Ibland undrar jag varför jag fortsätter med politiken. Att vara engagerad tar onekligen en massa tid. Även som fritidspolitiker måste jag hänga med vad som händer. Och gå på en rad möten flera kvällar i veckan. Samtidigt som jag också måste se till att jag jobbar och tjänar pengar för att försörja mig. Som fritidspolitiker får man arvode för en del möten men det mesta politiska jobbet gör man utan ersättning. Till egen tid med familj och vänner och annat finns inte så mycket utrymme. Men jag kan inte låta bli att reagera på det jag tycker är fel. Och försöka förändra detta. Därför kan jag inte låta bli att engagera mig.
Möjlighet att uttrycka sin åsikt och stå för den, tillhör de grundläggande rättigheterna vi har här i landet. Vi har rätt att både tycka annorlunda än de som styr landet och kritisera de styrandes agerande. Det är en frihet som är viktig att värna. Det finns länder där människor sätts i fängelse för att man kritiserar regeringen.
Idag finns möjlighet för alla att snabbt komma med kommentarer och åsikter om allt och alla.
Med hjälp av sociala medier som twitter, bloggar och facebook finns det möjlighet med snabba kommentarer. Tyvärr så blir kritiken ofta osaklig och ibland till och med hotfull i stället för att det skapas en konstruktiv debatt. Personliga angrepp är inget ovanligt med både kränkande uttalande om person och som sagt hot. Innan bloggarnas ankomst så var nästan den enda möjligheten att uttrycka sin åsikt att skriva en debattartikel till någon insändarsida i någon papperstidning. Där långt ifrån alla får plats och det som publiceras har gått igenom någon form av "anständighetscensur".
Bloggar och twitter mm har gett många fler möjlighet att delta i samhällsdebatten i realtid. Det är inte längre bara vart fjärde år i allmänna val som man får säga sin mening. Även om de allra flesta nöjer sig med det sistnämnda idag också. Oavsett alla möjligheter som erbjuds på nätet.
Men möjligheterna innebär också att man har ett ansvar. Jag tycker inte att det är ok att kalla personer för både det en och det andra. Själv har jag fått en hel del "förnamn". En del riktigt kränkande. Jag tycker inte heller det är ok att någon lägger ut information om mig på nätet som jag inte vill att alla ska veta.
En vän till mig råkade se en kommentar om mig på Radio Sjuhärads hemsida i samband med min kritik om hitta.se:s utlägg av detaljerade foton över hus och gator i en del större städer, bland annat Borås. I kommentaren beskrevs jag som "enfaldig åsiktsmaskin" och "blind höna". Min vän undrade om jag inte blev ledsen när jag läste sådant. Mitt svar blev att jag är så van och bryr mig inte. Men samtidigt har jag börjat fundera. Ska man vänja sig vid vad som helst? Jag känner mig inte som en åsiktsmaskin. Det skulle väl vara värre att inte han någon åsikt alls. Och som sagt att få säga vad man tycker och tänker tillhör en av de viktigaste rättigheter vi har i landet. Men ska vi använda den rättigheten till personliga påhopp på enskilda personer? Ska en person, oavsett om han eller hon är politiker, behöva tåla vad som helst. Hur påverkas anhöriga? Det kanske inte är konstigt att så få vill bli politiker. Min vän som jag nämnde ovan klargjorde att han aldrig tänkte bli det.
Jag tror att det är viktigt att ständigt hålla debatten om yttrande- och åsiktsfrihet levande och värna den. Och att grundläggande i vårt demokratiska samhälle är att tolerera andras åsikter. I dagens DN finns en artikel som handlar just om sverigedemokraterna och deras brist på tolerans av dem som tycker annorlunda än dem själva. Enligt det resonemang som Thomas Böhm, psykoanalytiker, för så skulle sverigedemokraterna inte passa in i det svenska samhället där en av grundstenarna är tolerans. Eftersom sd hela tiden argumenterar för att de som kommer hit ska anpassa sig till det svenska samhället så innebär det att man måste acceptera de mänskliga rättigheterna som Sverige har ställt sig bakom. I en av våra grundlagar, Regeringsformen, finns dessa rättigheter reglerade. Bland annat att etniska, språkliga och religiösa minoriteter ska kunna behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv. Mer om mänskliga rättigheter kan läsas bland annat här på regeringens webbplats. Vi har också inlemmat Europakonventionen om mänskliga fri- och rättigheter i svensk lag.
Intressant att sverigedemokraterna vill förändra en av våra viktigaste lagar. Intressant att de vill ändra något som tillåter dem själva att få ha sina intoleranta åsikter. Lite mer om mina synpunkter på detta kan läsas i en artikel som jag haft inne i Borås tidning. Här finns den.
