmer aldrig kvinnorna som jag träffade och som lever i hus nära Tuzla i den federala delen av Bosnien och vars enda samtalsämne var vem som skulle begravas nästa gång. Husen byggdes av holländska staten. Som en kompensation kanske för att det var holländska FN-soldater som inte kunde stoppa massakern på kvinnornas män?

Vi får aldrig glömma det som hände i Srebrenica och det får inte ske igen. Jag gläds med alla dem som har drabbats att en av våldsverkarna har gripits. (SvD) Låt oss hoppas att även Mladic får ställas inför rätta snart. Mer om vad jag skrivit om Srebrenica finns på min hemsida här. Och jag har också skrivit tidigare på min blogg om Srebrenica.

Förbjuden frukt

Är det min hjärna som är så degig av snuvan att jag inte fattar vad det står eller är det sant det jag läser att en EU-kommissionär vill förbjuda människor att söka på vissa ord som bomb, folkmord mm. på nätet. (DN, SvD)
Jag hoppas verkligen att media missuppfattat det hela och selekterat ur ett längre uttalande. Det kan ju hända ibland. Men är det sant är det synnerligen anmärkningsvärt. Då är det verkligen diktatorsfasoner och ett tystande av det fria ordet. Och mer än det. Det förhindrar möjligheten att söka kunskap av vad som skett historiskt.

Hur ska då till exempel dagens skolungdom få veta att det begåtts ett antal folkmord i världen. Eller få veta om Hiroshima-bomben.
Självklart vill jag inte att någon ska tillverka en bomb efter det att denne någon läst det på nätet. Men jag tror att de som vill göra en sådan ändå hittar receptet.

Hoppas att den svenska regeringen säger ifrån med eftertryck. Och det rejält.

Nu återgår jag till kurerandet. Så kanske denna absurda nyhet är borta när jag är frisk.