Att leva mitt liv på mitt sätt

I veckan hade jag en krönika i tidningen NU om att leva sitt liv på sitt eget sätt.

Här är texten.

 Jag satt på bussen väg till Norrköping och Liberalernas valkickoff. Även om jag nu är riktig boråsare har jag ändå mina rötter i Östergötland. Norrköping är den stad där jag tog studenten och också var turistvärdinna några somrar. Som alltid när jag är på väg lyssnade jag på musik. Precis när bussen åkte in i Östergötland sjöng Frank Sinatra I did it my way. Alla känslorna kom på en och samma gång som en annan artist sjunger. Hade jag levt mitt liv på mitt sätt? Svaret blev ja. Självklart har inte allt varit perfekt. Som alla andra har jag också råkat ut för motgångar. Mer eller mindre jobbiga. Jag har ändå alltid på något sätt gått vidare. 

Den viktigaste personen i mitt liv har varit min mormor som lärde mig läsa tidigt. Hon var skogsarbetarfru och hade själv bara gått i folkskola. Men hon visste ändå hur viktigt det var att kunna läsa. Utan henne hade jag nog inte varit där jag är idag och fått uppleva allt som jag fått vara med om. Kunskap är viktigt. 

Tankarna gick vidare i bussen. Idag är det många flickor som inte får de möjligheter som jag har fått. De styrs av en pappa eller en hel släkt som talar om för dem hur de ska klä sig och vem de ska gifta sig med. De får inte leva på sitt sätt. Även om också min pappa hade en uppfattning om vad jag skulle göra. Jag skulle bli piga som var brukligt för flickorna på landet på den tiden. Men det blev inte så.

Jag är glad att vi i Borås nu kommit framåt när det gäller att bekämpa hedersförtryck. Det har dock tagit alldeles för lång tid. Hade vi startat 2014 när jag skrev min första motion hade vi kanske räddat några flickor. Nu finns bland annat en handbok till hjälp för dem som kommer i kontakt med hedersförtryck. Det är viktigt att påpeka att även pojkar och hbtqi-personer drabbas. Pojkarna tvingas hålla koll på sina systrar. Hbtqi-personer vågar inte leva öppet det liv de själva vill.

Jag besvarade frågan om jag levt mitt liv på mitt sätt med ja. Hittills. Jag vill även nu när jag fyllt 75 fortsätta med det. Tyvärr bidrog pandemin och begreppet 70+ till att än mer identitetsavveckla (lånat ordet från en forskare på 80-talet) årsrika personer. Alla över 70 år klumpades ihop till ett kollektiv. Man glömde bort att alla är individer med olika förutsättningar och olika behov. En frisk aktiv 70-åring tillhörde samma grupp som en multisjuk 99-åring. Visst är det så att kroppen blir skörare med åren och det var nog av välmening som 70+ skapades. 

Det är dags att tänka om och se årsrika som behövda. Under pandemin gick många pensionärer in och arbetade för att täcka upp personalbrist. Sveriges föreningsliv skulle inte överleva om inte årsrika tog ett stort ansvar.  Även när man är i behov av stöd och omsorg ska man få vara med och påverka.

Sammanfattning. Kunskap är viktigt men det spelar ingen roll var du är född eller om du är ung eller gammal. Du har rätt och frihet att leva ditt liv på ditt sätt.  Så länge du inte begränsar någon annans frihet. Du är behövd hela livet. 

Om detta må vi Liberaler berätta.