Igen kontrasternas dag. Vi besökte Elmina castle vid Cape coast som var utskeppningsort av slavar. Ett besök som var osannolikt. Osannolikt på så sätt att det är ofattbart att människor kan behandla andra människor så illa. Slavhandeln var en lukrativ inkomstkälla för europeerna, även Sverige var inblandat. På Elmina castle bodde guvernören högst upp och slavarna höll till i trånga utrymmen i väntan på att skeppas vidare. Fastkedjade vid varandra och utan möjlighet till toalettbesök. Kvinnliga slavar kunde kallas upp till holländske guvernören för att tillfredsställa denne, vars hustru var kvar i hemlandet. Mycket finns att berätta.
Det finns mycket att reflektera över. Hur kan människan bli så ond. Och frågan är varför man aldrig lär sig. Grymheterna händer igen och igen. Förintelsen, Srebrenica och många fler.
Som sagt. Kontrasternas dag. Vi behövde inte svälta som slavarna. Men det tog tid att få in den beställda lunchen. Det tar tid i det här landet. Men vi var 22 personer som beställde olika maträtter.
Hemkommen till kokosnötsbyn blev det havsbad. Underbart. Med höga vågor. En och annan kallsup blev det. Och det blev ibland nästan att krypa upp ur vattnet. När jag skriver det här sitter jag i mörkret vid stranden och hör vågornas brus och ljumma vindar krullar till håret.
Kokosnötshotellet hade ingen nätuppkoppling. Den var inte aktiv svarade surtanten i receptionen som blev allt surare för varje gång jag frågade.
Men det var så underbart i sig. Så det vägde upp allt. De senaste raderna är efterkommentarer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar