Jämställdhetsdebatten kring den politiska representationen tar fart igen. Andelen kvinnor i riksdagen har minskat jämfört med tidigare år, hela 2.3 procentenheter. Att Sverigedemokraternas intåg i riksdagen bidragit till detta är en sanning. Och något som de själva skulle ha kunnat påverka. SD hade en lista över hela landet där tre av de första tjugo var kvinnor. Då blir snedfördelningen också oundviklig i SD:s riksdagsgrupp.
När det gäller de större partierna, M och S som får in flera personer från varje valkrets är det lätt för partierna att påverka så att fördelningen blir någorlunda jämn. När det gäller de mindre partierna som inte får representanter i alla valkretsar är det desto svårare. I min egen valkrets så blev representationen tre socialdemokrater och tre moderater. Tre kvinnor och tre män. S hade en kvinna först och en man i "mitten". Moderaterna tvärtom. Övriga partier fick ingen representant. Både C och FP hade två kvinnor i toppen på listorna. Men vad hjälper det till jämställdheten i riksdagen och respektive parti när väljarna inte vill ha någon av dessa.
När det gäller FP, som jag kan bäst, så förlorades fyra mandat och åtminstone tre av dessa var tidigare besatta av kvinnor. En man kryssade sig dessutom förbi en kvinna som stod på första plats. Och strax blir det en ytterst ojämn fördelning. Men det är väljarna som har bestämt.
När Birgitta Wistrand, Fredrika-Bremer-Förbundet, går ut och kritiserar i en debattartikel i DN bland annat Folkpartiet för att inte se till jämställdheten, så har hon inte tagit reda på fakta. Hon borde kollat innan hon ställde frågan om männen haft toppositionerna på listorna. En artikel på DN-debatt borde vara lite mer seriöst underbyggd.
Det är viktigt att jobba för jämställdhet och visst kan det finnas skäl att se över hur vi jobbar med den men att beskylla FP för att ha bidragit till en ojämn könsfördelning i riksdagsgruppen är inte rätt. Varje valkrets nominerar sina egna kandidater och när inte ens varje valkrets får ett eget mandat är det inte lätt att styra jämställdheten. Endast om man har en enda rikslista kan partiet självt påverka. Vilket SD hade chansen att göra eftersom de hade en sådan. Men de lyckades ju inte heller. Det säger ju lite om deras jämställdhetssyn.
Som sagt. Visst är det viktigt att jobba vidare med jämställdheten inom politiken. Som vi trots allt kommit rätt långt med. Även om det inte bara handlar om antal valda i olika församlingar. Det handlar också om reell makt. Men det gäller också att jobba vidare med reellt inflytande för kvinnor över den ekonomiska makten. Det uppnås genom att fler kvinnor startar företag, fler kvinnor får chefspositioner både inom det privata och offentliga och fler kvinnor i styrelserummen. Det återkommer jag till.
Nu jobba lite.
1 kommentar:
är det inte märkligt hur författaren anser att 67 % kvinnor är mer jämställt och bättre än 59 % män? Man säger alltså att ju fler kvinnor ju mer jämställt även om det är fler kvinnor än män, det omvända däremot är fel. Snacka om dubbelmoral.
Skicka en kommentar