EU-ambassadörer i Bryssel

Inte ofta jag sitter i ett flygplan och skriver blogg. Ja, när ni läser detta har jag kommit hem och kopplat upp mig. För det går ju inte an att vara uppkopplad ombord.

Jag är på hemväg från Bryssel där jag och ett antal andra folkpartister har blivit inspirerade på plats för att ta oss an vårt uppdrag som EU-ambassadörer för Folkpartiet. År 2014 är det inte bara de "vanliga" valen utan också val till Europaparlamentet. Folkpartiet vill redan nu lyfta frågor som rör EU så att de inte glöms bort. Därför detta med EU-ambassadörer som ska hjälpa till att sprida kunskap om vad som görs i EU och särskilt hur våra EU-parlamentariker påverkar besluten.

Vi träffade två av Folkpartiets parlamentariker som var och en gav oss en inblick i vad de håller på med.

Marit Paulsen berättade lite kring vad hon jobbar med kring landsbygdsutveckling och hur viktigt det är att vi kommer ihåg att det finns ett liv utanför Stockholms tullar. Håller med.

Hon påpekade också hur viktig exporten är för Sverige och att den största delen av exporten stannar inom EU. Alltså är den inre marknaden inom EU viktig. Marit pratade också om hur viktigt det är att vi inte glömmer bort att EU är ett fredsprojekt. Gemensam handel bidrar till att viljan att slåss minskar.

Marit påpekade också hur grupperingarna i EU-parlamentet är annorlunda än hemma. Att den liberala gruppen oftast får som den vill genom sin vågmästarroll och att den konservativa gruppen där moderater och kristdemokrater hör hemma ibland röstar emot förslag som värnar mänskliga rättigheter.

Den andra EU-parlamentarikern vi träffade, Cecilia Wikström, hade precis blivit polisanmäld för ministerstyre för att hon gjort ett uttalande kring en svårt traumatiserad afghansk pojke som skulle avvisas till Italien där han blivit misshandlad och våldtagen. Avvisad till Italien för att det är första asylland som han kom till. All enligt den s k Dublinförordningen. Cecilia har precis avslutat ett arbete med att förändra Dublin-konventionen så att sådana saker inte ska hända. Beslut någon gång framåt vintern. För övrigt är en mer gemensam asylpolitik på gång inom EU. Fler länder ska tvingas ta emot asylsökande och då självklart på ett humant sätt.

Vår tredje EU-parlamentariker Olle Schmidt var i USA på demokraternas konvent. Vi var dock uppe och kollade in utsikten han har från sitt pyttelilla rum.

Vi träffade också en annan Cecilia. Malmström. Som är kommissionär för just migrationsfrågor och gränsövervakning. Hon berättade om arbetet med att motverka gränsöverskridande brottslighet och korruption. Och så förstås med asylpolitiken. Hon erkände att det är ett tufft arbete.

Fantastiskt att vi har två duktiga Cecilior som hanterar så viktiga liberala frågor. Tänk om Folkpartiet också innehade posten som Migrationsminister i Sverige. Vilket lyft för mänskliga rättigheter.

Första dagen träffade vi också regionkommittén som bevakar regionala och lokala frågor viktiga för kommuner och landsting. Och dagen avslutades med besök på svenska representationen som organiserar regeringens arbete i Bryssel med ministerråd mm.

Ja egentligen avslutades dagen med att Folkpartiets Brysselkanslis chef Christian på vägen tillbaka till vårt hotell gåendes baklänges delgav oss bitar ur Belgiens och Bryssels historia.

Detta hände alltså igår. Idag diskuterade vi mer vad vår roll som EU-ambassadörer är. Kortfattat är det att lyfta EU-frågor och öka kunskap och förståelse. Även kommunala beslut påverkas av EU. Och håller ihop alltihop detta är Madeleine.

De sista raderna skriver jag nu lyckligt hemkommen. Höll på att sluta illa på vägen mellan parlamentet och hotellet idag. Tittade på en vägg och gjorde en praktvurpa. Som genom ett under var det bara skon som blev kvaddad. Och sommaren är ju snart slut så vad ska jag med skor med öppna tår till. De fick stanna kvar i en papperskorg i Bryssel. Resten av vägen gick jag barfota till hotellet.

 

		Brysselresan med EU-ambassadörer Visa bildspel HÄMTA ALLA