Valrörelsen har tagit fart. Tyvärr bidrar det som händer i Ukraina till att skymma de viktiga inrikesfrågorna. I stället för att tala om skolan och hur viktigt det är att alla barn får hjälp och stöd utifrån sina förutsättningar. Eller att äldre ses som de individer de är, oavsett om man är ”självgående” eller behöver stöd och hjälp. Eller att prata om de flickor som förhindras att leva sina liv som de själva vill då familj och släkt i stället styr deras liv. Eller att de som har någon funktionsnedsättning ska kunna leva så bra liv som det bara är möjligt. Hbtqi-personer ska inte diskrimineras eller utsättas för hot och hat.
Men för att kunna få igenom allt detta måste vi kunna fortsätta att leva i en demokrati och i ett fritt land. Därför måste vi fortsätta att diskutera medlemskap i NATO. Ingen vill ha krig men vi vill inte ge upp vår frihet.
Jag kan förstå om man är orolig och rädd för vad som kan hända men friheten är värd att försvaras.
I krigets Ukraina våldtas kvinnor och hbtqi-personer dödas bara för att de är dem de är.
Men vi behöver inte gå så långt som till Ukraina. När det gäller äldre blev de över 70 ihopklumpade till ett 70+ kollektiv. Trots olika förutsättningar. Äldres egen identitet måste återupprättas.
Detta är lite av de tankar som rör sig i mitt huvud en sen kväll i Stockholm. I morgon årsmöte med Riksdagens Veteranförening. Vi kommer att byta namn till tidigare riksdagsledamöter. För det är väl så att så länge som man fortfarande vill var med i leken och vara med och påverka är man kanske inte veteran. Eller är det så att veteran betyder att man ha mycket kunskaper som kan återanvändas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar