Mänskliga rättigheter måste respekteras i EU-länderna

Idag flyttades jag 22 år bakåt i tiden. Till december 1991. Det var då flyktingar började komma till Borås från före detta Jugoslavien. Och en artikel i BT uppmanade boråsarna att lämna in kläder. Jag följde uppmaningen och på väg till stan för att köpa gardiner stannade jag till där alla kläder lämnades in. Och det bara vällde in plastsäckar med kläder. Bestämde mig för att stanna och hjälpa till. Vilket resulterade i ett halvårs klädsorterande. Och det var väl så min politiska bana började. För det förde med sig också ett engagemang i flyktingfrågor.

Idag när BT igen uppmanade Boråsare att lämna in kläder med mera vällde det också in säckar och påsar i massor. Denna gång ska kläderna skickas med de romer som Borås stad hjälper med hemresa till Rumänien på måndag. Det kan konstateras att boråsarna är givmilda men min undran är hur man ska få allt sorterat och framförallt hur allt ska få plats på bussen. Och hur allt hanteras när man är framme. Jag kommer ihåg hur vi var tvungna att strukturera upp utdelningen av kläder så att det det blev rättvist och inte bara en huggsexa. När nöden är stor handlar inte människan rationellt.

Men problemet är större än hur kläderna fördelas vid framkomsten om nu allt kommer med. Det är en fråga hur minoriteter, i detta fall romer, behandlas i Europa. Sverige har ingen ren och fin historia när det gäller romer men vi är i alla fall på väg att förbättra villkoren för dessa. Men ute i Europa kränks mänskliga rättigheter i många länder. Romer får varken jobb eller barnen får ingen skolgång. Även om de kläder med mera som skickas med romerna på måndag kanske gör att man inte fryser just för tillfället så måste framförallt situationen förändras på sikt. Eu måste ta sitt ansvar. Folkpartiet har  tre duktiga kvinnor som jobbar hårt för mänskliga rättigheter inom EU, kommissionär Cecilia Malmström, ledamot i Europaparlamentet Cecilia Wikström och EU-minister Birgitta Olsson.  Men länderna själva måste inse vad de håller på med. Tyvärr växer främlingsfientliga partier i EU-länderna vilket inte underlättar. Risken finns också att Europaparlamentet får fler ledamöter från främlingsfientliga partier efter nästa års EP-val. Det är viktigt att de som har sympatier för de demokratiska partierna röstar i det valet.

Så länge som mänskliga rättigheter  inte respektera, vuxna får inga jobb eller barnen inte får gå i skolan på grund av etnicitet, kommer människor att lämna sina hem för att söka sig till andra platser där de tror att de kan tjäna pengar på ett eller annat sätt.

På väg mot Stockholm och Pride

Så var jag då på resa igen. Den här gången mot Stockholm och Pride. För andra gången. I år känns det än mer viktigt att vara med och manifestera att alla människor har rätt att vara den man är och att ingen annan har rätt att begränsa den rättigheten. 

Trots det begränsas den rätten i många länder. Senaste tiden har Ryssland varit i fokus. Särskilt med tanke på att OS går där nästa år. Med ny lag mot homosexuella. Och enligt uppgifter luras unga homosexuella män till träffar där de blir torterade och skändade. Men även i andra länder är homofobin utbredd. Även i EU-länder. Visserligen tilläts en prideparad i Vilnius i Litauen men EU-ministern Birgitta Ohlsson (FP) möttes av äggkastning och andra som var där vittnar om tydligt hat mot dem som gick i paraden.

För mig är det ofattbart att man ska vara hatad och utsatt bara för att man älskar någon. Kärlek är ju något fint. 

Fast vi i Sverige kanske inte ska slå oss för bröstet allt för mycket. Här finns fortfarande mycket homofobi kvar. Kanske mycket okunskap. Men genom prideparader och därtill hörande seminarier och diskussioner, inte bara den i Stockholm utan i en rad svenska städer, ökas kunskapen. Pride är inte bara parad och andra festligheter, det är också en rad seminarier och debatter. Och en plats där människor möts och också kan få svar på sina frågor. Undrar när vi får se den första Pride-paraden i Borås förresten.

Även om Pride i första hand handlar om hbtq-rättigheter så handlar den också om mänskliga rättigheter och alla människors lika värde oavsett bakgrund eller läggning. För mig är det viktigt att stå upp för detta. 

Pride behövs även om jag egentligen skulle vilja att den inte behövdes. Lika lite som jag egentligen skulle vilja att vi talar om integration och jämställdhet. För vi är ju alla människor med lika värde och borde då ha samma rättigheter och skyldigheter även om vi har olika behov.

Jan Eliasson på besök i Borås

Ibland får jag rätt. När jag fick höra att Jan Eliasson, nye vice generalsekreteraren i FN, skulle komma till Borås till Hemgården kände jag spontant att den lokalen skulle vara för liten. Nåväl det fanns ju ståplats så alla fick plats. Men fullt var det. FN-föreningen, Föreningen Norden och Vuxenskolan var arrangörer. (BT)

Det var ett inspirerande tal med många tänkvärda synpunkter. Det handlade om Sverige och Norden i Europa och Världen.

Att de baltiska staterna finns med i det nordiska samarbetet är viktigt. Bland annat för att tillsammans bli starkare i EU-arbetet. Eliasson påpekade dock att de nordiska länderna är med i lite olika församlingar. Tre länder plus de baltiska staterna är med i EU. Tre länder är medlemmar i NATO och ett land är med i EURON. Men samarbetet är ändå viktigt.

Mycket handlade om mänskliga rättigheter i talet. För att få stabilitet i ett land krävs fred, utveckling och mänskliga rättigheter. Han framförde också att verkligheten är horisontell. Det vill säga att alla gör sitt för att lösa ett gemensamt problem. Man fastställer problemet och sedan samverkar man för att lösa detta.

Han talade också om att man har många identiteter. Vi är både svenskar, nordenbor, européer och världsmedborgare. Då kan man aldrig prata om “vi och dom”.

Eliasson avslutade med att tala om “passion” och “compassion”. För att förändra måste man vara passionerad, det vill säga engagerad, och ha medkänsla.

Vid en frågestund kom frågor alltifrån hur det var att ha livvakt och till olika konflikter i världen. Främlingsfientligheten som breder ut sig i Europa togs också upp.

Hade tänkt ställa en fråga om just mänskliga rättigheter i Europa. Speciellt med tanke på utvecklingen i Ungern. Men det var många ivriga frågeställare.

Apropå Ungern så finns här ett klipp från dagens Rapport om högerextremt medborgargarde. Det behövs många starka krafter som tillsammans stoppar främlingsfientlighet och osund nationalism. Jan Eliasson kommer säkert att bidra när han tillträder sitt nya jobb inom FN. Och även om han inte kanske får samma möjlighet då att prata i en trång lokal i Borås så kommer han aldrig att glömma sina rötter.

Kortet togs för någon vecka sedan när jag helt apropå stötte på Jan Eliasson i Göteborg. Vi satt och pratade om hans besök i Borås och så kliver han bara in i lokalen.

Sverigedemokraterna förnekar sig inte

Tänkte nog egentligen lämna datorn men så hittade jag en artikel i DN om vad Sverigedemokraterna vill ändra på i Sverige.

Jag blir mörkrädd när jag läser om den människosyn man har. Det framgår så tydligt att samma regler inte ska gälla för dem som kommit hit från andra länder som ska gälla för svenskfödda.

För det första är det märkligt att ett parti som så hårt värnar familjen tvingar familjer, även med barn, att leva från varandra kanske under många år på grund av att den part som finns här inte har tillräcklig försörjning eller att han eller hon inte kan betala en “grundavgift” på över 40000. Det finns många svenskar som inte skulle kunna ställa upp med den summan. Att etablera sig i det nya landet blir inte lättare om man samtidigt ska vara orolig för sin familj som kanske flytt till ett annat land. Att flytta till den andra eller de andra i familjen är ofta inte en möjlighet. Särskilt inte om dessa bor i ett flyktingläger någon annan stans i världen. Och varför ska man betala extra när man jobbar och betalar skatt.

Att man inte får bli kär innan man fyllt 24 år är ett annat förslag. Åtminstone inte bo ihop om den ena parten kommer från något annat land. Helt absurt. Svenskar har rätt att gifta sig vid 18 år. Varför ska andra regler gälla för personer med annan bakgrund.

Sedan måste det vara oerhört förnedrande om man jobbar och betalar skatt i Sverige att varje år ifrågasättas. Alla ska omprövas varje år under tio år innan man kan få svenskt medborgarskap. Jag lärde mig i helgen att om man inte redan från början bestämmer sig för att man vill stanna så blir integrationen svårare. Man ska inte leva med “två koffertar i hallen”.

Om människor ska lyckas och må bra i sitt nya hemland kan det också vara avgörande att kunna besöka sina nära och kära i sitt gamla hemland om det är möjligt. Har sett på nära håll hur viktigt det är.

Att man ska ha vissa svenska kunskaper för att bli svensk medborgare kan jag hålla med om men att vara tvungen att skriva under ett papper att man ska vara lojal och lyda svenska lagar är oerhört diskriminerande. Då ska alla svenskar också göra det.

Sedan verkar det inte ha gått in i huvet på Sverigedemokraterna att vi kommer att behöva invandrad arbetskraft.

Sverigedemokraternas politik är diskriminerande och fjärran från respekt för mänskliga rättigheter och alla människors lika värde.

Sedan finns det mycket att göra när det gäller att välkomna människor som kommer hit, på ett bra sätt. Där man betraktas som en resurs och får hjälp och stöd med det man behöver men inte blir omhändertagen som “en hjälplös stackare”. Där saknar dock SD förslag.

Sociala medier, tolerans och mänskliga rättigheter

Ibland undrar jag varför jag fortsätter med politiken. Att vara engagerad tar onekligen en massa tid. Även som fritidspolitiker måste jag hänga med vad som händer. Och gå på en rad möten flera kvällar i veckan. Samtidigt som jag också måste se till att jag jobbar och tjänar pengar för att försörja mig. Som fritidspolitiker får man arvode för en del möten men det mesta politiska jobbet gör man utan ersättning. Till egen tid med familj och vänner och annat finns inte så mycket utrymme. Men jag kan inte låta bli att reagera på det jag tycker är fel. Och försöka förändra detta. Därför kan jag inte låta bli att engagera mig.

Möjlighet att uttrycka sin åsikt och stå för den, tillhör de grundläggande rättigheterna vi har här i landet. Vi har rätt att både tycka annorlunda än de som styr landet och kritisera de styrandes agerande. Det är en frihet som är viktig att värna. Det finns länder där människor sätts i fängelse för att man kritiserar regeringen.

Idag finns möjlighet för alla att snabbt komma med kommentarer och åsikter om allt och alla.

Med hjälp av sociala medier som twitter, bloggar och facebook finns det möjlighet med snabba kommentarer. Tyvärr så blir kritiken ofta osaklig och ibland till och med hotfull i stället för att det skapas en konstruktiv debatt. Personliga angrepp är inget ovanligt med både kränkande uttalande om person och som sagt hot. Innan bloggarnas ankomst så var nästan den enda möjligheten att uttrycka sin åsikt att skriva en debattartikel till någon insändarsida i någon papperstidning. Där långt ifrån alla får plats och det som publiceras har gått igenom någon form av "anständighetscensur".

Bloggar och twitter mm har gett många fler möjlighet att delta i samhällsdebatten i realtid. Det är inte längre bara vart fjärde år i allmänna val som man får säga sin mening. Även om de allra flesta nöjer sig med det sistnämnda idag också. Oavsett alla möjligheter som erbjuds på nätet.

Men möjligheterna innebär också att man har ett ansvar. Jag tycker inte att det är ok att kalla personer för både det en och det andra. Själv har jag fått en hel del "förnamn". En del riktigt kränkande. Jag tycker inte heller det är ok att någon lägger ut information om mig på nätet som jag inte vill att alla ska veta.

En vän till mig råkade se en kommentar om mig på Radio Sjuhärads hemsida i samband med min kritik om hitta.se:s utlägg av detaljerade foton över hus och gator i en del större städer, bland annat Borås. I kommentaren beskrevs jag som "enfaldig åsiktsmaskin" och "blind höna". Min vän undrade om jag inte blev ledsen när jag läste sådant. Mitt svar blev att jag är så van och bryr mig inte. Men samtidigt har jag börjat fundera. Ska man vänja sig vid vad som helst? Jag känner mig inte som en åsiktsmaskin. Det skulle väl vara värre att inte han någon åsikt alls. Och som sagt att få säga vad man tycker och tänker tillhör en av de viktigaste rättigheter vi har i landet. Men ska vi använda den rättigheten till personliga påhopp på enskilda personer? Ska en person, oavsett om han eller hon är politiker, behöva tåla vad som helst. Hur påverkas anhöriga? Det kanske inte är konstigt att så få vill bli politiker. Min vän som jag nämnde ovan klargjorde att han aldrig tänkte bli det.

Jag tror att det är viktigt att ständigt hålla debatten om yttrande- och åsiktsfrihet levande och värna den. Och att grundläggande i vårt demokratiska samhälle är att tolerera andras åsikter. I dagens DN finns en artikel som handlar just om sverigedemokraterna och deras brist på tolerans av dem som tycker annorlunda än dem själva. Enligt det resonemang som Thomas Böhm, psykoanalytiker, för så skulle sverigedemokraterna inte passa in i det svenska samhället där en av grundstenarna är tolerans. Eftersom sd hela tiden argumenterar för att de som kommer hit ska anpassa sig till det svenska samhället så innebär det att man måste acceptera de mänskliga rättigheterna som Sverige har ställt sig bakom. I en av våra grundlagar, Regeringsformen, finns dessa rättigheter reglerade. Bland annat att etniska, språkliga och religiösa minoriteter ska kunna behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv. Mer om mänskliga rättigheter kan läsas bland annat här på regeringens webbplats. Vi har också inlemmat Europakonventionen om mänskliga fri- och rättigheter i svensk lag.

Intressant att sverigedemokraterna vill förändra en av våra viktigaste lagar. Intressant att de vill ändra något som tillåter dem själva att få ha sina intoleranta åsikter. Lite mer om mina synpunkter på detta kan läsas i en artikel som jag haft inne i Borås tidning. Här finns den.

Kuba ingen demokrati precis

Hur kan någon tycka att ett land som sätter unga kvinnor i husarrest och fråntar dem deras pass och visum är ett bra land? Men tyvärr finns det även människor här i Sverige som tycker att Kuba är drömmarnas land.

Kvinnorna som är medlemmar i liberala ungdomsförbundet deltog i en demonstration tillsammans med kubanska kvinnor vars män fängslats på grund av deras politiska aktiviteter. (SvD)

Folkpartiet och dess biståndsorganisation SILC har jobbat för demokrati och mänskliga rättigheter på Kuba länge. Silc är en liberal stiftelse som arbetar med demokratibistånd. Med mål att stärka organisationer och personer som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter.
Tillsammans med KIC, kristdemokraternas motsvarande organisation, drivs Kubafonden för att stötta fångar och deras familjer på Kuba som fängslats på grund av deras engagemang för demokrati. Här finns mer information om Kubafonden och här mer om Kuba.

Heder åt kvinnorna som kämpar för mänskliga rättigheter. Och Kuba måste släppa dem genast.

Instämmer i ledarbloggen på SvD.

" De krampaktiga försöken att stävja framväxten av en opposition är ett flagrant brott mot de mänskliga rättigheterna. Att kommunisterna känner sig hotade av liberala svenskar i tjugoårsåldern understryker enbart hur tydligt det är att de är medvetna om att klockan snart klämtar för diktaturen."

Skolavslutning, alkolås och Kina

Idag blir det varmt och soligt. Ett bra skolavslutningväder. Möjligen kan det bli lite för varmt. Tyvärr kan också värmen bidra till att skolavslutningskvällen kan bli stökig. Jag ska följa med polisen i kväll för att se vad som händer. Jag tycker att det är viktigt som politiker att vara ute i verkligheten och skapa mig en egen uppfattning.

Tänkte inte jag skulle skriva om rattfylleri idag igen.

Idag har SvD en stor artikel om just rattfylleri. Cirka 20000 personer kör rattfulla omkring på våra svenska vägar idag. Och andelen som omkommer i trafiken med alkohol i blodet ökar.

NTF vill att Sverige blir ett försöksland för obligatoriska alkolås i alla nya bilar 2012. Det vore väl inte helt fel. En bit på väg, om dock liten, var det beslut som riksdagen fattade för någon tid sedan att förmånsvärdet för leasingbilar inte skulle öka när man satte in alkolås. En fråga som jag drev under min tid i riksdagen men inte fick något gehör för hos den dåvarande socialdemokratiska regeringen.

Bland dagens nyheter finns också den att Kina minskar antalet avrättningar. (DN, SvD)Glädjande på sitt sätt att läsa att man är mer noggrann vid rättegångarna. Men en minskning är inte tillräckligt. Det borde vara noll avrättningar. En enda avrättning är en avrättning för mycket. Och Amnesty och andra människorättsgrupper säger att Kina avrättar fler av sina medborgare än någon annan nation. Jag har så svårt att förstå att någon i lagens namn har rätt att döda en annan människa.

Kinas president kommer oundvikligen att mötas av protester idag när han kommer till Sverige. (SvD, DN) Men det är också viktigt att föra en dialog både om klimatpolitk och mänskliga rättigheter. Det hoppas jag statsministern gör. Bara fördömanden och protester leder inte utvecklingen framåt.

Vintern rasat ut och mycket mer

Fast det verkar mest som om vintern kommer tillbaka. Kallt ska det bli i kväll. Som sagt långkallingarna på. Få se hur det blir i morgon då jag ska ut och gå. Inte demonstrera, men väl traska runt en sjö i närheten av Borås.

Jag hoppas verkligen inte den nuvarande alliansregeringen rasar ut. Särskilt inte med tanke på det alternativ som DN spekulerar om idag. Peter Eriksson som finansmarknadsminister. Peter Eriksson som talar först och tänker sedan. Jag minns som igår när han gav alla asylsökande hopp om att de skulle få stanna med den tillfälliga lagen. Se själva inslaget i Svt:s nyheter från 2005.
Och Lars Ohly som jämställdhets- och integrationsminister. Vilken rysare. Som tur är är det mer än tre år kvar till valet. Fast ju fler "rysar-regeringar" som plockas fram av media desto säkrare är det att alliansen får sitta kvar.

I USA fortsätter skjutandet. Riktigt vad som hänt är lite oklart. Men helt klart är att mycket vapen i omlopp och brist på psykiatrivård inte är en bra kombination. Läs min syn på detta här.

I Kina flyttar man folk utan deras vilja och låser in dem som inte tycker som regeringen. Helt rätt att Amnesty kritiserar. Fast jag tror inte det är bojkott mot OS som är det rätta. Jag tror att dialog är ett bättre sätt att påverka.

I SvD kan man läsa att fler dricker ihjäl sig. Särskilt kvinnor. Dags att tänka till. Det är väl kanske lite som detta med vapen. Ju mer det finns desto mer används det. I detta fall är det fråga om att dricka. Dagens köpvanor att åka utomlands och handla stora mängder på en gång bidrar till att det alltid finns något att dricka hemma. Även detta är ett område där EU-länderna gemensamt kan göra en hel del.

Nu får jag ägna mig åt vårtalet.