”I did it my way.” Känslorna väller över mig. Sitter på bussen på väg mot Norrköping och Valkickoff med Liberalerna. Bussen åker precis in i mitt barndomslandskap, Östergötland och Frank Sinatra sjunger i mina öron I did it my way, från Min tidskapsel på Spotify. Det är 75 år sedan jag föddes på Söderköpings BB och många år har gått sedan dess.
Jag har levt mitt liv på mitt sätt. Visst fick jag hjälp av min mormor som lärde mig läsa tidigt och som lärde mig vad solidaritet var. Som hela sitt liv hjälpte andra. Men min pappa ville att jag skulle bli piga som var många flickors lott på landsbygden på den tiden.
Hade hans vilja fått råda hade jag nog inte fått vara med om allt spännande, roligt och intressant som jag gjort. Men jag var starkare och tog min egen väg.
Jag hade nog aldrig blivit lite datanörd och haft eget datakonsultföretag.
Jag hade inte fått vara med och kunna påverka samhällsutvecklingen och människors vardag. För det har jag på olika sätt. Både i stort och smått. Jag hade aldrig fått inneha ett av de största uppdragen i Sverige, ledamot av Sveriges riksdag.
Så många platser jag besökt och så många människor jag mött. Indiens tidigare premiärminister Singh och varit inbjuden till Ryska ambassaden på ”uppläxning” är några. Nästan varje dag är det någon person på TV som jag träffat på riktigt. Förutom alla de som blivit mina vänner. Varit i de flesta av Europas länder genom något av de uppdrag jag haft som riksdagsledamot, representant för Borås stad och annat. Riksdagsuppdraget ledde även till besök i Indien och Kanada.
Jag gjorde det på mitt sätt. Jag gjorde inte som min pappa sa. Men det finns fortfarande många kvinnor i världen och även i Sverige som inte får göra det på sitt sätt. Det är män som talar om för dem hur de ska vara och hur de ska klä sig. De kan till och med bli mördade om de inte gör som pappan och övriga släkten säger. Det behövde aldrig jag riskera när jag inte gjorde som pappa sa.
Jag är glad att ha kunnat vara med och påverka att problemet uppmärksammas i Borås och flickor och kvinnor nu kan få hjälp. Det finns program och handbok hur tjänstepersoner ska agera. Kvinno- och tjejjouren finns där när det behövs. Fick vi veta vid besök hos dem i veckan.
Men det finns fortfarande mycket att göra. Igår fick jag höra att kvinnor som tillfrågas om de tänker rösta svarar att de gör som deras män säger. Konstaterade jag redan 2002. Där måste mer göras.
I did it my way. Tänk att en sång kan ge så många tankar. Så tacksam att jag fått leva mitt liv på mitt sätt. Tänker fortsätta att kämpa för att alla kvinnor och flickor (och pojkar och hbtqi-personer) ska kunna leva sina liv som det själva vill.
Nu i Linköping. Snart i Norrköping och då börjar det med Pride innan själva valkickoffen och möte med alla liberaler från hela landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar