Rapport från Meransen

Har nu avverkat fem härliga dagar i Meransen. En liten by i Sydtirolen i Italien. Mest sol och hittills inget regn.
Hotellet blev inte det som var tänkt. Men vad gör väl det när man ändå får en säng att sova i och både frukost och fyra rätters middag. Plus att med spänning se hur ett hotell byggs upp och finner sina former. Hotellet är nyrenoverat och vi är de första gästerna. Allt var väl inte på plats den första dagen. Men det tar sig. Tre herrar som nog äger hotellet har inte förstått det där med entreprenörskap. Att man måste ta i. Och göra det man inte brukar göra. Servera mat t ex. När personalen är anpassad till kanske högst tiotalet gäster och vi är över 40 stycken. Ok. Igår ryckte de in och delade ut några tallrikar.
Vandringarna på dagarna har varit härliga. Även om de inte blivit så långa som tidigare år. Första dagen blev det dock en genomkörare till en topp på 2262 meter. Vandringen ner kändes rätt bra i knän och lårmuskler. Dag två blev det en utfärd med buss till en näraliggande dal och en vandring upp till en hütte.
Tredje dag fanns det risk för regn. Som sedan aldrig kom. Men det blev en utflykt till en ravin som var en fantastisk naturupplevelse. Plus lite vandring på slätmark. Avslutades med ett besök i en söt liten alpstad med rosa, grön och gula hus vid stadens shoppinggata.
Höjdpunkten så här långt är nog i alla fall besöket igårvid Drei Sinnen. Tre toppar som ligger i Dolomiterna. Efter en rätt krävande väg upp, brant och krokig och saknade vägräcken drog vi ut på en tur kring topparna på ca 4 timmar. Vidunderliga vyer. Här kan Borås slänga sig i väggen när det gäller backar och kullar.
Idag, näst sista dagen var vi ett mindre gäng som gick upp (de övriga åkte till Garda-sjön) till en alpsjö. Lite avancerat med vajrar att hålla sig i på några ställen. Det gällde att se efter var man satte fötterna. Precis när vi klarat av den svåraste vandringen började det regna. Tur att det inte kom tidigare. Men gissa om jag var blöt när jag kom hem.
Ser nu fram mot sista kvällens fyra-rätters middag. Och förmodligen efterföljande tyrolerafton.
I morgon bär det av ut på sista vandringen. Sedan väntar24 timmar i buss.
Och sedan blir det jobba med både det ena och det andraqa

Kvotering inte = jämställdhet

Så är då den eviga frågan om kvoterade bolagsstyrelser uppe på agendan igen. (SvD) Visst behövs det göras en hel del mer för att vi ska få ett jämställt samhälle där kvinnor och män har lika stor makt, både när det gäller den politiska makten och den ekonomiska makten. Men jag tror inte kvotering inom olika områden är lösningen på problemet.

Det är attitydförändringar som behövs. I synnerhet hos män som numera har passerat medelåldern.

Bara den kommentar som Sven-Erik Österberg(s) gjorde i Almedalen till Annie Johansson(c), ung duktig politiker, säger allt. Jag kan inte citera ordagrant men det hela gick ut på att hon fick veta att hon inte var född 1970. Och hon blev arg, med all rätt. Sossarna kan tala hur mycket som helst om jämställdhet och kvotering men det kanske är med att ändra attityden hos de egna (männen) man ska börja.

När jag hade mitt bokhylleröj hittade jag en bok från 1950 som jag köpt på någon loppmarknad. Den handlade om hemmet som samhällets bästa värn. Den var skriven ur ett religiöst perspektiv med många citat till bibeln. Kvinnan ska vara underdånig mannen och pliktad att älska honom. Och direkt citat ur boken

"Fastän kvinnan på ett utmärkt sätt kan bekläda poster, som tidigare uteslutande innehafts av män, är dock hemmet hennes naturliga plats."

Det avsnitt som handlar om den unga mannen och dennes möjligheter sträcker sig över 25 sidor. Om den unga kvinnan skrivs blott 4 sidor.

Det är 60 år sedan boken skrevs och vände sig till dem som ville vara rättrogna kristna. Och alla ställde säkert inte upp på dessa regler. Utan såg orimligheten i att en kvinna inte skulle använda sin begåvning.

Varför tar jag då upp den här boken? Som kanske inte hade någon större spridning.

Värderingarna fanns i samhället och de män som idag är de som har den ekonomiska makten växte upp under den tid då de här resonemangen gällde. Även om tider och förutsättningar förändras så är det svårt för en del att ändra på invanda värderingar man fått under barnaåren.

Jag själv skulle inte vilja bli kvoterad in i ett sammanhang bara för att jag är kvinna. Jag vill komma med för att jag har kunskaper och kompetens.

Det finns många kompetenta kvinnor som skulle kunna platsa i styrelser. Det gäller bara att de blir synliggjorda. Regeringens satsning på att stärka kvinnor som är lämpliga för styrelsearbete är bra. Satsningen som regeringen gjort för att stärka kvinnors företagande är också positivt. Fler kvinnor som driver företag bidrar också till fler möjliga kvinnor i bolagsstyrelser.

Fast det kanske egentligen är männen som sitter i valberedningar som skulle behöva ha utbildning för att se möjligheterna med kompetenta kvinnor. Det är nog där bristen på kompetens är.

Jag tycker jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) har en bra artikel på Newsmill (citerad i DN). Där talar hon om hur alliansregeringen jobbar för jämställdheten genom att underlätta för kvinnor att kunna förena både familj och karriär. Rut-avdraget är ett sådant exempel.

Nyamko Sabuni tar också upp andra jämställdhetsfrågor som regeringen drivit. Stärkt insatserna mot våld och gett lågavlönade kvinnor mer pengar i plånboken genom sänkta skatter bland annat.

Också skrivit om kvotering Mina moderata karameller

Företagande risk men också frihet

När jag läste Olle Nygårds krönika i SvD igår blev jag riktigt arg. Jag vet inte om han vill misstänkliggöra företagandet eller riksdagsledamöter. Eller bådadera. Sanningen att säga så förstår jag inte krönikörens avsikter med krönikan om det inte är för att sälla sig till dem som funnit glädje i att smutskasta riksdagsledamöter.

Visst finns det risker med att driva företag. Det är därför det också ska vara ok för företagare att tjäna pengar. Det ska löna sig att starta företag med de risker det innebär. Och visst behövs det göras en del för att förbättra tryggheten för företagare och där har alliansregeringen nyligen gjort en del. Men det behövs ytterligare och där ligger folkpartiet i framkant. Alldeles för mycket har näringspolitiken handlat om de stora företagen.

Inte med ett ord nämns i krönikan att det är småföretagen som är de som kommer att stå för jobben i framtiden eller att det är genom privat företagande som vi kommer att ha råd med en bra välfärd.

Så till detta med riksdagsledamöter och företagande. Det kan tyckas att det är få riksdagsledamöter som är företagare. Jag kan förklara varför. För att komma i fråga för att stå på en riksdagslista bör man ha varit politiskt aktiv ett tag i alla fall. Åtminstone som fritidspolitiker. Att vara fritidspolitiker idag tar ganska mycket tid. Många möten ligger på dagtid och ska man vara insatt i olika frågor krävs studiebesök oftast på dagtid. Som egenföretagare hinner man oftast inte med detta. Arbetet med företaget tar den mesta tiden. Någon tid bör väl också ägnas åt barn och familj. Det tror jag alla är överens om.

Man får oftast välja om man vill driva företag eller ägna sig åt politik.

Jag själv tillhör dem som valde politiken i stället för att utveckla mitt företagande. Även om jag under 10 år försörjde mig på företaget innan riksdagsåren. Med datautbildning vilket innebär att kunskaperna jag ska förmedlar är färskvara. När sedan jag fick lämna riksdagen så valde jag att återuppta företagandet. Trots att kunderna var borta (när jag startade en gång i tiden så hade jag kunder för en tid framåt) och att jag var tvungen att inhämta nya kunskaper så satsade jag på det. För att jag tycker att det är en frihet att vara min egen. Det är kul att vara företagare. Och jag tänker fortsätta att uppmuntra dem som vill starta företag. Både om jag kommer in i riksdagen igen eller jag gör det på andra arenor. Jag talar visst om, att allt inte bara är rosenrött men att man rår sig själv, till viss del, och att man kan få möjlighet att jobba med det man brinner för.

Det jag blev mest arg över i artikeln är just insinueringen att de som lämnat riksdagen sitter hemma med en fet pension och på så sätt inte behöver bry sig om man tjänar pengar eller inte. Ett generellt antagande som inte stämmer. Efter ett år fick jag inte ett öre från någon annan. Utan fick se till att jag klarade mig själv.

När jag lämnade mitt företag för riksdagsarbetet, som faktiskt är ett jobb 365 dagar om året dygnet runt, så försvann samtidigt den grund jag byggt upp. Jag fick börja om helt och hållet från början.

Jag tycker att det är dags att börja se till vad riksdagsledamöter gör i stället för att bara misstänkliggöra. Det kan finnas de som behöver synas i sömmarna. Men de allra flesta gör ett jättejobb. I veckorna borta från barn och familj.

Innan läggdags

Ännu en Sommartorsdag kan läggas till handlingarna. Dagens artist var väl inte i min smak men det var trevligt ändå. Två timmars flygbladsutdelning tillsammans med Gunilla kombinerat med många trevliga samtal. Både med gamla och nya bekantskaper. Budskapet denna gång var, liksom förra gången, Gör barnkonventionen till lag. Vi träffade andra "partister" som också var ute och kampanjade. Och sommarlovsentreprenörer som sålde burklock. Sommarlovsentreprenörerna är nytt för i år i Borås. Under några sommarlovsveckor får ungdomar pröva på att som alternativ till sommarjobb driva företag. Också ett alternativ att pröva på företagandet för de gymnasieelever som inte har möjlighet att driva ett Ungt Företag – företag. Apropå ung företagare träffade vi också Anand som driver ett företag som assistanssamordnare för dem som har behov av personlig assistans. Han började själv som personlig assistent och startade sedan företag.

När folkpartikepsen åkt av träffade jag sedan många gamla bekanta. Jag som tänkt gå hem tidigt var inte hemma förrän halv elva. En och annan egen personfolder fick jag också utdelad. Kommer inom kort på min hemsida liksom den artikel om barnkonventionen jag hade införd i Borås tidning idag.

Nu är det dock sovdags. I morgon ska här rensas böcker för vidarebefordran till Gärdhem. Second hand försäljningen i Dalsjöfors.

Alla dess opinionsmätningar

Bäst att passa på att skriva innan det stora åskvädret drabbar Borås. (BT)Jag vill gärna dra ur alla datorsladdar när det åskar. Men just nu skiner i alla fall solen.

Valet kommer allt närmre. Idag ska jag hämta mina personvalsbroschyrer. Och opinionsmätningarna om både det ena och det andra duggar tätt. Många gånger är det avgörande hur frågorna ställs vilka slutsatserna blir.

Idag presenterar Aftonbladet en undersökning om förtroendet för statsministern. Och om han hanterat Littorinkrisen bra. Tolkningen av resultatet avspeglas ofta i rubriken. I Aftonbladet används ordet "rasar". I SvD och DN används ordet "minskat". Men det är så det politiska livet fungerar tyvärr. Är man i opposition tar man ofta till överord som katastrof, rasar osv. Minns själv mina pressmeddelanden under tiden i riksdagen. Även om jag inte tror jag använde ordet katastrof. Men "rasade" gjorde jag nog några gånger.

Man kan alltid som utomstående ha åsikter hit eller dit. När man inte vet alla detaljer så är det viktigt att vara försiktig. I en analyserande text kan man göra det men inte i undersökning där man ska sätta ett konkret betyg. Utan att känna till detaljer så tycker jag att man kunde varit ärlig och sagt sanningen från början.

Tillbaka till opinionsundersökningarna. Idag är alla partier överens om att det är för många undersökningar. (SvD, DN) . Det blir för mycket procentande hit eller dit. Jag håller med. I stället för att diskutera politikens innehåll så att väljarna får veta vad de olika partierna och blocken står för så snöar man in på vad som händer om den eller den mätningen slår in. Vad händer om sd kommer in och vem ska regera med vem i så fall? I stället för att ge järnet och visa på en politik som gör att sd inte kommer in.

Jag håller faktiskt med Mona Sahlin, för en gångs skull, när hon till SvD säger "Någonstans finns det ett tak för när dessa mätningar till slut gör politiken till en tummelplats för procent istället för visioner"

Men det lär väl komma många mätningar innan det är dags för den "riktiga" mätningen den 19 september. Det kommer att krävas en hel del arbete för att resultatet blir det jag vill. Även om alliansen i den senaste mätningen ledde, tror jag, så kan man inte ta något för givet. Jag tänker i alla fall jobba hårt för en alliansseger med ett starkt folkpartistiskt inslag. Och nu ska jag hämta mina broschyrer.

Hetast(?) under Almedalsveckan

Jaha. Så var jag då hemma igen från Gotland. Tur att jag har aircondition i bilen för det var onekligen riktigt varmt på hemvägen. Från Oskarshamn till Borås passerar man ju Målilla som har haft värmerekordet i helgen. (SvD)

Hett var det förstås också under Almedalsveckan. Hjulen snurrade snabbt, eller rättare sagt fötterna travade runt i allt snabbare takt för att hitta bland alla ruiner och gator som såg precis likadana ut. Det blev inte så mycket tid till att skriva. Blev mest en form av dagbok vad jag gjort och inte så mycket tyckande.

De verkligt heta händelserna var förstås Schymans pengabränning och Littorins avgång. Även om jag förstås tycker att folkpartiets utspel om att värna de äldre och alliansens om mer pengar till skolan och kommunerna, bland annat satsning på lärlingsutbildning, var mycket positivt och borde gett mer eko. (DN)

En intressant vinkling av pengabränningen är två professorers uträkning att när man bränner pengar så att de inte finns med i ruljangsen så blir kvarvarande pengars värde högre vilket innebär att de som är rika blir rikare. Nu är det väl inte så stora summor på var och en. Men ändå. Jag tycker förstås att det varit bättre att ge pengarna till dem som verkligen behöver dem. Det finns massor av organisationer där pengar behövs. (DN)

När det gäller Littorin så tycker jag bara att alltihop är en beklaglig historia med bara förlorare (nästan i alla fall).

Det är inte ok att köpa sex. Även om det finns de som tycker att sexköpslagen borde tas bort med motiveringen att de som säljer sex gör det frivilligt. Det kanske finns ett fåtal som gör det frivilligt. Men även om man säger att det är frivilligt så kanske man inte riktigt vet vad man ger sig in på. Många är unga. Men faktumet att det finns "kunder" gör också att det blir en affärsbransch där kriminella handlar med unga flickor för att tjäna pengar. Alla som köper sex borde fundera över två saker. 1. om man skulle vilja att ens egen dotter sysslade med att sälja sig själv. 2. Vilka kriminella som man ger sina pengar till. Det är därför som det finns en sexköpslag.

Jag kan inte avgöra om anklagelserna mot Littorin är sanna. Och detta lär vi aldrig få veta. Ett eventuellt brott är preskriberat. Men samtidigt tycker jag att han borde sagt vad som hänt och satt stopp för alla rykten. (SvD)I stället för att dra in barnen. Likaså borde Aftonbladet ha agerat annorlunda. Inte dragit ut på "affären" i flera dagar för att öka upplagan (antar att det var av det skälet). Moderaterna har inte heller vunnit på själva agerandet. Alltså bara förlorare förutom då möjligen Aftonbladet som gjort vinst på tidningsförsäljningen, kortsiktigt i alla fall.

Att man inte lär sig. Det är alltid bättre att säga sanningen direkt än att mörka. Fel kan alla göra.

Ett yttrande som gjorde mig riktigt upprörd var i en debatt om de nya jobben. Littorin (innan avgången) och Annie Johansson (c) mötte Peter Eriksson och Sven-Erik Österberg (s). Annie tog upp något som hänt 1970. Har glömt nu vad det handlade om eftersom jag mest blev urarg (kunde använt ett hårdare ord)på kommentaren från Sven-Erik Österberg som talade om för Annie att hon inte var född 1970.

Härskarteknik i allra högsta grad. Men hon gav honom svar på tal. Vid en utfrågning senare i veckan på bloggplats H12 (där alla bloggare hade tillgång till datorer och nätverk) kunde jag fråga henne om detta. Och hon hade blivit riktigt arg men berättade också att det inte var första gången. Hur skulle det se ut om man inte kunde prata om det som man själv upplevt? Dessutom visste Annie vad hon talade om. Oavsett ålder.

En annan lite spektakulär händelse var när unga liberaler manifesterade för vård och skola för gömda flyktingar. En fråga som också Folkpartiet ställer upp på.

Men över alltihopa lyste moder sol och gav värme. Ibland lite väl mycket.

Glöm inte offren i Srebrenica

Idag åker jag hem från en härlig vecka i Visby. Visst är det roligt att komma bort men det är också skönt att komma hem. Även om hemresan lär bli varm och åska väntar hemma. Och jag har ett hem som väntar. Hoppas jag i alla fall om inte någon har varit inne och rumsterat om. Det är alltid lite osäkert att sprida ut på nätet att nu befinner jag mig någon annan stans vilket jag ju gör när jag bloggar från Almedalen.

Men det finns människor som inte har något hem att återvända till. Jag tänker på alla dem som fått sina hus och sin by förstörda i något av alla världens krig. I dag går särskilt tankarna till alla dem som kommer från byn Srebrenica i Bosnien. De kvinnor och barn som överlevde när cirka 8000 muslimska män fördes bort och mördades i skogen. Det är 15 år sedan som det hände men ännu idag har inte alla männen hittats och kunnat begravas. Varje år den 11 juli samlas man vid en stor gravplats för att begrava de män som man återfunnit i någon massgrav under året. (SvD)

Jag har själv varit i Srebrenica två gånger och besökt minnesplatsen. Jag har också sett med egna ögon byar kring själva Srebrenica som utplånats och som var beströdda med minor i marken. Jag har sett boningshus som förstörts och blivit fullklottrade med slagord och hotfulla meddelanden att kom inte tillbaka. Det som står i en DN-artikel om att motsättningarna fortfarande finns kvar är verklighet. Även om det är fem år sedan jag var där.

Mina besök i Bosnien och särskilt Srebrenica har satt sina spår hos mig. Man ska inte alltid ta allt för givet. Jag känner också många som kommer från Bosnien och Srebrenica. Mina besök där gjorde jag tillsammans med Enid som själv kommer därifrån och vars pappa och bror fanns bland dem som dödades.

Fortfarande har inte de som är ansvariga dömts. Den ene, Radovan Karadzic, står inför rätta i Haag medan Mladic fortfarande hålls gömd av sina vänner. Det är nödvändigt att också den senare ställs inför rätta.

I en artikel i SvD beskrivs läget på Balkan med Kosovo som gjort sig fria från Serbien (utan att ha godkänts av EU-länderna) och hur den del i Bosnien som kallas Republika Srpska (där ligger Srebrenica) vill bryta sig ur Bosnien som idag egentligen består av tre delar. Något som blev fastställt efter kriget genom det så kallade Dayton-avtalet. Precis som står i artikeln tror jag att det enda som kan få stopp på motsättningarna är att både Serbien och Bosnien lockas med EU-medlemskap. Det är nödvändigt för freden i Europa.

Jag har skrivit ett antal gånger om detta och det finns också en flik på min hemsida som handlar om Bosnien. Här och här bland annat finns det.

Nu packar jag ihop och åker hem. Jag har rest iväg frivilligt. Alla som finns i vårt land har inte lämnat sitt hem frivilligt. Många kan aldrig återvända till sitt hem. Det får vi aldrig glömma. De som flytt till vårt land har inte gjort det för att leva på bidrag utan för att de inte kan bo kvar i sitt hemland. Ingen lämnar sitt hem och land utan anledning.

Sista kvällen i Visby

Och så var den Almedalsveckan över. Jag tror faktiskt att det för mig har varit den bästa av Almedalsveckor. Jag har själv agerat i ett seminarium med bra resultat efter vad omgivningen säger. Jag har besökt intressanta seminarier som jag fått med mig en hel del från. De flesta har handlat om de frågor jag driver i valet. Företagande, integration, barn och flyktingfrågor. Jag har träffat personer som fortfarande kommer ihåg mig från riksdagstiden. Alltså inte riksdagsledamöter. Men såklart. Sådana har jag träffat också. Och jag har träffat andra folkpartister. En del som jag bara träffat på face-book. Jag har ätit glass och god mat. Lite rosévin har det väl också blivit. Idag har jag haft en skön dag flanerandes i värmen kring muren och Botaniska. Kvällen avslutades med middag under ett valnötsträd intill en av alla ruiner. Med kanderad valnöt från trädet och valnötssnaps.

Nu sitter jag på bakgården till huset jag hyr i mörkret. Det blåser lite men är fortfarande riktigt varmt. I morgon går färjan hemåt. Lär bli mött med dunder och brak om man ska tro väderleksprognosen. Men vad gör väl det efter en vecka med enbart sol.

Väl hemma sätter valrörelsen igång. Nästan i alla fall. Att träffa många folkpartister, att prata politik i en vecka och att få nya kunskaper innebär att jag onekligen är taggad att sätta igång kampanjandet. Mina personvalsbroschyrer är färdiga.

En kort summering:

Bästa tal: Jan Björklund.

Bästa utspel: Folkpartiets om äldre och Alliansens om mer pengar till kommunerna och satsning på lärlingsutbildningar (fp-förslag)

Bästa mingel: NU-minglet

Roligaste seminarium: När fp kammade hem rubbet när det gäller riksdagsledamöter aktiva i företagarfrågor hos företagarna och så Liberala företagares eget förstås.

Seminarium där jag hade fel: Jag påstod att det stod i lagen att ensamkommande flyktingbarn skulle få en god man inom 24 timmar. För det bestämde riksdagen. Men den dåvarande sosseregeringen struntade i att införa det.

Överraskningen: Att miljöpartiet förespråkade skriftliga omdömen. Har aldrig hört dem säga det tidigare.

Häftigast: H12 bloggplats

Beklagligast: Littorin-historien

Sämst: SSU:s vuvuzelor. Sådana ljudnivåer bidrar till hörselskador.

Det finns åtskilligt mer att kommentera men nu måste jag sova så jag hinner upp och städa det hyrda huset i morgon innan båten går.

Sista dagen i Visby

Sista dagen i Visby. Solen skiner och det lär bli varmt idag. Och tropisk natt. Jag tänker njuta och ta dagen som den kommer. Ingen jakt efter intressanta seminarier. Och går jag fel så får det väl bli så. Fast nu börjar jag ha koll på i vilken ordning gatorna ligger, uppifrån och ned. Det har blivit många steg extra trots GPS i mobilen. Mina fötter är ganska trötta men tack och lov för att jag hittade mina sandaler hemma. De har varit guld värda även om de färgat fötterna kolsvarta. Bilden tagen i natt.

Dock tänker jag gå och lyssna på miljöpartiets tal. Men sedan blir det botaniska och strandpromenaden med en deckare i väskan. Så fötterna får väl klara av lite till.

Det har varit en intensiv och intressant vecka. Skulle ha kunnat gå på massor av andra seminarier. Om de bara inte varit samtidigt som något annat. Men en hel del har väl spelats in så man kan se efteråt.

Återkommer till en summering senare men nu är det dags att gå ut i värmen.

Det bara fortsätter i Almedalen

Gör ett nedslag i huset där jag bor under Almedalsveckan och skriver på min egen dator den här gången. Annars är det fantastiskt att det finn tillgång till datorer som man kan lån på H12-bloggplats. Något som Martina Lind, Politometern har varit med och fixat. Jättebra inititiativ.

Eftermiddagen började egentligen med ett lunchseminarium som Liberala kvinnor anordnade. En fantastisk föreläsning med Signe Ek, präst i svenska kyrkan. Rubriken var patriarkatet, heteronormen och religionen. En föreläsning som satte mycket tankeverksamhet i gång. Just kring vad religion kan göra illa men också gott. När religionen fördömer och säger vad människorna ska göra och inte göra så tar den kraft från människorna. Däremot blir det positivt när kraften kommer inifrån människorna själva. Att man får vara den man är så länge man inte skadar sig själv eller någon annan. En fri omskrivning efter mina egna reflektioner. Jag kanske inte är den som är bäst på att skriva om religion men den tro som Signe beskrev var så välgörande. Sägas bör att Signe är homosexuell.

Under Almedalsveckan är dock kasten tvära. Från ett seminarium som väckte djupa tankar till liv blev det iväg till ett seminarium om Nyföretagande. Faktum är att nyföretagandet har ökat under det senaste året. Glädjande.

Glädjande var också Alliansens utspel idag om mer pengar till kommunerna. Gläder en kommunpolitiker. Dessutom handlar det om att göra de satsningar som folkpartiet föreslagit inom skolområdet. Satsning på lärlingsutbildningar och matematikundervisning och satsning på lärarutbildning. Och förslagen är finansierade. Till skillnad från de rödgrönas. (DN, SvD)

När jag satt på seminariet om nyföretagande var det ett fasligt liv utanför av vuvuzelor. Tydligen i samband med Mona Sahlins tal. Även om fönster och dörrar var stängda så störde oväsendet onekligen seminariet. Jag tycker att Mona Sahlin och hennes kompisar borde fundera lite över hur människor som har hörselproblem, ca 1 miljon i Sverige (hinner inte kolla den exakta siffran, men det är många) reagerar på detta oljud. Och hur de som står mitt i det kommer att påverkas med framtida hörselskador. Jag är liberal men förbjud sådana tingestar som bidrar till hörselskador. Sätt åtminstone dit liknande varningar som finns på cigarettpaket. (SvD)

Nu dags att gå till Mona Sahlins tal. Om det dyker vuvuzelor får jag nog se till att det blir anmält.

Mycket händer i Almedalen

Har redan avverkat två seminarium idag. Och fler lär det bli. som framgår av mitt förra inlägg har jag varit på frukostseminarium om bloggande. Kul att få se flera av de bloggare som jag läst på nätet i verkligeheten. Jag håller med den som sa att som politiker behöver man inte blogga men man ska vara medveten om vad som händer på nätet.

Det andra seminariet handlade om kvinnor och bolagsstyrelser. Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)var med och debatterade. Det diskuterades vad som menades med homogenitet. Apropå att en forskare från Ratio, som anordnade seminariet, presenterat en rapport där bland annat sägs att homogena styrelser är mer effektiva. Homogent behöver inte nödvändigtvis betyda att det homogena är kön. Det kan lika gärna vara utbildning eller annan samhörighet. Tror jag blev slutsatsen.
Många andra intressanta aspekter diskuterades i panelen som bestod av både kvoteringsförespråkare och dem som inte tror på kvotering.
Forskningsrapporten visade också att kvinnors medverkande i bolagsstyrelser har ökat under den senaste tiden. Just kanske på grund av hotet från att de annars blir lagstiftning.
Men det kom också fram att många kvinnor är så försiktiga när det gäller både ledande positioner i ett företag och styrelser. "Jag kan väl inte" medan män gladeligen påstår att det där kan jag väl lära mig.
Jens Spendrup, ordförande i Företagarna och VD i Spendrups påtalade att vi har en enorm begåvningsreserv bland kvinnor.
Alltså, om kvinnorna vågade lite mer skulle vårt näringsliv se helt annorlunda ut. Och då behövs ingen kvotering. Men det får inte glömmas bort. Näringslivet måste också ta sitt ansvar.

Detta påpekade också Nyamko Sabuni. Det politiken kan göra enligt henne är att skapa grundförutsättningar för kvinnor att göra karriär t ex genom hushållsnära tjänster till rimliga kostnader och annat som underlättar för att få det dagliga livet att gå ihop, både för män och kvinnor. Om man inför lagstiftning finns alltid risken att man kringgår den.

Bara några korta rader om gårdagens seminarium om integrationsmyter.
Några var sanna och några var just bara myter. Slutsatserna bygger på forskning.
Intressant som kom fram var att många som kommer till Sverige och som när de blir svenska medborgare åker till något annat land i Europa för att jobba. Somalier t ex har mycket lättare att klara sig i England. Både de riktigt välutbildade och de som inte har någon utbildning alls.
En annan forskning visar att det är föräldrarnas utbildning som spelar större roll än om man har utländsk eller svensk bakgrund.
Den forskarpanel som deltog fick till sist önska från politikerna. Bland annat var svaret bland annat om mer samverkan med civilsamhället och att näringslivet måste uppmärksammas på att människor med annan bakgrund och annan språkkompetens är en tillgång.

Bloggat från telefonen

Tänkte försöka skriva ett blogginlägg från telefonen. Sitter på
bloggseminarium och straxt ska här diskuteras kvinnor och styrelser
med bl a Nyamko Sabuni. Tid för datoranvändning är minimal. Kul
seminarium om bloggande. Och kul att träffa bloggare i verkligheten
som jag bara sett på nätet. Sitter nu kvar på samma plats för att
lyssna på en diskussion om kvinnor i styrelser.

Skickat från min iPhone

Mellan två seminarier

Dagarna går fort här på Gotland. Seminarierna och aktiviteterna avlöser varandra. Och ibland blir det bara så mycket att det knappt går att välja. Har inte hunnit skriva om Liberala företagares seminarium i måndags. Blev bra och intressant. Handlade om huruvida företagande är ett alternativ för en arbetslös ungdom. De ungdomar som deltog var kanske inte så jättesugna på att starta företag. Det behövs mer stöttning och fler förebilder tror jag.

Igår var det Folkpartiets dag i Almedalen. Bra tal av partiledaren och vi liberala företagare fanns också på plats. Tidigare under dagen presenterades en rapport om rättigheter för äldre. Det är viktigt.

Idag har dagen börjat med frukostseminarium om företagande invandrare. Anders Johnson, liberal journalist och författare visade på vad invandrare åstadkommit som företagare. Det är både kaffe, choklad och smörgåsgurka. Dessutom en intressant diskussion kring att företagande är ett alternativ för invandrare och flyktingar som kommer hit.

Nu är det dags att gå på ett seminarium om kooperativ. Ingen rast och ingen ro.

Dag två i Almedalen

Andra dagen i Almedalen har börjat lite försiktigt. Frukost med dotter och svärson. Men nu är jag här i H12 Bloggplats och skriver några rader innan dagens aktiviteter. Närmast ett seminarium som jag just nu inte har bestämt rubriken på. 10.30 börjar det i alla fall. Antingen handlar det om de nya jobben eller ensamkommande flyktingbarn eller integration. Egentligen är väl de nya jobben viktigast. Utan fler jobb och därmed ökade skatteintäkter kan vi inte ge de ensamkommande flyktingbarnen ett bra mottagande eller lösa de problem som finns med att allt för många invandrare har svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Så det får väl bli de nya jobben. Då behöver jag ju inte heller flytta på mig. Seminariet är här och anordnas av Almega.

Eftermiddagen kommer att ägnas åt Liberala Företagares eget seminarium om Ungdomar och jobben. Är eget företagande alternativ till anställning?

Gårdagskvällen avslutades också med kompisarna i Liberala Företagare i en trädgård med solnedången över Östersjön som bakgrund.
Kommentarer kring Reinfeldst tal då?

Jag tycker att han borde nämnt alliansen lite mer och vad som komma skall. Det är inte moderaterna som gjort allt. Han talade mycket vad som gjorts men inte vad han och alliansen har för planer. Han kunde åtminstone när han talade vad som gjorts inom skolområdet sagt att vi inom alliansen i stället för vi. (SvD, SvD, DN)

Läs kloka inlägg om Reinfeldst tal Rasmus Jonlund Per Altenberg

Första rapporten från Almedalen

Så var den då igång. Almedalsveckan i Visby. Almedalen är egentligen bara den park där Olof Palme började hålla sina tal. Och där dagens partiledare håller sina. Men alla de seminarier som hålls under veckan är spridda över hela Visby. Jag tror nog varenda lokal av någon storlek har ett seminarium. Så det blir mycket gående upp och ner mellan olika aktiviteter. Det känns redan i fötterna fast jag bara traskat lite i eftermiddag.

För en liberal företagare kunde inte veckan börja bättre. Organisationen Företagarna utser varje år de riksdagsledamöter som utmärkt sig mest i företagarfrågor under det gångna året. De tre främsta från varje block presenterades. Och i alliansblocket kom tre folkpartister på 1:a, 2:a och 3:e plats. Hans Backman först, Agneta Berliner sedan och så Karin Pilsäter. Inte nog med det. Hans Backman fick också hämta pris för bästa riksdagsledamot inom alliansen under hela mandatperioden. Som grädde på moset hyllade Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Jan Björklund för hans tal under Företagarnas kongress. Jag är verkligen glad att jag gick på denna tillställning. Det var roligt att vara folkpartist.

På folkpartiets hemsida kan också läsas att även fjärde resp sjätteplatsen gick till en folkpartist. Tina Acketoft resp Liselott Hagberg.

Att vi har ett bra företagsklimat är avgörande för vår välfärd. Det är genom jobb inom det privata som vi skapar tillväxt. Företagare och entreprenörer måste ses som att de bidrar med något positivt. Det måste vara tillåtet att tjäna pengar när man satsar och tar risker. Företagen skapar arbetstillfällen. .

Under morgondagen är det ett antal seminarier som jag skulle vilja gå på. Men eftersom vi själva ska hålla ett seminarium kanske det inte blir så mycket tid. Diskussionen om ensamkommande barn tänkte jag nog i alla fall gå på.

Om en stund är det dags att gå och lyssna på statsministern i Almedalen. Sedan träff med Liberala företagare.

Och över alltihopa lyser moder sol…..

Läs också Agneta Berliner

Kampanj för barnkonventionen

Hemma efter en givande runda på stan i samband med första "Sommartorsdagen" i Borås. Delade ut flygblad (klicka på bilden för att förstora) som handlade om utsatta barn och att vi ska införa barnkonventionen som lag. En hel del intressanta dialoger där både unga och äldre hade synpunkter. Försökte tala om för en mamma att hon inte fick ge sitt lilla barn smäll på fingrarna. Kanske gjorde jag en insats. Några äldre tyckte minsann att det blev bra folk av den generation som växte upp när det ännu var tillåtet att smiska barn. Onekligen tror jag att vi måste tala mycket, mycket och åter mycket om detta. Fast jag måste tillägga att det var många som inte tyckte det var ok att slå barn.

Jag kan inte förstå hur man kan tycka att det är ok att slå barn. De begriper ju inte varför de får smisk och dessutom lär man barn att det är ok att slåss. Vi tillåter ju inte barnen att slå varandra i sandlådan. Eller?

Hamnade sedan på en av stadens krogar tillsammans med en blandad skara. Men mineralvattnet jag beställde in kom aldrig. Men trevligt ändå att prata en stund med ännu en person som ska till Almedalen. Undrar om hela Sverige ska dit. Ön kanske sjunker.

Som sagt en kväll som blev mycket bättre än jag förväntat mig. Men kampanjande och barnbarn, som lämnade mig i eftermiddags efter tre dagar, tar på krafterna. Jag lämnar eventuella intressanta artiklar på nätet som jag borde kommentera åt sitt öde. Nu måste jag sova. I morgon ska det vara tre stycken som jag ska se efter.